Det är helt osannolikt att det under så lång tid ska vara så att en patientgrupp drabbas av politikers och sjukhuslednings märkliga beslut, trots att vi patienter ifrågasätter och att läkare, sköterskor och andra protesterar mot det absurda i att inte ge den bästa vården till oss bukhinnecancerpatienter. Jag undrar hur länge Lennart Persson, Annika Brehmer och övriga tänkt vägra lyssna och förstå konsekvenserna av sina beslut om remissförbud till Uppsala Cancer Clinic. När ska ni förstå att patienter får lida i onödan och i värsta fall dö på grund av er vägran?

Att överläkare och professor Lars Påhlman nu också valt att protestera mot landstingsbeslutet om remisstopp till Uppsala Cancer Clinic, genom att skriva ett öppet brev till sjukhusdirektör Lennart Persson, visar på att det verkligen är ett tydligt problem. Han skriver:

”Du och våra landstingstjänstemän och politiker spelar ett våldsamt högt spel, där insatsen är människoliv , och detta kan jag bara inte tyst åse utan att reagera.”

Påhlman menar det uppstått en ovärdig situation för bukhinnecancerpatienterna, då de inte kan få den bästa vården, i och med remissförbudet.

”Det får inte vara politiska eller personliga orsaker som gör att vi undanhåller patienterna god botbar vård.”

Och i brevet, som är offentligt, står det vidare:  

”Har hört rycktesvägen att vårt landsting ringt runt till alla landsting och mer eller mindre ”förbjudit” landstingen att skicka patienter till UCC. Stämmer detta är det ju mycket uppseendeväckande!”

I tisdags rapporterade TV4 Uppsala om brevet och intervjuade Påhlman - läs mer om det här!

Idag har Uppsala Nya Tidning, UNT, tagit upp nyheten. Läs Lennart Lindströms artikel i dagens UNT: Ackis remissvägran kritiseras.

Äntligen har en representant från Kirurgen på Akademiska sjukhuset offentligt protesterat mot sjukhusledningens förbud att remittera patienter till Uppsala Cancer Clinic.

Överläkare och professor Lars Påhlman har skrivit ett öppet brev till sjukhusdirektör Lennart Persson på Akademiska sjukhuset. Brevet behandlar situationen som uppstått mellan UAS och UCC, vilken lett till att patienter med peritonealcarcinos (=bukhinnecancer) försätts i en både besvärande och ovärdig situation.

Så här avslutar han sitt brev:

"Det bästa vore förstås att återbörda Haile Mahtemes verksamhet till Akademiska sjukhusets lokaler. Om detta är möjligt vet jag ej och det får framtiden visa. Men ett är säkert och det är att Du och våra landstingstjänstemän och politiker spelar ett våldsamt högt spel, där insatsen är människoliv, och detta kan jag bara inte tyst åse utan att reagera. Som situationen är nu anser jag att vi på Akademiska sjukhuset har, med vårt agerande, passerat gränsen för läkares hederskodex, vilket är ett flagrant brott mot Helsingforsdeklarationen."

Se TV4 Uppsalas intervju med Lars Påhlman. (Det första nyhetsinslaget i 19.14-sändningen.)

Det finns ett nätverk för patienter med bukhinnecancer. Jag har lagt ut en länk dit i högerspalten på min länklista. Läs det första pressmeddelandet som nätverket skickat ut här. 

Jag önskar att pressmeddelandet når fram till media i hela landet och att det skrivs artiklar och görs reportage så att människor får reda på hur det ser ut. Att det på så vis går att påverka beslutsfattare för vården, så att inte denna patientgrupp glöms bort.

För patienternas skull hoppas jag att man ute på sjukhusen och i landstingen tar vara på den absolut enastående specialistkunskap som redan finns på Uppsala Cancer Clinic och inte tror att det ska gå snabbt och enkelt att själva bygga upp samma kompetens ute på sjukhusen i landet. Visst är det på sikt bra om fler kan operera enligt denna metod, men under tiden som kirurger ute i landet ska lära sig detta, vad händer med de svårt sjuka patienterna?

Hur många hinner få vård och vilken kvalitet har den nystartade vården?

Det känns betydligt tryggare om ni använder er av den kompetens som finns på Uppsala Cancer Clinic. Låt oss få ta del av den kunskap och erfarenhet som redan finns! De som är sjuka nu har inte tid att vänta på att andra kirurger under flera år ska lära sig. De sjuka behöver optimal vård nu.

