Har haft dagar med förkylning. Värdena på provtagningen var konstigt nog ändå bra. (Men inför behandlingen fick jag veta att mitt blodtrycksvärde låg på gränsen till för högt. Jag som alltid haft jättelågt blodtryck. Det kan vara alla mediciner som höjt trycket. Får se inför nästa behandling, hur det ser ut då.)
Därpå fick jag min behandling som efter en stund gav illamående och sedan diarré, och så idag blir jag ovanpå detta speedad och rödkindad av kortisonet så att jag klär granen, bakar och städar trots att jag egentligen inte orkar... Livet med kronisk cancer. Så är det för mig. Det som är bra är i alla fall att jag är nästan smärtfri.

Nu är det mitt i natten och jag måste sova. God natt alla! Snart får vi som vill och brukar fira jul. Tänk att jag är med ännu en jul! Det blir fint tror jag. Hem till oss kommer några av våra barn och barnbarn. Och vi hjälps åt med julbord och allt praktiskt så att vi också kan vila och ta det lugnt i omgångar.

Ha det så bra!

Jag tog fram våra två sparkstöttingar idag. Sedan stack vi iväg med den ena sparken, jag och min hund Valle. Han sprang så fint bredvid mig medan jag stod på sparken och sparkade mig fram. Tillsammans fick vi upp farten bra på de isiga vägarna. Jag blev så trött, men på Valle märktes inget. Han är stark och har bra med ork. Det känns bra att Valle är så samarbetsvillig. Vi brukar ofta göra övningar och små "konster", det har vi hållit på med sedan han var liten. Han gillar det.

Resten av dagen har jag mest vilat och en liten stund ägnade jag åt att städa. Nu hoppas jag kunna ta det lugnt och vila mycket resten av helgen. Imorgon kommer min bror och svägerska. Det blir kul.

Nu är det bara en vecka till "dan före dan", då våra julgäster börjar komma. Innan dess har vi en helg med 4:e advent då min bror och svägerska hälsar på oss. Det har gått så fort!

Här hemma har vi två rum som vi använder på dagarna och ett av de rummen har sett ut som en verkstad ett bra tag nu. Julklappar och papper, garn och stickor, apelsiner med nejlikor som ska tryckas in, ljus och ljusstakar överallt, böcker, datorn och material till ett nytt skrivprojekt. Och allt detta har trängts bland alla de blommor som jag ställt invid de små fönstren och så det vanliga - frukosttidningen, post som ska sparas och all reklam. I köket står kolan, och pepparkaksburkarna på den lilla bänken där vi också har diverse prylar. I det andra rummet ligger flera filtar och kuddar i soffan där jag brukar vila stora delar av dagen. Därinne har jag också suttit och skrivit julkort och ofta är det också platsen för Valle när han vilar. Han trivs bra där, medan katten Amber håller till en trappa upp, utanför sovrummen. Vårt lilla hus är överbelamrat. Men det är mysigt också.

Ute är det fortfarande vitt och kallt. Och halt! Häromdagen skulle jag ta mig till närmaste samhälle, för att besöka affären där vi hämtar paket, och apoteket. Eftersom vi har (bara) en bil och den befann sig vid Peters jobb, fick jag ta bussen. Busshållplatsen ligger en och en halv kilometer från oss, så jag måste gå dit, trots ishalka och ömma fötter. Nåja, fötterna är bara ganska ömma just nu. Som tur är varierar värken och jag har varit inne i en hyfsat bra period sedan jag var på Teneriffa. Hur som helst, jag satte på mig broddarna och tog med mig Valle. Jag orkar nämligen inte gå ut med honom först och därefter gå till bussen, så han fick följa med. Två flugor i en smäll.

Ärligt talat är Valle en dragig hund. Det passar inte så bra med ishalka, så jag talade om för honom att det inte var lämpligt att dra. Han fick helt enkelt lyssna till mig när jag sa "BAKOM!". Och efter en stunds dividerande gick han verkligen bakom mig hela vägen till bussen medan jag traskade fram långsamt i vägkanten på den lilla snösträng som låg över isen. Det gick bra! Och Valle var sedan överlycklig att få hoppa in i bussen.

Orken varierar med dagarna och dagen med bussresan var en dag med ork. Annars är jag mestadels hemma och vilar mycket. Igår vilade jag mycket och kunde sedan följa med min vän och granne till en kyrka där vi lyssnade på en julkonsert med en manskör. