Jag hade sett fram emot fredagen då jag på eftermiddagen skulle möta två av mina barnbarn vid tåget och åka hem med dem till oss. Vi hade planerat en mysig kväll och så var det tänkt att de skulle sova över och vara kvar här en stund på lördagen. Men jag hann varken handla eller ens klä på mig igår, som var den fredagen. Redan på morgonen blev jag sjuk. Jag stapplade in på toaletten och kräktes under några timmar, fick frossa och hade ont i magen. Svetten rann och jag var helt slut. Det var en fruktansvärd ansträngning att krypa tillbaka in i sovrummet och hämta telefonen, så att jag kunde ringa min man. Han kom hem och hjälpte mig att tvätta av mig, dricka några droppar vatten och komma i säng. Jag var så sjuk att jag sedan sov precis hela dagen. På kvällen kunde jag ta en dusch och äta och dricka lite. Sedan sov jag igen, hela natten igenom.

Trist att vi inte kunde vara med barnen, men tur då att deras farmor och farfar ställde upp istället. Själv ligger jag nu under en filt med ömmande bröstkorg och vilar. Det är städdag ute i byn där jag bor, men jag kan förstås inte vara med. Det känns tråkigt att inte kunna, men det kan ju inte hjälpas. Är man sjuk så är man. Ibland orkar jag mer, ibland orkar jag mindre.

Imorgon kanske det blir en bättre dag!

Vi är i London - min man Peter och jag och en svåger och en svägerska. Vi hälsar på Peters brorsson som flyttat hit. Här är det varmt och lika fin brittsommar som på flera håll i Sverige. Oktober och sol. Vi har suttit på en dubbeldäckare och låtit oss tas med, förbi alla sevärdheter.

Det är fantastiskt vilken överblick man får däruppe på övervåningen, längst fram i bussen när man åker längs de stora gatorna genom centrala London och plötsligt passerar Piccadilly Circus  eller St Pauls Cathedral eller någon annan plats. Vi klev av vid Hyde Park. Tanken var att vi skulle promenera länge i parken, med vi satte oss på en bänk och åt  var sin bakad potatis och drack kaffe I solen i stället. Jag behöver vila mycket. Lite promenerande har det ändå blivit, till några affärer och till en pub och när vi åkt buss tillbaka, också promenerande i kvarteren i stadsdelen Shoreditch, där vi hyr ett rum i en lägenhet.

Jag har sovit en del ikväll innan vi gick ut och åt fish & chips på en kombinerad butik och restaurang med ekologisk mat. Men jag förundras ändå över hur jag orkar. Och nog är det kul att jag faktiskt rest hit, trots att jag är sjuk. Härligt sätt att vara sjuk på ändå! Och sanningen att säga mår jag bättre. Värken har avtagit. Så strålningen hjälpte. Nu måste jag sova igen om jag ska orka med morgondagen med inplanerad marknad och andra lördagsnöjen. Trevlig helg!

En helg på Åland blev ett skönt avbrott i strålningsveckan. Vi tog det lugnt och njöt av fint väder, god mat och lugnet i en hyrd liten stuga. Imorgon är det dags för mig att åka in till Akademiska igen för nya behandlingar.

Det känns så bra att få hjälpa till. Jag skulle ha varit med på en demonstration i Uppsala ikväll, "Refugees welcome", men vi blev kvar hemma. Det blev för stressigt att hinna och jag var dessutom trött. Jag såg att det samlats närmare 5000 personer som alla vill jobba för en humanare flyktingpolitik. Så bra! Det är viktigt att göra gott!

Men jag har i alla fall packat ihop en säck med kläder - jackor, tröjor, vantar, träningsoverall etc - för män, plus en säck med kläder för kvinnor och en säck med ryggsäckar i. Jag ska lämna allt till "Vi gör vad vi kan", som kör insamlade grejer till flyktingläger. Hoppas att det når flyktingar någonstans i Europa. Eller kanske flyktingar här i Sverige. Förutom kläder skänker jag pengar till olika organisationer. Allt behövs!

Om jag orkar ska jag ta kontakt med kommunen eller kyrkan och se om jag också kan hjälpa till vid något språkcafé eller liknande. Någon timme då och då.

Det känns gott att göra gott. Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

Men nu ska jag sova. Imorgon blir det läkarbesök på Onkologen.

Jag lever. Jag försöker hitta livskraft. Jag är lycklig, men jag har ont. Jag vill skaka på mig, skaka av mig traumat, låta cancern flyga och fara. Kliva ur kostymen, ta djupa andetag och fylla lungorna med friskhet. Men, det går inte. Jag måste släpa på den nu fyraåriga bördan. Alltid denna ryggsäck, som får mig att gråta, som gör mig rädd, som håller mig tillbaka, som kväver mig sakta, sakta.

Begränsning, smärta, sorg. Vet att ni vet, vet att jag inte behöver förklara, vet att den bara pågår och pågår och pågår, till min sista dag. Ingenting att orda om. Inga nyheter i sikte. Bara detta mitt öde. Det är för tjatigt ...