Det är en så liten patientgrupp det gäller - de som får cancer i bukhinnan och behöver opereras med Sugarbakermetoden, för att ha chans att överleva. Och det är bara på Uppsala Cancer Clinic - UCC - som tillräcklig kompetens finns för att operera med denna metod.

Att inte ge denna patientgrupp den bästa vården är ett hån mot patienterna, som överläkaren Anders Holtz säger i TV4-intervjun på Nyheterna i TV4 Uppsala idag. Han har själv (liksom jag) drabbats av sjukdomen och själv bekostat sin operation på UCC, då han inte fått remiss dit. Han säger vidare att det är upprörande att tjockleken på plånboken ska avgöra pm man får optimal vård. Se inlägget på nyheterna här.

Varför får vi som fått denna cancer inte tillgång till den specialistvård som finns, genom den fria sjukvården. Varför ska vi behöva betala för vården själva? Och hur går det för dem som inte har råd?

Hur tänker landstinget? Det är inte rimligt att just Uppsala läns landsting ska vägra att remittera sina patienter till specialistsjukvården på UCC, när övriga landet remitterar dit.

Varför vill ansvariga inte hjälpa oss? Varför ska vi inte vara värda rätt vård?

Jag säger som Anders Holtz: Släpp på remisshindret! Börja remittera!

En stressade faktor i våra liv, kan vara att inte veta om vi kan få vård när vi blir sjuka. Själv oroar jag mig fortfarande för att inte få tillgång till vård hos specialisterna på Uppsala Cancer Clinic om jag kommer att behöva opereras igen.  I UNT fortsätter debatten kring Akademiska sjukhuset. Inte om UCC-frågan denna gång, men om neddragningarna och om sjukhuschefen Lennart Perssons sätt att styra sjukhuset. Läs här hur läkaren Jan Fagius skriver att han är besviken på Lennart Persson.

Jag tycker att sjukhusledningen bör lyssna när patienter, sjuksköterskor och läkare protesterar. Och om de inte lyssnar, är det då rätt personer som sitter i ledningen?

Söndagen blev i alla fall bättre än dagarna dessförinnan. Jag är fortfarande trött, men har i eftermiddag varit med mina fina vänner på bokcirkel och det muntrar upp att äta gott, prata och umgås. Vi hade läst boken "Stål" av Silvia Avallone och det fanns mycket att diskutera kring den boken. Om vikten av vänskap och om klassfrågor, könsfrågor och dagens samhälle. Den utspelar sig i Italien i närapå nutid, men man kan också jämföra med Sverige och livsvillkoren här. 

Idag har vi förresten tagit emot en extra hund som vi ska ha här hemma ett tag, så nu är det två jyckar i huset.Valle känner den andra hunden sedan förr, så det ska nog gå bra. (Det blir kanske bilder på båda hundarna tillsammans senare på bloggen.)

Nu samlar jag kraft och vilar så att jag ska orka med jobbet imorgon.

Fortfarande ingen lösning på det efterfrågade samarbetet mellan Akademiska sjukhuset i Uppsala och Uppsala Cancer Clinic. Mediartiklar, debattinlägg etc i ämnet, kan du hitta här på bloggen under kategorin "Uppsala Cancer Clinic" .

Hoppas att det sker något riktigt positivt kring samarbetet snart! Så att vi cancersjuka kan garanteras den bästa vården.

Kritiken och debatten om neddragningarna på Akkis fortsätter däremot i UNT. Här är ett utdrag ur den senaste debattartikeln:

"Jag har jobbat i vården sedan mitten av sjuttiotalet och på Akademiska sedan 1985 och det ständiga mantrat har varit spara och dra ner. Nya sjukhusdirektörer, som lovar att fixa ekonomin, tillsätts, men avgår efter några år utan att ha kunnat lösa den ekonomiska ekvationen, men med höga avgångsvederlag. Avgående landstingspolitiker får generösa pensioner utan krav på att söka arbete. Samtidigt skall hundratals sjukvårdsrelaterade tjänster på Akademiska dras in. Jag har svårt att se logiken."

Läs hela artikeln här: Vi måste vara beredda på det värsta, av överläkare Björn Tjernström.

Och insändarna om Akkis fortsätter att skrivas. Här en från idag: Sjukhuspersonalen får stå för sparandet.

