tursomentokig

Senaste inläggen

Av Helena Lundbäck - Onsdag 7 dec 15:57


Här är så vackert och lugnt. Vi bor i lägenhet på ett hotell med pool och vi badar i den behagliga temperaturen. Det är skönt att kunna bestämma själv när vi ska laga mat och fixa kaffe, så som man kan göra när man bor i lägenhet. Vi befinner oss mitt i en fantastiskt skön sommarvärme, trots att det är vinter och adventstid hemma. Det ger extra ork och kraft och glädje. Jag har ont i olika knölar som bildats i bröstet och skelettet i bröstkorgen, men jag tycker att jag klarar smärtan bättre här, när det är så skönt att vara.


Det har gått bra att promenera lite också och här finns mycket att se. Vi har vandrat vid stranden och promenerat genom fina blomsterplanteringar och shoppat i stadskvarter. Det är ännu bara onsdag och vi har ända fram till söndag på oss, innan vi ska åka hem. Vilken tur vi har! Hoppas att ni som läser bloggen också har det bra!

(Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

        



Av Helena Lundbäck - Söndag 4 dec 06:42

Nu sitter Peter och jag på planet på väg till Teneriffa. Det ser verkligen ut som om vi kommer i väg! Och vi hoppas få vila och ta det lugnt en vecka i sommarvärme. Handväskan är full av mediciner och det känns bra inombords.

Hemma flyttar vår snälla granne in i huset och tar hand om hus, hund och katt! Så skönt för oss! Tänk så bra det ser ut. (Även om vi ser lite spända ut på bilden.)

Ha det så gott alla.

Av Helena Lundbäck - Fredag 2 dec 16:57

Att skriva ner sitt liv, berätta om vad som hänt, vad man ville, hur det blev och vad man tänkt och känt, det gör gott. På många plan.

När jag fick reda på att min cancer inte gick att bota, började jag skriva min bok till nära och kära. Den blev klar i somras men finns också att köpa för den som är nyfiken, hos internetbokhandlarna och hos vulkanmedia.se där de trycker exemplar utifrån förfrågan. Min bok heter "Jag var lång när jag var liten" och jag står som författare med mitt namn Helena Lundbäck.

Tidningen M blev intresserad av att veta hur jag tänkte och hur min bok blev. Det finns därför nu ett litet reportage om mig och boken på sidan 108 i nummer 16, december 2016.

Kul! Lycka till med att skriva ner era berättelser också! Det blir fina gåvor till era nära.

Av Helena Lundbäck - Torsdag 1 dec 13:43

Fortfarande värk, som går att mota för det mesta med morfin och Alvedon. Igår tog de EKG för att kolla så att det inte var något knas med hjärtat. Det var det inte, så behandlingen kunde genomföras.

Men idag mår jag illa och har fortsatt ont. Jag försöker fokusera på annat. Jag ska få testa en annan smärtstillande medicin också, så får vi se om den är bra.

Nu är det bara tre dagar tills vi åker på semesterresa till Teneriffa. En av alla mina snälla grannar ska vara med och ta hand om huset och hunden och katten. Det är guld värt! Jag håller tummarna för att allt ska gå vägen nu. Det vore så skönt att få vara i värmen och solen en vecka. Här hemma är det också sol idag, men bara nollan och vägarna är isiga på sina ställen. Det blir broddar på för den som hår ut med hunden.

Kramar till er alla!

Av Helena Lundbäck - Tisdag 29 nov 22:24

Imorgon är det dags för behandling igen. Det jobbiga är att jag har så ont i bröstet. Ska försöka att inte oroa mig i onödan, jag får prata med sköterskan och höra om det behöver undersökas mer innan jag åker iväg.

När jag läser mitt blogginlägg  som jag skrev idag, för fyra år sedan, kan jag ändå se på livet ur ett annat perspektiv och byta oron mot glädje över att ha fått tid. Tänk att jag fått fyra år ...

Jag hoppas att värken bara är tillfällig och att den inte beror på något som visar sig vara dramatiskt. Jag orkade trots allt binda en krans av enris idag. Nu hänger den på dörren i advent och över jul. Det är en fin tradition.

God natt! Imorgon är en ny dag.

