tursomentokig

Inlägg publicerade under kategorin Smärta

Av Helena Lundbäck - 24 november 2015 22:54

Det är underligt med smärta. Den varierar så! Ibland har jag så ont att tårarna rinner, att jag tänker att jag närmar mig slutet med stormsteg, att det knappt är värt att leva om det ska vara så smärtsamt. Och ibland är jag så gott som smärtfri.

I söndags hade jag enorm smärta vid flera tillfällen. Den dagen tog jag extra morfin tre gånger. Dubbel dos dessutom. I går ringde jag till onkologen och undrade när jag ska få behandlingstid. Jag vill inte vänta mer och cytostatikan ska ju sättas in för att försöka hejda metastastillväxten. Då fick jag veta att jag hade tid om ännu en vecka, nästa måndag. Men när de fick höra att jag hade så ont bestämdes det att flytta starten på behandlingen till denna vecka. Och så fick jag hjälp med höjda doser på smärtstillande samt komplettering med kortison.

Idag tisdag kallades jag dessutom in för extra röntgen av lungorna för säkerhets skull. De ville vara säkra på att det inte var en propp som orsakat värken. Jag har svårt att känna om det är i lungan, i levern, i bukhinnan vid diafragman eller i ett revben som ursprunget till smärtan sitter. Det jag känner är att det gör mycket ont under höger bröst. Så där så att jag blir matt av smärtan.

Det var ingen propp tack och lov. Men det syntes vätska i lungan, dock inte så mycket. Jag fick åka hem igen och höra av mig igen om jag blir för andfådd eller har alltför ont. Då kan de tappa ur vätskan.

Men nu har smärtan lagt sig. Kanske för att jag tar mer Dolcontin sedan igår? Och kortison. Kanske av någon annan anledning.

År 2012 hade jag basketbollstora metastaser i bukhinnan, då åkte jag in akut med stark smärta ett antal gånger. Men så ibland kändes det nästan smärtfritt. Nu har jag små och pyttesmå metastaser och knottror som tydligen kan ge lika stark smärta när det är som värst (7-8 på en skala på 10). Och så nästan smärtfritt (bara 1-3) när tabletterna hjälper. Visst är det konstigt?

Jag gillar inte smärta. Och jag är rädd för stark smärta. Det är så tydligt att det är något som är fel och trasigt och sjukt.

Nu ska jag sova och hoppas få vara smärtfri av den nya högre medicindosen.

Av Helena Lundbäck - 20 november 2015 21:03

 

Jag har ont igen, i bröstkorgen. Ganska ofta. Och känner mig ständigt lätt andfådd. Trots att jag aldrig springer, utan snarare vankar fram med min ömmande hälsena. Får väl bara svälja att smärta hör till livet numera. Och jag börjar vänja mig vid att ständigt somna överallt, på bussen och i soffan.

Imorse besökte jag sjukgymnasten som vill att jag tränar hårdare för att kunna läka min hälsena. Och efter att ha stretchat, spänt foten och sedan sänkt min kropp upp och ner på ett trappsteg 30 gånger sov jag några timmar hemma i soffan. Jag fick anstränga mig för att kunna orka vakna och sedan ta en promenad med Valle i solen och det frostvita.

På eftermiddagen träffade jag min dotter i stan. Vi satt och pratade på ett lugnt café och det gav mig ny energi och glädje. Nu vilar jag i soffan igen.

Trevlig helg!

Av Helena Lundbäck - 4 november 2015 23:00

   

  

Livet pågår. Tiden kommer till mig. Jag lever vidare och det är fantastiskt, om man ger det en tanke. Det går att leva med cancer, det går att varva sorg med glädje, mörker med ljus. Och nu har det blivit november, än en gång. Dagarna blir kortare. Mörkret kommer tidigt, men dagarna är behagligt ljumma och solen värmer när den tittar fram. Det är fullt av blöta bruna löv på marken, men jag hittade ändå smörblommor vid vägrenen igår. Som ett hopp i mörkret.


Förra veckan hade jag fina och intensiva dagar på Öland, tillsammans med familj och släkt. Jag orkade långt mer än vad jag någonsin trott - mycket prat, promenader, lek, matlagning och brödbak. Vi umgicks många generationer tillsammans och det är lika fantastiskt varje gång, att känna allas glädje över att få vara tillsammans. Men sedan jag kommit hem igen har jag i stället behövt sova och vila desto mer. Och tyvärr känner jag värken komma tillbaka igen. Strålningen tillsammans med Dolcontinet gjorde mig smärtfri i fem veckor, men nu verkar strålningen ha tappat sin effekt. Det var skönt så länge det varade. Nu får jag ta extra morfin igen.


På måndag i nästa vecka är det dags för provtagning och ny röntgen. Då får jag se om cancern fortfarande slumrar eller om det kommit nya metastaser. Ha det så bra i (den än så länge) ljumma november!



