Inger

10 juli 2016 17:39

Så svårt för dig... Viljan till liv, till att vara med...och så detta lidande. Mitt hjärta blöder för dig❤️

Helena Lundbäck

10 juli 2016 19:08

Kram

Maggan

11 juli 2016 11:12

Hej Helena...När man mår som sämst är det svårt att se att det kommer bättre dagar. För det gör det även om cellgifterna sliter. Ditt förra inlägg var så glädjande och se framför dig att du kommer att få uppleva samma känsla igen. Jag preparerade mig efter cellgifterna med bl.a Mivitotal (vitaminer) för att få bättre immunförsvar. Jag vet inte om det hjälpte men inbillar mig det. Och D-vitamin blev jag rekommenderad och jag följde råden och mådde skapligt. Men man kan aldrig jämföra, den ene känner så och den andre så. Hoppas det börjar vända snart. Vi har regnigt och mulet och mörkt på kvällarna så man får tända lampor. Känns som om sommaren är på väg bort men vet att det kan vara underbara dagar augusti, september ända in i oktober. Och jag älskar hösten också. Kram från Maggan

Helena Lundbäck

12 juli 2016 08:02

Tack Maggan. Ja än är sommaren inte slut och visst kommer det bättre dagar.

Dominique

11 juli 2016 18:58

Hej Helena!
Försök att inte tänka på hur många behandlingar du kommer att orka med. Försök att Fokusera på den här nu istället. Du mår bara ännu sämre om du tänker så. Förstår att det är jättejobbigt för dig att må så här dåligt och jag lider verkligen med dig att du ska behöva gå igenom detta. Trots det har du en sådan underbar förmåga att "bita ihop" och komma igen. Nästa gång kanske dom har kommit på en behandling som inte ger så mycket biverkningar. Det går ju hela tiden framåt i forskningen. Försök att tänka så istället så du inte går ner i hopplösa tankar. Jag unnar dig verkligen att du ska få må så bra som möjligt.
Kramar

Helena Lundbäck

12 juli 2016 08:04

Tack för tröstande ord. Kram!