Det ska bli bättre ordning på mina fötter. Idag var jag inne i Uppsala igen och scannade fötterna för att få inlägg. Jag har belastat dem fel under lång tid och det verkar vara orsaken till mina smärtor. (Tänk om någon läkare kunde ha sagt det till mig tidigare när jag visat mina fötter och klagat över smärtan, så hade jag kunnat åtgärda problemen för länge sedan.)

Jag ringde till ODA (Onkologiska dagvårdsavdelningen) imorse också och efterlyste kallelser till provtagningar och behandlingar. Det känns bakvänt att behöva "tjata". Nu har jag i all fall fått första tiden för sommarens nya cellgiftsperiod. Jag fick också råd att ta Primperan eftersom jag emellanåt mår illa av smärtan i bröstkorgen.

Vädret har återigen varit fantastiskt. Jag njuter växelvis med att jag gnäller, då smärtan varierar. (Skönt att det inte gör ont hela tiden. Morfinet hjälper tydligen.) Vackrare än så här kan trädgården knappast bli!

Ha en skön sommarkväll!

Imorse kom sjukresetaxin och hämtade mig för färd till Akademiska. Denna gång gällde det inte cancer, utan jag fick min första skleroserande behandling av hälsenan på vänster fot.

På 1177.se läser jag följande, som förklaring till behandlingen:
"Behandlingen innebär att ett ämne som heter policodanol sprutas in i hälsenan. Vid kroniska hälsenebesvär har man sett att det bildats nya blodkärl och nervtrådar i den ömmande svullna delen av hälsenan. Med policodanol stryps de nya blodkärlen av och smärtan minskar inom några dagar. Upprepade behandlingar brukar behövas. Policodanol är ett medel som sedan tidigare används bland annat för att behandla åderbråck och andra blodkärl."

Nu ska jag fortsätta att vila och kommer att kallas till nya behandlingar senare i sommar.

På eftermiddagen var det varmt ute och soligt. Vi har två barnbarn här som leker med varandra och med hunden Valle. Och jag kunde spela kort och fika med dem också medan jag tog det lugnt.

Imorgon blir det mer kortspel med barnen och på eftermiddagen ska jag testa om jag kan få inlägg i skon för att avlasta den högra foten som jag också har värk i.

Om jag slapp ha ont skulle livet vara riktigt vackert. Sommaren är ju så fin! Jag har fått höja dosen på Dolcontinet och även på Morfinet som jag ska ta vid behov. Men jag blir visst inte smärtfri. Det mol på i höger del av bröstkorgen ... Nåja. Ibland mår jag bättre. Tack och lov. Jag träffar familjen så mycket jag kan och det är underbart! Jag ska försöka få en fin sommar trots allt!

Ännu ingen behandlingstid på onkologen. De har så fullt i sommar. Men läkaren sa att hon skulle försöka se till att jag får börja den 22 juni. Sedan är det meningen att jag ska få cytostatika och Avastin varannan vecka igen. Det blir röntgen i augusti. Det är planen.

Nu ska jag hälsa på hos en av döttrarna och träffa hennes nya katt.
Ha en skön kväll!

Idag somnade jag om efter frukost och låg sedan i soffan och sov ända till lunch. Och på eftermiddagen mådde jag riktigt bra, så jag passade på att baka bullar. Nu ligger jag i soffan igen och känner mig nöjd med att måendet ändå varierar. (Allt är inte helsvart). Stora sommarkramar!

Nu är det besvärligt! Jag har så himla ont och det tar så på mina krafter. Det är fantastiskt vackert utomhus och det gläder mig så, men jag orkar knappt göra något alls. Stundtals kan jag sitta i vilstolen i skuggan utan att känna smärta, men ganska snart är den tillbaka. Som ett sår i bröstet, som ett tryck över andningen, som genomborrande värk från bröstben till skulderblad - en värk som gränsar till illamående. Och så de förbaskade fötterna som värker och gör det svårt att gå. Det är inte konstigt att jag ständigt är så nära gråten.
Vi var i Sundsvall på lördagen och firade mamma som har fyllt år. Det var roligt att kunna bjuda henne på en fin middag. Peter och min bror och svägerska gjorde jobbet i köket medan jag vilade och tog det lugnt med mamma och pappa. Och det blev så lyckat.