Av Helena Lundbäck - 14 oktober 2015 22:45

Jag träffade en sjukgymnast idag. Hon undersökte min fot mycket noggrant och gav mig sedan övningar  för att öka cirkulationen och stärka musklerna i vaden så att den överansträngda, svullna och förtjockade hälsenan ska ha chans att läka. Jag ska bland annat stretcha och jobba med att sakta häva mig upp och ner på tå i en trappa. Hoppas nu att det ska hjälpa så att jag slipper vara stel och halta!

 
Vid nästa besök ska hon undersöka min hand som jag också har värk i. Kanske kan jag då få övningar som kan mildra smärtan i handen också.
 
Det blir mest promenader för mig nuförtiden och jag är därför inte så rörlig, stark och vältränad. Jag bad därför sjukgymnasten om råd för hur jag ska "träna" överkroppen lite lätt. Jag känner ju att jag måste vara väldigt försiktig och inte tänja och belasta för mycket, då jag har metastaser i skelettet. Jag fick några övningar att göra för rygg och armar. Jättebra! Det känns lite hoppfullt om det finns något att göra för att öka välbefinnandet. 
Av Helena Lundbäck - 7 oktober 2015 12:52

  

Efter underbara dagar i London har jag nu kommit hem till svensk oktoberkyla. Resan var verkligen lyckad, jag har varit med om så många trevliga stunder, ätit gott, vistats i mysiga miljöer, - blomstermarknaden som vi besökte på lördagen var fantastisk! - shoppat, vandrat, pratat, fikat ... Men det roliga kostar på också. Jag har fått en överansträngd hälsena igen och har svårt att gå nu. Jag ringde nyss och om en vecka ska jag få komma till en sjukgymnast och visa upp min knöliga sena på foten.

Igår var jag på sjukhuset och pratade med en diakon från sjukhuskyrkan. Jag känner att jag har behov av att få reda ut tankarna lite. Mest grät jag hela tiden. Jag tror att jag är utmattad. Måste lugna mig lite och vila mer mellan varven.

Idag vaknade jag med huvudvärk och det har inte gått över ännu. Jag vilar. Ska strax ta mig ut i det vackra och kalla vädret ändå. Hunden måste ju gå ut. Sedan kommer en kompis med sin hund och ska hälsa på och sova över ett par nätter. Jag hoppas att jag piggnar till lite mer och att vi får det mysigt tillsammans.

Ha det fint i hösten!


Av Helena Lundbäck - 23 september 2015 16:08

 

Det gick inte att stråla fötter och hand samtidigt som de tidigare inplanerade strålningarna i bröstkorgen. Jag fick därför göra ett nytt besök på sjukhuset idag, då läkare, sköterska, fysiker och någon till person som jag inte uppfattade yrke på, samlades för att förbereda kommande behandling. De resonerade kring hur strålningen bäst ska ske och ritade upp på huden områden som ska strålas. Nu har jag tuschstreck på ena handen och båda fötterna. På fredag ska jag komma tillbaka och strålas där också.


Jag är tacksam för att jag får hjälp. Full effekt lär ska uppnås inom ett par veckor. Då hoppas jag att cancern stannat av för ett tag och låter mig vila.

Ha det gott i ljuva september!


Av Helena Lundbäck - 21 september 2015 15:13

  

Jag formar mitt "nya" liv med behandlingarna - inramar dem med trevligheter, såsom promenader i solen, matsäck på bussen, lässtund i sjukhusbiblioteket, lyssnar på musik och på kulturprogram i lurarna. Vill släppa fokus på värk, morfin och strålning. Försöker skapa balans och lära mig att njuta och leva gott trots bekymren. Det går förvånansvärt bra även om jag är trött av värken.


Idag har jag strålats för fjärde gången i ryggen och för tredje gången i bröstbenet. Imorgon blir det femte strålningen i ryggen och förhoppningsvis en strålning i vänster fot, en i höger fot och en i vänster hand. Allt för att motverka min pågående smärta. Nu känner jag mig så nöjd med att få hjälp. Efter detta är det tänkt att jag ska ta Fragminsprutor varje kväll och dagliga doser av Dolcontin samt morfin vid behov, och sedan återkomma på ny röntgen i november. Därefter återstår nya cellgiftsbehandlingar med Avastin om cancern börjar växa igen och om värken blir för svår kan jag få nya strålningar. Så är min medicinska planering. Jag blir aldrig botad men får palliativ vård. Jag kan också gå till sjukgymnast för att få hjälp med smärta.

Allt är förhållandevis bra ändå. Jag är tacksam för den hjälp jag får.


Av Helena Lundbäck - 17 september 2015 11:43

Vaknade med än värre smärta. Jag vet inte om det är strålningen igår som gjort smärtan värre, om det beror på att jag inte vilade tillräckligt igår kväll eller om det bara är värre idag utan anledning.

Kortisonet gör mig "pigg" och otålig och smärtan framkallar svett och tårar. Men nu sitter jag äntligen på bussen in till stan. På väg till sjukhuset och ny strålning. Jag tar extra mycket morfin. Ute regnar det. Hoppas att dagens behandling ska gå bra.

Trevlig torsdag!

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards