Blåst, kyligt och soligt. Det är en ledig dag idag - Kristi Himmelsfärd. Och det var nog tur för min del, jag har mest sovit hela dagen, sedan jag varit iväg på förmiddagen och fått hjälp att koppla loss cytostaticapumpen som gjort sitt i 48 timmar.
Det är min tredje behandlingsomgång som efterklingar i kroppen. Jag får samma reduktion av cytostaticabehandling (ungefär hälften i styrka av den första dosen) och lika mycket extra kortison som förra gången, för att jag inte ska bli så illamående. Det verkar vara vad min kropp klarar av.
Om tolv dagar är det dags för fjärde kuren och sedan ska jag röntgas. Då får vi se om tumörerna krympt, stoppat upp eller fortsatt växa. Och utifrån den kollen bestäms hur resten av sommaren ska bli, med eller utan fortsatt behandling.
Imorgon fredag ska jag försöka jobba några timmar och sedan följer en kompis med mig hem till landet där vi bor. Det blir trevligt med besök i helgen. Hoppas att jag är lite piggare då.
Nina
29 maj 2014 20:44
Hej Helena!
Jag vill bara skicka dig en stor varm kram <3
Peter
30 maj 2014 00:25
Hej ! Vill bara säga att jag beundrar ditt mod och ditt sätt att skriva för kan man ta till vara på livet som du ändå gör nu så måste det finnas en mening med allt. Du inspirerar mig och många flera att ta tillvara på livet och varje ögonblick !
Fadde från Karlstad
30 maj 2014 11:40
Hej Helena!
Hoppas att det är bra med dig.
Ville fråga dig ifall du vet vart matheme tar vägen nu?
Önskar dig en lugn helg.
Fadde!
Helena Lundbäck
30 maj 2014 16:46
Hej Fadde!
Nej jag har inte pratat med honom på ett tag. Du kanske kan maila honom, skriva eller ringa. Hoppas det är bra med dig! Tack för din hälsning!
Eva Wikström
31 maj 2014 21:16
Trots allt, Helena var du piggare än jag förväntat mig. Det var fint att komma på besök i ert vackra hem och trädgård. En utflykt till Gysinge hann vi också med trots regnet.
Det är tufft nu och ingen av oss kan nog förstå vad du och din familj går igenom nu.
Men du ska veta att vi finns här och är med dig <3 Kram <3
Helena Lundbäck
1 juni 2014 13:27
Tack kära Eva! Det är så gott att veta att alla vänner finns vid min sida. Kram!
Oldmolly
5 oktober 2014 07:59
Hej! Råkade snubbla över din blogg - "nyligen inloggade" hamnade bredvid min av samma slag.
Har jobbat mycket med cancerpatienter i ASIH i Stockholmstrakten, men jobbar nu i hemsjukvården på Gotland. Även där med en hel del cancerpatienter. Därför blir jag inte så "imponerad" (fel ord, men jag kommer inte på rätt ord), av cancer. "Skrämd" är kanske ett lite bättre ord. Vet att man är en helt vanlig, ovanlig människa även om man har cancer. Men du verkade vara en så varm och livsbejakande kvinna, så jag kunde inte låta bli att ta kontakt.
Sjukdom begränsar och berikar. Jag vet det, eftersom min man har en (minst en) neurologisk sjukdom, som hela tiden förvärras. Ibland är man helt nere i källaren och ibland är man så otrolig glad att bara leva. Känner du också så?
http://oldmolly.bloggplatsen.se
Helena Lundbäck
5 oktober 2014 08:08
Hej och tack för fin kommentar!
Ja precis så känner jag. Länge har jag burits av den fantastiska glädjen att få leva. Men nu smyger sig mörka tankar in få och då. Det kan vara rädsla, frustration, sorg och ibland ett slags uppgivenhet. Ändå gläds jag åt allt fint jag ser och försöker ta vara på det goda. Det skapar kraft och ork att leva på. För livet är trots allt inte detsamma längre när man har en sjukdom.