tursomentokig

Senaste inläggen

Av Helena Lundbäck - 5 maj 2016 22:15

 

En underbar dag. Sommarvärme och familjelycka. Vi har besökt min son och hans familj, blivit bjudna på festlig lunch och kaffe med födelsedagstårta i trädgården. Det är mysigt att träffas och roligt att prata både med de vuxna och med barnbarnen.


Valle följde med och njöt av att ligga under bordet vid våra fötter och i gräset i skuggan. Han fick också traska in i skogen och nosa på andra dofter än de därhemma. Peter och ett av barnbarnen följde med honom. Men jag vilade från promenader idag. Vill inte överanstränga mina fötter. Hoppas på att de snart ska bli bättre.

Sol och frisk luft gör oss skönt trötta sägs det. Jag kommer därför förmodligen att sova ännu mer än vanligt i natt, trots att jag har suttit och slumrat i soffan hela kvällen. Imorgon lär det bli ännu en dag med strålande sol.


Av Helena Lundbäck - 3 maj 2016 19:59

Dessa mornar! Jag vaknar halvsju och tar medicin. Sedan släpar jag mig upp ur sängen, stel och ledbruten, gör mig i ordning och så äter jag frukost med Peter innan han åker till jobbet. Och sedan, medan jag försöker lösa dagens Sudoku, somnar jag sittande vid matbordet. Varje morgon! Och så lägger jag mig bekvämt i soffan, jobbar vidare med Sudokun och somnar. Ibland vaknar jag inte förrän mobilens larm går igång klockan halv ett, då det är dags för ny medicin. Men idag vaknade jag vid elvatiden av att mitt ena ben värkte så illa. Jag blev rädd. Mina fötter har ju värkt länge och på sistone har jag haft riktigt svårt att gå, så jag tänkte att nu har jag varit alldeles för mycket i stillhet. Tänk om jag fått en propp i benet! Jag ringde därför 1177 och hon som svarade bestämde att jag skulle åka till närmaste vårdcentral/ sjukhus. Där satt jag i väntrummet ungefär en timme och därefter fick jag vänta i ett undersökningsrum i en timme till. Sedan kom läkaren och tittade på min fot och mitt ben, undersökte och mätte. Han trodde inte att jag fått någon blodpropp. Särskilt som jag tar Fragminsprutor varje kväll. Så jag kunde halta ut från sjukstugan och åka hem.

Imorgon bitti ska jag dit igen för säkerhets skull och visa upp mig så att vi inte ska missa nåt. Det var en noggrann läkare och det känns verkligen bra! Då kan jag släppa den oron.

Våren är äntligen här nu. Påskliljorna lyser gula här och där och kryddor och perenner börjar ta fart. Rabarbern växer så det knakar - snart dags för den första rabarberpajen! Och ikväll är det sol och riktig sommarvärme. Vi åt pannkakor med sylt och grädde ute på altanen. Så plötsligt kom energin till oss här hemma och vi hjälptes åt att så ute i lådorna i landet. Det blev frön från grön och svart plocksallad, persilja, dill, palsternacka, morot, svartrot, isbergssallad, rödbeta, klintblommor och spenat, som petades ner i jorden. (Ska väl fylla på med något mer senare också. Ringblommor till exempel.)

Så hoppfullt och härligt! Vilken fin kväll det blev. Jag känner mig så nöjd. Nu ska jag ta det lugnt. Trevlig vårkväll!

Av Helena Lundbäck - 1 maj 2016 01:06

Vissa dagar blir bättre. Ja, riktigt bra! Trots värken. Trots att jag först inget orkar och måste sova extra. Valborgsmässoaftonen blev en sådan dag. En dag full av kärlek och värme.

Först min man, som säger till mig att jag ska passa på att vila och pysslar om mig, så att jag kan ta det lugnt medan han städar och lagar all mat. Och så döttrarna och mågen och barnbarnen som kom och hälsade på oss - så glada, vänliga, kärleksfulla! Så skönt när alla trivdes. Det är en gåva!