Men igår träffade jag en liten, liten hundvalp. Den gjorde mig lycklig en stund. Tack för den stunden!

Det blev en bra söndag. Jag har skördat lite i trädgården, bakat en vinbärskaka och lagat grönsaker i ugn och sallad. En promenad med Valle blev det också med lite mer fart i stegen än igår.

Jag är fortfarande trött och känner mig skör, men illamåendet är tack och lov borta. I natt bullade jag upp med många kuddar, även under fötter och ben, för att slippa den värsta värken som uppstår när jag ligger. Jag sov ganska mycket men jag hade mardrömmar och vaknade med ett ryck många gånger. (Jag tänker att det ibland är som ett ett trauma, detta att ha cancer.)

Tur att dag kommer efter natt och att jag kunnat hålla mig vaken och på relativt bra humör. Det hjälper att solen skiner och att försöka vara snäll med sig själv.

Hoppas på en bra vecka nu. På tisdag är det PET-röntgen. Spännande och läskigt ...

Önskar dig som läser en bra vecka!

Livet är verkligen en historia med toppar och dalar. Ibland undrar jag hur jag bäst ska leva i berg-och dalbanan. Ska jag åka med i full fart och gråta och skratta, sörja och glädjas, eller bara försöka gena mig fram, avvaktande, och undvika alla starka känsloyttringar.

Jag vill så gärna träffa alla mina nära och kära och jag vill också ge mig själv egentid. För det mesta lyckas jag bra med alltsammans, men värk, trötthet och spänningen det innebär att ha cancer, gör mig känsligare än vanligt. Kaos ligger alldeles under ytan och rätt vad det är känner jag mig hudlös och tappar orken att vara hel.

Helgen har i alla fall blivit alldeles underbar. Min bonusdotter Emma kom på fredag kväll efter jobbet och gav sig ut i skogen för att plocka blåbär med Peter. Jag stannade hemma och tittade på ett avsnitt i en tv-serie - "Broadchurh" som jag tycker är så bra - och hann sedan med att sätta in sötpotatis i ugnen och göra en sallad tills att de kom hem. Enkelt och lugnt. På lördagen kom min bror och hans flickvän och vi hade en riktigt bra dag tillsammans. Peter gjorde gazpacho till lunch, jag hade bakat till kaffet och allt blev gott. När jag promenerat med Valle kunde jag sova en stund medan de andra vilade och badade. Vädret var strålande. Och jag vaknade lagom till att de andra fixat middag som vi sedan åt ute på altanen.

Igår söndag blev det också en alldeles underbar dag. Det var fortfarande ett ljuvligt augustiväder och jag kunde njuta av att sitta ute i trädgården. När det är lugnt finns inget skönare än att gunga i hammocken, dricka kaffe, lyssna på gässen och en och annan trana som visar sig, spana ut över grönskan och kela med hunden. Jag läste högt för min man ur boken som jag skriver och allt var skönt.

Efter en promenad i skogen med hunden, lagade jag enkel mat. Min dotter Lisa och hennes familj kom på besök och det blev sådär glatt och trevligt som man bara kan önska sig.

Lisa gjorde en god efterrätt och sedan gick vi alla ner till dammen där barnen badade och fiskade medan vi tittade på, pratade och njöt av kvällssolen. Sedan åkte de hem ganska tidigt eftersom de skulle upp till skola och jobb idag.

Jag är ju sjukskriven och behöver inte tänka på jobb. Det gör jag ibland ändå, men jag måste bli friskare om jag verkligen ska orka jobba igen. Det där ligger i framtiden. Vi får se. Jag är i alla fall glad att jag lyckas vara lite social utan att helt kollapsa. Skönt när det kan fungera. Inatt har jag sovit länge, länge. Jag har ett stort sömnbehov nu och jag är glad att jag får vila för mig själv hela dagen. Det behövs.

Ha det fint var du än är, hemma, i skolan eller på jobbet.

Sommarvärmen har kommit och stannat hos oss i flera dagar. Det är så varmt att vi kan äta alla måltider utomhus i trädgården. Det är härligt. Jag njuter mellan varven, även om jag måste ta mer morfin mot värken (- värk i bröstet och värk i kroppen) och sova flera gånger per dag. Men jag kan vara aktiv också mellan vilostunderna. Idag tog vi bilen till skogen och plockade blåbär. De är så fina nu och det finns massor!

Vi har besök av min brorsdotter. Nu grillar Peter och hon korv ute i augustimörkret och inatt ska de sova på altanen under stjärnhimlen. Det är mysigt! Skönt att passa på att njuta av sommaren på alla sätt. (Jag sover inne i min säng som går att fälla upp, för att jag inte ska ha så ont.)

Imorgon ska jag på provtagning och på torsdag är det dags för läkarbesök. Må gott i sommaren!