Dessa mornar! Jag vaknar halvsju och tar medicin. Sedan släpar jag mig upp ur sängen, stel och ledbruten, gör mig i ordning och så äter jag frukost med Peter innan han åker till jobbet. Och sedan, medan jag försöker lösa dagens Sudoku, somnar jag sittande vid matbordet. Varje morgon! Och så lägger jag mig bekvämt i soffan, jobbar vidare med Sudokun och somnar. Ibland vaknar jag inte förrän mobilens larm går igång klockan halv ett, då det är dags för ny medicin. Men idag vaknade jag vid elvatiden av att mitt ena ben värkte så illa. Jag blev rädd. Mina fötter har ju värkt länge och på sistone har jag haft riktigt svårt att gå, så jag tänkte att nu har jag varit alldeles för mycket i stillhet. Tänk om jag fått en propp i benet! Jag ringde därför 1177 och hon som svarade bestämde att jag skulle åka till närmaste vårdcentral/ sjukhus. Där satt jag i väntrummet ungefär en timme och därefter fick jag vänta i ett undersökningsrum i en timme till. Sedan kom läkaren och tittade på min fot och mitt ben, undersökte och mätte. Han trodde inte att jag fått någon blodpropp. Särskilt som jag tar Fragminsprutor varje kväll. Så jag kunde halta ut från sjukstugan och åka hem.

Imorgon bitti ska jag dit igen för säkerhets skull och visa upp mig så att vi inte ska missa nåt. Det var en noggrann läkare och det känns verkligen bra! Då kan jag släppa den oron.

Våren är äntligen här nu. Påskliljorna lyser gula här och där och kryddor och perenner börjar ta fart. Rabarbern växer så det knakar - snart dags för den första rabarberpajen! Och ikväll är det sol och riktig sommarvärme. Vi åt pannkakor med sylt och grädde ute på altanen. Så plötsligt kom energin till oss här hemma och vi hjälptes åt att så ute i lådorna i landet. Det blev frön från grön och svart plocksallad, persilja, dill, palsternacka, morot, svartrot, isbergssallad, rödbeta, klintblommor och spenat, som petades ner i jorden. (Ska väl fylla på med något mer senare också. Ringblommor till exempel.)

Så hoppfullt och härligt! Vilken fin kväll det blev. Jag känner mig så nöjd. Nu ska jag ta det lugnt. Trevlig vårkväll!

Vissa dagar blir bättre. Ja, riktigt bra! Trots värken. Trots att jag först inget orkar och måste sova extra. Valborgsmässoaftonen blev en sådan dag. En dag full av kärlek och värme.

Först min man, som säger till mig att jag ska passa på att vila och pysslar om mig, så att jag kan ta det lugnt medan han städar och lagar all mat. Och så döttrarna och mågen och barnbarnen som kom och hälsade på oss - så glada, vänliga, kärleksfulla! Så skönt när alla trivdes. Det är en gåva!

Vi tog det lugnt kring middagsbordet. Stressade inte. Hade tid att prata och lyssna. Och sedan: jag orkade ta mig till brasan även om fötterna värkte, orkade sjunga vårsånger och prata lite med grannar och bekanta. Och barnen lekte!

Därefter hemma igen - dottern bjuder mig på te. Så fint att bli serverad. Och senare vispar jag ihop mjölkchoklad och värmer till barnbarnen. Det är så gott att få vara mormor. Och jag löser Sudoku och spelar Otello med de små. Vänlighet och värme! Och det blir en sådär bra dag. En bättre dag.

Idag var jag hos sjukgymnasten och hen undersökte mina fötter. Hälsenan på vänster fot är nu rejält svullen igen och höger fot har också en svullnad som ömmar på insidan av hålfoten. Jag har ofta svårt att gå och alltid svårt i trappor. När jag idag skulle prova att göra en tåhävning på ett trappsteg, kunde jag inte. Det gjorde så ont att tårarna steg i ögonen och jag blev tvungen att sluta. (Förra omgången då jag hade sån här värk av svullen hälsena, gjorde jag övningen 30 ggr per dag. Nu kan jag alltså inte göra den alls på grund av smärtan.)

Sjukgymnasten kunde inte komma på någon annan behandling då det att jag har cancer gör det omöjligt med stötvåg och även något annat alternativ. Hen skulle höra sig för om det finns något bra sätt och återkomma till mig om någon vecka. Jag hoppas att det finns något att göra så jag kan bli bättre i mina fötter!