Igår söndag åkte vi hem och idag är det vila som gäller igen för mig. Jag tar mer och mer morfin för att kunna klara av tillvaron. Tur att det finns medicin. Jag oroar mig för att det bara ska bli värre men det finns en liten chans att mota sjukdomen lite till med cellgifter och Avastin. (Jag väntar ju på behandlingstider.) Försöker fokusera på tanken på lindring. Hoppas att sommaren ska bli mestadels fin och inte så tung.

Men det är helg idag och nationaldag. Flaggan i topp, om vi haft någon! Idag ska vi glädjas åt att vi har det så bra i vårt land. Jag inser att vi har tur ändå att vi bor här där vi kan få såpass med hjälp som vi får. Det kunde ha varit betydligt värre. Det får vi inte glömma!

Att gå med värk tröttar fruktansvärt mycket och även fast jag tar Dolcontin börjar det nu bli för jobbigt med värken i fötterna men också med värk i bröstet/ lungan. Jag är så himla trött och måste vila mycket mer nu och jag har börjat ta extra Morfin Meda vid behov. Om en vecka när jag ska träffa läkaren får vi eventuellt justera dosen.

Det är tråkiga nyheter jag har att komma med. Sedan jag läst i min journal att cancern redan börjat växa efter bara två månaders uppehåll, skickade jag in några frågor till Onkologen och idag ringde läkaren tillbaka till mig. Metastaserna i levern som förut hade krympt, har nu ökat i storlek igen och det har tillkommit en härd med många små metastaser i lungan. I skelett och i bukhinna syns ingen förändring. Jag ska få behandlingstider så snart det går och så var det slut på min behandlingspaus. Det känns tungt. Nu får vi bara hoppas att jag orkar med behandlingarna och att de gör nytta. Jag hoppas också att det går att lägga tiderna så att jag har möjlighet att åka på semester så som vi planerat - en vecka i Småland nu i juni och senare i sommar en vecka på Öland och några dagar på Gotland. Men vi vet inte alls än så länge.

Imorgon ska vi hur som helst tillsammans med min bror och svägerska åka och hälsa på mamma och pappa och bjuda mamma på en 85-årsmiddag.

Hoppas att ni alla får en fin sommarhelg!

Den här veckan har jag träffat några av alla mina barnbarn, en tjej i tisdags och två killar igår. Det gör gott. Jag är så glad att jag får vara mormor och farmor. Det är underbart att prata med och krama om dem. Vilken lycka!

Men jag oroar mig också. Det var tänkt att jag skulle få vara cellgiftsfri hela sommaren, men i och med att jag har ont och känner mig så svag, misstänker jag att cancern är på G igen. Och då lutar det åt att starta fler behandlingar. I så fall kanske det inte blir någon semesterresa.

Jag har nyligen varit på provtagning och röntgen, men inte förrän jag träffar "min" onkolog om två veckor, får jag besked om hur sommaren ska fortsätta och vad som kan bli bäst.

Ute regnar det i den fantastiskt vackra blomningen och grönskan. Önskar alla en riktigt härlig försommarhelg!

Nu var det ett tag sedan jag var aktiv här på bloggen. Jag har inte varit särskilt aktiv någonstans faktiskt. Min trötthet efter cellgifterna är överväldigande och jag har inte långa stunder varje dag som jag är pigg. Nu får jag ju inte längre kortison, så den sortens pigghet blir det inte heller. Jag har en viss värk i bröstet och eftersom mina fötter dessutom värker fortfarande, kan jag inte gå mina förut så välgörande dagliga långpromenader heller. Det gör mig trött och slö det med.

Jag har fått övningar av sjukgymnasten att jobba med. Från och med nu ska jag träna i varmt vatten så det blir fotbad och händerna i diskbaljan varje dag i sommar. Tack vare min sjukgymnast som tog kontakt med min husläkare har jag nu också fått en tid på röntgen då de med hjälp av ultraljud ska behandla min hälsena med injektioner. Det blir spännande att se om det ska hjälpa mig att bli bättre i åtminstone den ena foten.

Idag ska jag också för första gången testa att cykla på en motionscykel som jag fått låna. Fungerar det så kanske jag kan få tillbaka lite kondition i min trötta kropp.

Annars är det en fin tid nu. Det är så vackert och allt blir säkert lättare när sommaren är i antågande. Jag tar det ganska lugnt på dagarna och vilar mycket - inne än så länge, men jag längtar efter att det snart blir såpass varmt att jag kan ligga i hängmattan och i hammocken utomhus också.

Om drygt en vecka ska jag röntga lungor och buk och får sedan se om jag får fortsätta min cellgiftspaus eller om det är dags för nya behandlingar.

Ha det fint i vår och försommar!