Det är helt osannolikt att det under så lång tid ska vara så att en patientgrupp drabbas av politikers och sjukhuslednings märkliga beslut, trots att vi patienter ifrågasätter och att läkare, sköterskor och andra protesterar mot det absurda i att inte ge den bästa vården till oss bukhinnecancerpatienter. Jag undrar hur länge Lennart Persson, Annika Brehmer och övriga tänkt vägra lyssna och förstå konsekvenserna av sina beslut om remissförbud till Uppsala Cancer Clinic. När ska ni förstå att patienter får lida i onödan och i värsta fall dö på grund av er vägran?

Att överläkare och professor Lars Påhlman nu också valt att protestera mot landstingsbeslutet om remisstopp till Uppsala Cancer Clinic, genom att skriva ett öppet brev till sjukhusdirektör Lennart Persson, visar på att det verkligen är ett tydligt problem. Han skriver:

”Du och våra landstingstjänstemän och politiker spelar ett våldsamt högt spel, där insatsen är människoliv , och detta kan jag bara inte tyst åse utan att reagera.”

Påhlman menar det uppstått en ovärdig situation för bukhinnecancerpatienterna, då de inte kan få den bästa vården, i och med remissförbudet.

”Det får inte vara politiska eller personliga orsaker som gör att vi undanhåller patienterna god botbar vård.”

Och i brevet, som är offentligt, står det vidare:  

”Har hört rycktesvägen att vårt landsting ringt runt till alla landsting och mer eller mindre ”förbjudit” landstingen att skicka patienter till UCC. Stämmer detta är det ju mycket uppseendeväckande!”

I tisdags rapporterade TV4 Uppsala om brevet och intervjuade Påhlman - läs mer om det här!

Idag har Uppsala Nya Tidning, UNT, tagit upp nyheten. Läs Lennart Lindströms artikel i dagens UNT: Ackis remissvägran kritiseras.

 

Åsa

8 februari 2013 13:15

Åh vad jag blir ledsen när jag läser att detta fortgår. Det är fasansfullt att veta att många medmänniskor inte får chansen att överleva när möjligheten finns. Att Lars Påhlson vågar visa civilkurage och att vara pragmatisk i den situation som är nu är oerhört hedrande.

Helena, jag har länkat in ditt inlägg, du skriver så bra.
Kram från Åsa

Helena Lundbäck

8 februari 2013 13:35

Ja visst är det ledsamt!
Kram till dig Åsa!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...