"Mellan hägg och syren" - det är så vackert nu. Som i psalmerna från barndomens skolavslutningar, tar grönskan ett allt starkare grepp om naturen för var dag och det sker under mitt framför ögonen på oss, när livet återvänder.

Jag tänker på att det skulle lika gärna kunnat vara begravning. Men tack vare skickliga kirurger och god vård och omsorg, fick jag vara med ännu en vår och se våren bli till sommar. Och jag ser det så tydligt! Med mina ögon känsliga för grönt. Det sker under. Livet är förunderligt och jag gläds åt att jag har det kvar.

Kaffeångor från rosteriet. Maskinbuller och skränande måsar, luften frisk och morgonsval och solen i ansiktet, när jag går perrongen fram i riktning mot jobbet. Just i detta ögonblick brukar lyckokänslan infinna sig. Nu är jag alldeles för trött. Trött ända in i själen, som om all kraft verkligen hade runnit ur mig och tiden inte längre fanns.

Märkligt vindstilla. Spänt i vadmusklerna efter springturen uppför trapporna. Solen i ryggen och kroppen minns barrdoft, trots att underlaget är den hårda perrongen. Jag är nöjd med arbetsdagen, men glad att få åka hem. Det är tid för vila. Jag behöver ta igen mig och hitta tillbaka till balansen.

Igår ringde jag till Akademiska sjukhuset för att höra var svaren på blodproven som togs i början på månaden, tagit vägen. Sköterskan var förvånad att jag ännu inte fått svar ... Jag är luttrad. Hur som helst var alla tumörmarkörer inom normalvärdena, sa hon.

Jag kan andas ut. Än så länge håller kroppen uppe sitt motstånd mot cancern. Nästa provtagning och röntgen är planerad till slutet av sommaren.

Att bli sjuk i spridd bukhinnecancer, är en mycket farlig historia. Men det finns hjälp att få. Den kan gå att behandla! Man kan få en chans att bli frisk. Många sjukhus vet det och skickar därför sina patienter till den specialistklinik som så lyckosamt behandlar många sjuka - UCC - Uppsala Cancer Clinic. Men vissa sjukhus låter bli att remittera dit. Bland annat Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Jag önskar att jag hade något roligare att berätta, till exempel att de landsting som hittills inte remitterat bukhinnecancerpatienter till Uppsala Cancer Clinic, nu ändrat sig och börjat remittera. Jag önskar att jag kunde säga att nu får alla den bästa hjälp som går att få. Jag önskar att jag fick skriva att nu kommer ingen sjuk i kläm längre och ingen glöms bort ...

Men istället kan jag konstatera att hela debatten i frågan om rätten till vård för cancersjuka tystnat. Och mediabevakningen! Nu har vi glömt bort att bukhinnecancersjuka i vissa län inte får chans att botas och leva vidare. Nu pratar ingen längre om dem som inte får någon operation och specialistbehandling hos det skickliga teamet på UCC, som kanske skulle kunnat hjälpa dem. Därför att politiker och media tröttnat på frågan. Därför att pengar och prestige styr. Därför att de styrande inte tycker att alla ska få vård. Eller vad beror det på?

Och ändå insjuknar människor hela tiden! Hur kan vi se på utan att göra något? Hur kan politikerna låta detta ske? Vad ska vi nu göra? Hur får vi en förändring?

Låt ingen lida och dö i onödan när det finns hjälp att få!

De jobbar oändligt långsamt inom landstinget i Uppsala i frågan om att få till ett samarbete mellan UCC och landstinget. (Förmodar att det finns några chefer på Akademiska sjukhuset som också sätter käppar i hjulet?)

Vid förra mötet i hälso- och sjukvårdsstyrelsen, i mars, bestämdes att en projektledare skulle tillsättas för att upprätta en tidsplan och ta fram förslag på lokaler så att Uppsala Cancer Clinic, UCC, ska kunna flytta in under Akademiska sjukhusets tak. Enligt tidigare önskemål från Akkis, som idé för hur samarbetet skulle gå till. Men, de har inte ens utsett denne projektledare!

Snabba är de inte! Allt finns att läsa om på landstingets informationssida "Uppsnabbat".

Från Hälso- och sjukvårdsstyrelsens möte den 29/4:

"Rapport om bukhinnecanceroperationer. Diskussionerna mellan landstinget och Uppsala Cancer Clinic om ett samarbete fortsätter. Det framgår av en lägesrapport som lämnades till hälso- och sjukvårdsstyrelsen.

