Skakig. Det är så jag känner mig efter två dygns konstant illamående. All tid som jag inte varit vaken av illamåendet har jag sovit, helt däckad. Cellgifterna tar hårt på mig, trots all kortison som ska hjälpa mig. Detta är den andra av sommarens behandlingar. Jag undrar hur många jag ska orka med.

Vad glad jag blir när jag kan göra roliga saker, träffa dem som jag älskar och när jag mår såpass att jag slipper ha för ont eller må för illa. Denna vecka har varit bra, då jag kunnat träffa vänner som kommit på besök och jag har t o m kunnat cykla en tur, med Valle springande bredvid. Fötterna fungerar dock inte för långpromenader, men skönt ändå att jag kan cykla.

Idag blev det en sådan dag då allt kändes fint. Jag var trött och mådde lite illa en stund, men det gick över. Mitt på dagen kom en vän på besök och åt lunch och på kvällen var min dotter och hennes familj här på middag. Efter middagen spelade barnen upp teaterpjäser för oss i trädgården, sedan lekte vi kurragömma och pratade om allt möjligt innan de åkte hem. Vilken lycka!

Imorgon ska jag till Onkologiska dagvårdsavdelningen på cellgiftsbehandling igen.

Nu har jag fått ett par specialbeställda inlägg till mina fötter och skor. Jag har bara ett par inlägg och det blir till att flytta runt dem till varje par skor. När jag kollat bland mina skor verkar det bara bli fyra par som jag kan använda. Bort med alla nätta sandaler och finskor! Fram för rejäla dojor.

Inläggen är förfärligt dyra, men jag tror att de kommer att räta upp mina fötter så att jag så småningom slipper ha sån värk i fötterna. Tack!!!!

Svidande mun, illamående, diarré och värk. Allt detta motar jag med piller, vatten, vila, trädgårdsutsikt, en solstol, sol och vind och ett Sudoko. Ja! Det går att njuta trots att det var nära att jag gav upp nyss. Tack livet och sommaren!

Jasså? Ropade jag hej?
Efter ett illamående kommer ett annat. Och efter ett annat kommer en risig mage ... Så där är det med cellgifter. Nu tung huvudvärk. Sveda i munnen. Och svidande fotsulor ...

Fy vad trött jag är på dessa behandlingar. Men om de kan ge mig lite mer tid att leva på, så betyder det ju så mycket.

Det är skönt när det vänder. Nu har jag klivit upp ur det totalutslagna tillståndet i sängen och hoppas på att få en något så när bra tid fram till nästa cellgiftspärs. Sommaren är underbar och jag plockar också med mig den in att dofta av.

Primperan hjälper mot illamåendet och "Restaurangen" på SvTPlay får stå för underhållningen. Jag har till och med målat akvarell lite idag, så nu finns det hopp igen.

Det blev en tuff omgång för kroppen, sommarens första cellgiftsbehandling. Jag har sovit och mått illa om vart annat. Proppar mig full med tabletter mot illamående. Önskar att jag snart får lugn och ro från smärta och illamående. Denna midsommar blir en trött midsommar.
Hoppas att ni andra har det lite bättre! Kram

Nu har vi haft en semestervecka tillsammans Peter och jag och Valle. Vi sitter i bilen på väg hem den sista sträckan mellan Östergötland och Uppland. Denna natt sov vi på vandrarhem i Ödeshög. Eftersom vi hade hunden med oss fick vi bo i en egen liten stuga och det var riktigt mysigt, förutom att Valle var dålig i magen och behövde gå ut varannan timme hela natten. Förmodligen har han blivit smittad av något eller fått i sig något olämpligt. När vi hittar ett apotek med medicin för djur ska vi skaffa ett lämpligt foder att börja med efter magsjukan. (Vi måste stanna ofta nu också, så att han har möjlighet att gå ut i skogen. Jag tycker så synd om honom. Det kunde väl räcka med att jag själv är dålig! Min hund ska väl kunna slippa!)

Det har annars gått bra att resa med hunden. Vi har valt att köra kortare sträckor och stanna ofta. I onsdags åt vi middag och sov över i ett litet gårdshus från 1700-talet mitt i det pittoreska Söderköpings centrala del. Det låg jättefint med en omgärdad trädgård som vette mot en å. Det är skönt att få bo så där lugnt för sig själva när vi är ute. Tack och lov har Peter också orkat med alla promenader som Valle behöver. Jag har däremot vilat fötterna (och hela mig) så fort jag kommit åt. Det har gått bra och jag har kunnat sova middag i bilen och lite varstans.

Efter Söderköping bilade vi vidare till Kalmar där vi besökte Peters föräldrar och umgicks med dem ett par dagar. Vi var också bjudna till ett studentkalas hos en ung släkting. Jag orkade med några timmar på kalaset och det var trevligt. På lördagen for vi vidare till min dotter och hennes familj i en liten ort i Småland. Där blev vi som vanligt så väl omhändertagna och fick också tillfälle att leka och ha kul med våra tre fina barnbarn. (Det är jag och flickorna som syns på bilden.) Härligt! Vi stannade där till igår måndag, då vi började vår resa hemåt.

Det kan bli väldigt jobbigt att resa, men det kan gå bra om man planerar noga. Vi gillar numera att ta det lugnt och slippa stressa. Då kan man slippa trista vägkrogar men få syn på nya fina platser och stanna till vid sköna parker i städerna - igår hittade vi ett härligt konditori i Lammhult och sedan en vegetarisk restaurang i Jönköping - eller fina ställen med vacker utsikt i naturen. Vi har med oss jordgubbar som vi ska smaka vid nästa stopp! Och så ska vi köpa glass på Grinda gård där de säljer hemgjord glass. Skönt också att i möjligaste mån undvika motorvägarna och slippa jaga efter bra omkörningssträckor på de högt trafikerade vägarna, utan välja små vägar med lugnare trafik.

Det ska bli skönt att komma hem igen och tvätta, läsa posten och träffa katten Amber, som en snäll granne passat. Vi är hemma ikväll och det blir spännande att se om det vuxit mycket i trädgårdslanden och rabatterna.

Imorgon onsdag, ska jag åka in tidigt till Akademiska sjukhuset och lämna prover på Provtagningen och sedan behandlas med cytostatika och Avastin igen samt få min X-gevaspruta på Onkologiska dagvården. Hoppas att jag klarar detta utan för mycket biverkningar. Och sedan väntar midsommar.

Ha det skönt i sommaren!