Av Helena Lundbäck - Fredag 25 nov 15:44

Så trött som jag är nu tror jag aldrig att jag har varit förr. Det är väl en kombination av novembermörker, sjukdom och långvarig behandling. Nu har jag gått på cellgifter ett helt år i sträck med endast en paus på två månader förra våren. Och tanken är att jag ska fortsätta med behandlingarna livet ut, eller så länge kroppen orkar.

Därför känns det så fantastiskt att Peter och jag har kunnat boka en resa till Teneriffa, som vi åker på i början av december. Då hoppas jag kunna tanka sol och energi och glädje så att det lättar upp tillvaron och ger mig ork att klara vintern.

Jag trodde inte att jag skulle kunna åka, men min läkare såg inga hinder, så nu passar jag på i adventstiden mellan två behandlingstillfällen. Jippie!

Idag har jag varit på stan i Uppsala och träffat en fin vän som jag lärt känna genom sjukdomen. Vi åt lunch tillsammans och pratade om livet. Och så fick jag en fin present, en ängel med en liten valp i famnen. Så söt!

Jag har träffat många som är sjuka i cancer och jag tänker att de alla är så fina och vänliga. Jag är så glad för alla dessa mina nya vänner. Vi blir ett stöd för varandra.

Innan jag åkte hem passade jag på att handla tre julklappar och nu sitter jag trött och sliten på tåget och längtar efter att få vila under en filt i min soffa.

Trevlig fredag kväll!

Av Helena Lundbäck - Måndag 14 nov 13:40

Det är omöjligt att hålla mig vaken. Medicinerna får mig att somna hela tiden. Jag sitter och sover på dagen och ligger och sover på natten. Och jag mår illa, men tack och lov kräks jag inte.

Men då och då håller jag mig vaken. Igår firade vi ett åttaårigt barnbarn. Det var roligt. Jag är så glad att lyckan finns där ändå.

Av Helena Lundbäck - Fredag 11 nov 19:56

Igår när jag var på ODA - Onkologiska dagvårdsavdelningen - sa sjuksköterskan som behandlade mig att jag är i det närmaste unik, som klarat av så många behandlingar med cyto+ Avastin. Det är så ovanligt att cancern fortfarande motas och inte tar över och att kroppen inte kroknat helt. Ja det är viktigt att se och förstå det. Jag har haft och har verkligen tur!

Nu är jag på väg hem från något som jag inte hade klarat av i somras. Jag har åkt hemifrån en stund och träffat några riktigt gamla vänner - fem klasskamrater från låg- och mellanstadiet, varav de flesta som jag inte sett sedan dess. Detta har jag klarat av fastän jag är mitt i behandlingsperioden. Jag förberedde mig genom att sova hela dagen innan jag åkte in till träffen. Och cellgiftspumpen fick följa med. Den sitter fastkopplad i min venport. Inte förrän imorgon kommer teamet hem till mig och plockar bort pumpen.

I somras hade jag i motsvarande läge mått så illa att jag måst ligga stilla med kräkspåsen beredd, men under hösten har jag klarat mig bättre vid behandlingarna. Vi har ju minskat på styrkan och dessutom glesat ut mellan tillfällena då jag får Avastin och cyto. Så nu reagerar jag inte med lika svåra biverkningar.

Jag hade med mig värktabletter, kräkspåsen, en flaska vatten och så hoppades jag att det skulle gå bra. Det gjorde det. Jag är rysligt trött och det värker i bröstkorgen. Men jag klarar att parera illamåendet. Vi hade bestämt denna kväll för längesedan och när jag fick behandling varannan vecka så hade dagens datum passat bättre. Men nu gjorde jag i alla fall ett försök, jag satt med en timme och det ångrar jag inte. Så roligt det var att träffa alla fina tjejer! Tack för att ni bjöd med mig!

Det ska bli skönt att bädda ner sig hemma snart. Och jag önskar er alla som läser detta en trevlig kväll!

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2016
>>>

Tidigare år

Senaste kommentarerna

Senaste inläggen

RSS

Följ bloggen

Följ tursomentokig med Blogkeen
Följ tursomentokig med Bloglovin'

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se