Värken i händerna får jag försöka häva med att hålla händerna varma och rörliga. (Det är förmodligen artros trodde hen.)

Imorgon är det Valborgsmässoafton och vi får besök av två döttrar, en svärson och två barnbarn. Vi ska titta på den stora brasan här i byn!

Ha en skön helg när ni hälsar våren välkommen!

Det är lördag. Solen tittar fram bakom molnen och jag har släpat mig ut och sitter nu i en vilstol på altanen. Jag har filtar, tidning och bok med mig. Vid mina fötter ligger Valle och spanar på fåglarna i trädgården.

Att cancer och trötthet hänger ihop är ju ett påstående jag känt till och känt av länge. Som tidigare drabbad av "utmattningsdepression" vet jag också hur trött en kan bli av den sortens trötthet. Men den trötthet jag känt de sista två veckorna är kanske värst hittills. (Hur trött kan en människa bli?) Jag undrar om cancern är på väg in i ett nytt stadium eller om det är något annat allvarligt som tillstött. Det kan ju finnas massor av förklaringar. Kanhända är det inget allvarligt, det kanske bara är en jättereaktion på all medicinering kroppen utsatts för under vintern.

I början på maj ska jag till provtagning och i mitten av maj är det ny röntgen. Då får jag kanske förklaringen till mitt mående. Men det vore skönt att få krafterna tillbaka. Jag hoppas kunna känna mig bättre snart.

I eftermiddag ska vi träffa några vänner och se teater. Jag vet inte hur jag ska orka, men jag följer med. Tack och lov så blir jag skjutsad dit och behöver inte anstränga mig så hårt.

Jag önskar alla en skön helg!

Jag är så erbarmligt trött och inte blir jag piggare av allt regnande. Nu när jag har uppehåll med cellgiftsbehandlingarna har också värken i hälsena och i muskler och leder tilltagit, så jag har svårt att gå långt. Jag som hade tänkt mig att jag skulle känna mig starkare av att sluta med behandlingarna. Men det tycks ta tid ... Är det inte det ena så är det det andra.

När jag målar känns det bättre, men annars har jag svårt att känna mig nöjd just nu. Vi får hoppas att det vänder snart. Det såg ut som om det ska svänga om till sol till helgen och då kanske humöret och orken följer med i svängen.

Jag vilar och sover så länge.
(Bilden: Jag har målat av min barndoms lilla leksakskanin och den ser lika trött ut som jag är.)

Vi har träffats många i påsk. Härliga dagar tillsammans med familj och vänner på Öland. Och vi har njutit av vackert väder, promenader, blommor, fågelliv, trädgård, god mat och av varandra. Tyvärr fick några av oss magsjuka. Det blev min tur tidigt i morse. Jag kräktes för fullt men nu på kvällen när nästan alla åkt iväg, mår jag bättre efter en dag med läkande sömn. Imorgon åker vi hemåt igen.
Ha det gott alla!
(Klicka på bilderna så syns de bättre!)

Idag hade jag tid hos hårfrisörskan, men tänkte att det var ingen idé. Jag försökte ringa återbud. Eftersom ingen svarade på salongen, var jag ändå tvungen att ta mig dit och meddela hur det var, att jag tappat hår, att det blivit så tunt och att det dessutom uppstått en stor kal fläck. Jag har blivit partiellt flintis!

Men vilken tur att jag gick dit! Hårfrisörskan kammade det lilla av luggen som fanns kvar, åt sidan, tillsammans med lite sidohår. Hon lyckades på så sätt täcka den stora kala fläcken. Dessutom sprayade hon ljusbrun färg över fläcken. (Spray som är tänkt att dölja utväxt med). Det ser ut som om jag har hår över hela hårbottnen nu. Och så klippte hon mig - så snyggt!

Klicka på bilderna så ser du tydligare hur fin hon gjort mig! TACK!

Och när allt var klart sa hon att hon ville bjuda mig på klippningen!

Vilken fin och fantastisk tjej! <3

Söndag - tagit det lugnt. Vi har tvättat bilen och fikat med kaffe och semla i solen. Pysslat lite. Ätit middag. Eldat i kaminen och i kakelugnen. Och sovit framför teven. Bara så. Lugnt och skönt.
En sådan återhämtningsdag som jag behövde. Ha en skön söndagkväll!