Jag lever. Jag försöker hitta livskraft. Jag är lycklig, men jag har ont. Jag vill skaka på mig, skaka av mig traumat, låta cancern flyga och fara. Kliva ur kostymen, ta djupa andetag och fylla lungorna med friskhet. Men, det går inte. Jag måste släpa på den nu fyraåriga bördan. Alltid denna ryggsäck, som får mig att gråta, som gör mig rädd, som håller mig tillbaka, som kväver mig sakta, sakta.

Begränsning, smärta, sorg. Vet att ni vet, vet att jag inte behöver förklara, vet att den bara pågår och pågår och pågår, till min sista dag. Ingenting att orda om. Inga nyheter i sikte. Bara detta mitt öde. Det är för tjatigt ...

Men igår träffade jag en liten, liten hundvalp. Den gjorde mig lycklig en stund. Tack för den stunden!

 

Sassa Lundell

8 september 2015 13:18

Hej Helena ! Måste bara få säga att du ger mig styrka. Och det vill jag tacka för. Mitt elände började 1 oktober 2013 då vårat hus brann ner. Mitt i den trauman fick jag reda på att jag hade tjocktarmscancer. Sedan följde cellgifter,spridning till äggstockarna,operation,cellgifter,spridning till levern,operation,spridning till bukhinnan och nu väntar jag på besked från Uppsala angående om jag får komma till dom och göra en Hipec-operation ! Det är bara att vänta och hålla tummarna för att ett positivt besked kommer. Jag hoppas du ska få slippa din smärta snart och få en fin höst. Åter igen tack för din blogg//Sassa

Helena Lundbäck

8 september 2015 14:59

Hej Sassa!
Så tungt du haft det och har det. Jag önskar verkligen att du får göra en operation och får den bästa behandlingen. Skönt att höra att du får styrka av min blogg. Ja det kan vara bra att få styrka av varandra. Det är ju en trist situation att vara i, detta att ha cancer i bukhinnan, men ibland går det ju att operera eller mota med cellgifter. Stort lycka till! Tack för din hälsning!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...