Den fråga som utreds är om det går att inrymma UCC:s verksamhet i lokaler inom Akademiska sjukhusets område. UCC har lämnat en kravspecifikation angående lokalerna. En projektledare ska få i uppdrag att bland annat ta fram förslag på lokaler. Denna projektledare är ännu inte utsedd.

Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade att ta upp frågan om att direktupphandla bukhinnecanceroperationer igen när det finns en avsiktsförklaring upprättad mellan landstinget och UCC.

(S), (V) och (MP) reserverade sig och ansåg att ärendet om direktupphandling ska avbrytas.

(FP) lämnade ett särskilt yttrande."

http://www.lul.se/sv/Landsting--politik/Uppsnabbat/Uppsnabbat-2013/Uppsnabbat-landstings--och-halso--och-sjukvardsstyrelsen-29-april/

Jag är ledig på fredagar och idag tar jag det lugnt. Det är lätt att tänka att man ska orka så mycket och hinna så mycket på sin lediga dag, men så fungerar det inte. Jag har hämtat skottkärran ur förrådet, men orkade inte räfsa mer än en kvart. Så har jag sytt in ett par byxor och tvättat en maskin, men så mycket mer har det inte blivit. Det är skönt att sitta i soffan också ...

Efter min operation som gjordes i september 2012, då all synbar cancervävnad och alla metastaser togs bort ur min mage, ska jag kontraströntgas två gånger årligen under fem år. Först därefter finns möjlighet att friskförklaras. Var tredje månad ska dessutom prover tas på fem olika cancermarkörer.

Det är dags för nya prover nu, men jag har inte blivit kallad, så idag ringde jag kirurgavdelningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala och en sköterska lovade mig att skicka en kallelse. Hoppas att jag får ta proverna alldeles snart och inte behöver vänta för länge.

Förra gången höll sig resultaten långt under gränsvärdena på alla fem markörer och så klart hoppas jag att värdena kommer att vara fortsatt bra. Det skulle kunna betyda att cancern inte kommer tillbaka.

Nu är det helg och imorgon blir det städdag i byn. Snön har smält och vi som bor här ska samlas och göra vårfint med räfsor, sopar och spadar. Kanhända orkar jag vara med lite denna gång.

Trevlig helg!

Det bästa med att jobba halvtid är att det finns tid för att vara utomhus en stund efter jobbet. Och att det då är ljust ute - året om. Så här års värmer solen skönt dessutom och luften är inte för varm, så det blir perfekt för en långpromenad.

Idag tog jag en sex kilometer lång runda, med hunden Valle. Vi såg att snön smält undan nu och marken har torkat upp lite mer, men jag väntar ännu med att gå i skogen, där det fortfarande är blött på sina ställen. Valle går kopplad vissa delar av vägen och springer lös resten. Det är härligt att se honom njuta av att sträcka ut.

När vi kommer hem sedan vill han inte gå in, utan lägger sig genast på bron och visar att det är skönt att vara ute och spana lite på vad som händer. Fast det är nu inte så mycket som händer utanför vårt hus. En och annan fjäril, katt eller fågel rör sig, men annars är det ganska lugnt. Men på promenaden såg vi denna lille krabat:

På kvällen hade vi lite födelsedagsfirande här hemma, i all enkelhet, då min käraste man fyller år idag. Jag är glad att jag orkar fixa lite igen - laga mat och baka. Det är ju inte dumt alls att orken finns där ibland.

Det har varit en bra dag och nu är det dags för sömn och återhämtning.

God natt!

Kanske är det just att våren kommer så snabbt (när den nu äntligen kommer efter den långa vintern), som gör att vi inte riktigt hänger med och därför blir så trötta. Jag är trött så jag nästan inte kan hålla ryggen rak eller ögonen öppna. Njuter av ljuset och naturen, men orkar nästan inte med en hel dag ... Måste vila och sova mycket!

Det är vår! Så härligt. Livet pågår alldeles väldigt påtagligt. Jag gläds åt att få vara med. Jag tillåter mig att känna tillit och hopp. Tänka att allt är gott så länge det faktiskt också är det.

Men runt mig blir vänner sjuka och jag kan tänka vad de går igenom. Minnas sorgen och rädslan ... Önskar att ingen enda ska behöva drabbas. Vet ändå att de allra flesta ändå blir botade och friska och vill hoppas och tro att det ska gå bra.