Hör och läser idag på Upplandsnytt, SR Uppland om arbetet med en cancerplan och behovet av att inrätta kontaktsköterskor inom sjukvården. Cancerplan på gång. Att det behövs samordning och en person som "kan" sin patient, håller jag med om. Under min tid som cancersjuk har jag fått träffa ett oändligt antal (ca 30) läkare och förmodligen fler sköterskor. Att alla dessa personer sedan inte vetat vad de andra gjort och gör, har förlängt väntan på adekvat behandling. Detta har så klart skapat onödig oro, förvärrat förloppet och konsekvenserna av sjukdomen och dessutom har det gått åt onödigt mycket pengar. Jättebra om man kan ändra strukturerna i patientbemötande och i vårdarbetet!

I UNT pågår det en debatt kring strukturen på UAS (Akademiska sjukhuset). Även här handlar det om vårdkvalitet och pengar. Man kan ju se samband med organisationsbrister och varför det blir konflikter, varför en del läkare och sköterskor inte kan arbeta kvar på UAS utan hellre arbetar där de förhoppningsvis får möjlighet att göra ett bättre arbete. Man kan också förstå att det är frustrerande och pressande att arbeta i en organisation där man inte blir lyssnad på, eller där man inte vågar säga sin åsikt.

Idag skriver Jan Mellberg "från en sjukhussäng på Akademiska om sin syn på organisationsproblemet och konsekvenserna ov detta. Läs Var finns ledarskapet på Akademiska?  Se även tidigare debattartiklar som det hänvisas till vid artikeln! Det är mycket intressant läsning.

Att vi har en så på många håll fantastisk vård som vi har är underbart. Men nog kunde det bli bättre!

Och jag önskar att det skulle kännas tryggt och bra och roligt att vården utvecklades (och inte avvecklades) hela tiden! Att vi kunde vara stolta över en fungerande vård där patienter fick bra hjälp så att det inte slösades pengar i onödan. Och att personalen var nöjd och trivdes i sitt arbete. Varför är det så svårt att komma dit?

Artiklar, insändare och debattartiklar om Akademiska sjukhuset duggar tätt i pressen. Man kan lugnt säga att det finns ett stort missnöje med ledningens sätt att styra och ställa över sjukvården.

Häromdagen skrev ledningen i UNT att det handlade om utveckling av sjukhusverksamheten, när de drar in platser på infektionskliniken. Idag svarar professor Björn Olsen och specialistläkare Erik Salaneck i unt.se, att det handlar om avveckling och inte utveckling. "Var och hur ska vi behandla övertaliga patienter efter den 1 februari 2013? När skall sjukhusledningen agera för att hindra vidare avveckling?"

Men det är bara ett exempel av många på förundran och indignation hos såväl personal som patienter och skattebetalare.

Och så mer om fejden UAS-UCC

Fortfarande går debattens vågor höga när det gäller det avtal som inte blivit av mellan landstinget och specialistkliniken Uppsala Cancer Clinic, på grund av sjukhusledningens bedömning att Akademiska sjukhuset inte behöver något avtal med bukhinnecancerspecialisterna på UCC. Kurt Berggren skriver idag att "Landstinget slår nya rekord." I sin insändare Landstingets hantering av UCC bra ämne för nyårsrevy , kan man läsa: "Många med mig trodde att vårdbehovet styr. Icke så. Det är märkligt att se hur diverse ovårdande chefspersoner med furstliga löner kan leka med vårdresurserna, medan man mobbar ut UCC:s Haile Mahteme, cancervårdens Zlatan.
Vi som betalar vill ha klara besked! Snacka inte om patientsäkerhet när man på Akademiska inte ens kan städa toaletterna till en normal hamburgerrestaurangstandard."

I samma tidning (UNT 21/12 2012) publiceras en insändare av Hälso- och sjukvårdsdirektör Annika Brehmer, där hon vill försvara landstingets val av utredare - Anders Thulin - till granskningen av UCC, inför eventuellt avtal. Insändaren har rubriken Bra utredning om cancervård.

Kanhända är han bra utredaren. Och jo, jag tycker att det visst kan vara bra med utredningar, men bara om de leder till förbättringar för patienterna! För visst har politiker och sjukhusledning ansvar och som uppdrag att ge den bästa vården till oss som är sjuka?

Men ännu har inget avtal med landets främsta specialistklinik tecknats. Istället har Akademiska sjukhuset valt att starta sin egna operationsverksamhet för bukhinnecancersjuka. Hur går det? Är det inte dags att beställa en utredning av den helt nystartade bukhinnecanceroperationsverksamheten på Akademiska nu?

Det skulle vara intressant för oss patienter som behöver canceropereras i buken, att se hur det står till med patientsäkerheten, erfarenheten, kompetensen och resultatet av operationerna på det stora universitetssjukhuset!

Jag vill hellre vårdas och opereras på UCC av specialister, om behovet blir aktuellt för mig igen.