Alltid, alltid önskar jag att jag kunde vara bättre och ge mer ... Men det gäller att acceptera det som är och försöka vara nöjd med det som går att genomföra. Livet är ingen tävling. Men livet är kärleksfullt i bästa fall! (Nästan alltid om vi försöker!)

Nu har vi planerat in olika träffar med alla barnbarnen de kommande två helgerna. Jag är så glad! Det betyder så mycket för mig att få möjlighet att vara mormor och farmor med dem och inte bara kroniskt sjuk.

Håller tummarna för att planeringen ska gå i lås.

Kramar till er alla!

Vi har städdag hemma i området där jag bor. Grannarna samlas för att räfsa ihop och frakta bort alla löv. Själv mår jag fortfarande lite illa, så jag kunde bara vara med en liten stund, men vackert så. Några grannar fixade också kaffe, smörgåsar och äppelkaka så att vi kan träffas och fylla på krafterna.

Nu ska jag vila mig. Och jag är så glad att de andra grannarna orkar göra fint inför vintern! Det är bra att ha goda grannar!

Redan klockan åtta lämnade jag blodprov på labbet och det gick bra. Värdena var bättre idag så behandlingen kunde bli av. Så skönt!

Denna gång fick jag ligga i en säng i ett eget rum på Onkologiska dagvårdsavdelningen och det var skönt eftersom jag som vanligt somnade under behandlingen. Jag fick mycket mediciner mot illamående och liksom de föregående gångerna fick behandlingen ta extra lång tid. På så vis mildras biverkningarna.

Jag är så lättad att jag kunde få behandlingen. Jag behöver den så väl! En bukett rosor (gjorda av löv) får symbolisera min lättnad och glädje idag.

Jag har så ont i kroppen och jag är så trött, så himla trött, hela tiden. Och det känns som om jag är sjukare än vanligt. Jag var på provtagningen idag och det visade sig att mina värden inte var ok, så jag ska lämna fler prov på onsdag igen. Jag har för få vita blodkroppar. Om inte värdena är ok på onsdag kan jag förmodligen inte få min behandling då. Och då kan cancern växa fritt ...

Men en sak i sänder! ... Vi får se!
God natt alla!

Ikväll skulle jag åkt in till Uppsala för att träffa några vänner och fira en av vännerna som fått en utmärkelse. För att jag skulle orka vara med hade jag bestämt mig för att vila på dagen. Och liksom alla andra dagar denna vecka, så sov jag på förmiddagen. Jag sov faktiskt ända till klockan två! Och efter en promenad med Valle duschade jag och gjorde mig i ordning, men det gick inte.

Så här blir det då och då. Jag får ändra mina planer, då jag inte orkar det jag tänkt mig. Jag stannar hemma och vilar. Och det är för att jag har värk i armarna, händerna, bröstkorgen, höften och i höger fot. Vet inte vad det är, men jag känner mig verkligen sjuk. Hoppas orka mer en annan dag.

Ha en skön helg alla!

Helgen har varit fin. Jag har fått besök av vänner och det känns så bra. Men jag är tröttare än vanligt idag, sov till klockan elva. Huvudvärk och snuva ligger ständigt och lurar och jag har fortfarande värk i bröstkorgen, som jag ibland får ta extra morfin för.

Sedan är det fötterna. Jag har idag varit inne på sjukhuset och fått behandling i den vänstra igen och förhoppningsvis var detta den sista gången. Sprutorna har hjälpt, så nu är det bara ytterst lite kärlinväxt kvar. Skönt! Men tyvärr har jag också ont i den högra. Det ligger vätska runt en sena och det ska det inte göra. Jag måste försöka hitta någon fotortoped, och se vad han/hon kan hjälpa mig med. Som det nu är kan jag inte gå långpromenader och det skulle jag så gärna vilja kunna göra!

Nu ska jag vila min stuckna fot.
Ha en fin kväll!

Det värker i bröstet idag. Jag vet inte vad det beror på, om det är en förkylning eller om metastaserna i lungsäcken blir fler och större.

Jag hade egentligen bestämt mig för att möta en fin (cancersjuk) vän på stan idag. Vi skulle ha fikat och pratat om livet, men jag orkar inte åka bussen in, som det nu har blivit. Eftersom jag redan varit på sjukhusbesök hos en annan cancersjuk vän och därefter gick på bio i måndags och dessutom haft besök av en fotograf och fotograferats och intervjuats igår (i tisdags), känner jag att krafterna sinat och nu måste jag vila och fylla på energi. Det är så lätt hänt att jag tror att jag orkar, men ...

Smärta gör mig också alltid orolig, men det behöver ju inte betyda det värsta. Nu ska jag hänga tvätt i solen och blåsten och sedan ska jag sova en stund igen ...

Ibland får vi ta till vardagskvällarna, när helgerna inte räcker till. Hur ska vi annars hinna med att träffa våra kära?

Nu när jobb och skola har startat efter sommarlovet, är alla så upptagna. Och även vi, trots att jag är sjukskriven. Vi var i Sundsvall i helgen och träffade mina föräldrar och hjälpte dem med lite saker som vi kunde göra och helgen dessförinnan tillbringade vi på Öland för att träffa Peters släktingar. Det blir långa resor för att se våra föräldrar och syskon. Så när ska vi se våra barn och barnbarn? Jo nu verkar det bli på tisdagkvällar. Förra tisdagen besökte vi min son och hans familj och ikväll ska vi hälsa på yngsta dottern med familj. Det är gott att få ses i alla fall, även om det blir långt mellan gångerna. Kunna prata och äta tillsammans med alla älsklingar.

Jag behöver "tanka" kärlek hos mina familjemedlemmar. Synd bara att inte alla bor i samma stad. Då hade det varit betydligt lättare att ses.

I morse var jag på provtagningen och i morgon är det behandlingsdag för mig, så det gäller att passa på ikväll att ha det mysigt innan jag ska koppla upp mig på droppställningen och fyllas med cellgifter imorgon. Ikväll blir vi bjudna på middag och jag tar med en äppelpaj och glass och grädde till efterrätt. Jag försöker som alltid att njuta all tid som jag inte har ont eller mår illa. Hoppas att du som läser här också har en fin tisdag!