Vi tog det lugnt kring middagsbordet. Stressade inte. Hade tid att prata och lyssna. Och sedan: jag orkade ta mig till brasan även om fötterna värkte, orkade sjunga vårsånger och prata lite med grannar och bekanta. Och barnen lekte!

Därefter hemma igen - dottern bjuder mig på te. Så fint att bli serverad. Och senare vispar jag ihop mjölkchoklad och värmer till barnbarnen. Det är så gott att få vara mormor. Och jag löser Sudoku och spelar Otello med de små. Vänlighet och värme! Och det blir en sådär bra dag. En bättre dag.

Av Helena Lundbäck - 29 april 2016 19:04

Idag var jag hos sjukgymnasten och hen undersökte mina fötter. Hälsenan på vänster fot är nu rejält svullen igen och höger fot har också en svullnad som ömmar på insidan av hålfoten. Jag har ofta svårt att gå och alltid svårt i trappor. När jag idag skulle prova att göra en tåhävning på ett trappsteg, kunde jag inte. Det gjorde så ont att tårarna steg i ögonen och jag blev tvungen att sluta. (Förra omgången då jag hade sån här värk av svullen hälsena, gjorde jag övningen 30 ggr per dag. Nu kan jag alltså inte göra den alls på grund av smärtan.)

Sjukgymnasten kunde inte komma på någon annan behandling då det att jag har cancer gör det omöjligt med stötvåg och även något annat alternativ. Hen skulle höra sig för om det finns något bra sätt och återkomma till mig om någon vecka. Jag hoppas att det finns något att göra så jag kan bli bättre i mina fötter!

Värken i händerna får jag försöka häva med att hålla händerna varma och rörliga. (Det är förmodligen artros trodde hen.)

Imorgon är det Valborgsmässoafton och vi får besök av två döttrar, en svärson och två barnbarn. Vi ska titta på den stora brasan här i byn!

Ha en skön helg när ni hälsar våren välkommen!

Av Helena Lundbäck - 24 april 2016 20:03

Vi har varit i Malmö över helgen och haft det roligt och trevligt tillsammans med Peters tvillingbror och hans fru. De bjöd på stadstur där vi bland annat tittade på en utställning med Liv Strömqvists tänkvärda och roliga seriebilder med tillhörande texter. Jag slapp gå på min ömma fötter, då jag blev skjutsad överallt med bil. Skönt! Vi fikade också hemma hos våra gemensamma vänner och på kvällen såg vi en riktigt bra musikal - Billy Elliot. En helt igenom bra helg blev det och det allra bästa var kanske det att vi kunde träffas och äta gott och prata i lugn och ro. Så skönt också att få variation från vardagen.

Djuren fick inte följa med. Hunden Valle var på ett hundpensionat och katten Amber blev ompysslad och gossad med av vår snälla granne. Tack för det! Både katt och hund verkade nöjda när vi kom hem och vi tyckte att det var skönt att vila från djuren (inga promenader alls för min del) men också härligt att komma hem till dem igen.

I Malmö hade våren kommit bra mycket längre. Vi blev bjudna på rabarberkompott gjord på årets första späda rabarber. Trädgården bjöd på utslagna tulpaner, påsk- och pingstliljor i rabatterna och där ståtade också en lysande gul stor forsythia som blommade för fullt och en till buske stor som ett träd blommade på bar kvist, nämligen magnolian. Underbart!

Vädret var soligt men kallt och övergick idag i gråväder med hagelskurar. (Men då flög vi hem till ett soligt Uppland.) Nu tar jag det lugnt igen. Det kostar på orken att resa och roa sig, men som tur är ger det också energi och jag är så glad att jag har möjlighet att göra såna här resor då och då. Mitt liv är ett bra liv! Tack för att jag får så mycket!

Av Helena Lundbäck - 20 april 2016 22:14

Häromdagen ringde en fin vän som är "trogen", oavsett vad som sker. Hon hör av sig ofta och vi kan alltid berätta hur det är och tar oss tid att lyssna på varandra. Det betyder mycket för mig nu när jag har varit så skör. Det är gott med de där nära vännerna. Vi finns för varandra. Idag pratade jag med en annan kär vän. Vi planerade lite inför sommaren. Jag vet inte om det kommer att hålla, om jag är tillräckligt frisk då, men det var skönt att drömma lite. Och hoppas på att det ska fungera.

Och jag har glatt mig med musik! Äntligen, efter många dagar med enorm trötthet, missmod och tårar kunde jag idag känna lätthet och glädje. Så skönt! Med rätt musik i högtalaren är det som om kropp och själ också hoppar in i rätt spår. Jag ler och börjar dansa (i sittande ställning eller försiktigt i stående - på mina stela fötter) och allt blir lättare en stund. Idag var det Eva Dahlgren som hjälpte mig att må bättre.

Solen sken mest hela dagen, men det blåste kallt när vi var ute, Valle och jag. Jag kämpar på och går med mina ömmande fötter. (Lederna värker och fotsulorna svider. Jag tror att det är
ett resultat av cellgiftsbehandlingarna.) Men jag får nöja mig med kortare promenader. Valle behöver egentligen längre turer, men det kan inte hjälpas. Tur att han får de långa promenaderna på mornarna i alla fall, då husse är ute med honom.

Det blev en bra dag idag, den bästa på länge. Så skönt att jag orkade hålla mig vaken en hel dag! Och så roligt att jag kunde måla igen.

Tack för att det blev en så bra dag idag!

Av Helena Lundbäck - 16 april 2016 12:03

Det är lördag. Solen tittar fram bakom molnen och jag har släpat mig ut och sitter nu i en vilstol på altanen. Jag har filtar, tidning och bok med mig. Vid mina fötter ligger Valle och spanar på fåglarna i trädgården.

Att cancer och trötthet hänger ihop är ju ett påstående jag känt till och känt av länge. Som tidigare drabbad av "utmattningsdepression" vet jag också hur trött en kan bli av den sortens trötthet. Men den trötthet jag känt de sista två veckorna är kanske värst hittills. (Hur trött kan en människa bli?) Jag undrar om cancern är på väg in i ett nytt stadium eller om det är något annat allvarligt som tillstött. Det kan ju finnas massor av förklaringar. Kanhända är det inget allvarligt, det kanske bara är en jättereaktion på all medicinering kroppen utsatts för under vintern.

I början på maj ska jag till provtagning och i mitten av maj är det ny röntgen. Då får jag kanske förklaringen till mitt mående. Men det vore skönt att få krafterna tillbaka. Jag hoppas kunna känna mig bättre snart.

I eftermiddag ska vi träffa några vänner och se teater. Jag vet inte hur jag ska orka, men jag följer med. Tack och lov så blir jag skjutsad dit och behöver inte anstränga mig så hårt.

Jag önskar alla en skön helg!

Av Helena Lundbäck - 12 april 2016 18:22

Idag har jag haft besök av en fotograf som filmat mig och Valle och tagit stillbilder på oss. Vi höll till ute i trakterna där jag bor och inomhus hos mig. Förutom fotograferandet pratade vi en hel del om hur det är att vara kroniskt sjuk och hur det är befinna sig i det tillstånd där jag är - i väntan på döden men med ambitionen att leva på för fullt så länge det går. Hon spelade in samtalet och det är meningen att det hela ska resultera i en utställning. Bilderna kan också komma att användas i en bok om svårt sjuka.

Jag tycker att det är viktigt att stanna upp och titta på sitt liv emellanåt och jag är ju också van att reflektera över det ena och det andra som rör liv och död och min sjukdom. Det blev därför spännande att samtala kring ämnet. Men hjälp så trött jag blev av allt samtalande och av att vara "fotomodell". Ändå är jag mycket nöjd med eftermiddagen.

Ibland kan det vara svårt att svara på frågor om hur jag mår, men idag fick jag en liten kick av att bli intervjuad och fotograferad. Jag mådde bra av att "stå i centrum" och på så vis bli lite bekräftad. Det berodde säkert på att fotografen var så inkännande och säker och dessutom var det vackert väder.

Det ska bli väldigt spännande att se hur resultatet så småningom blir.

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards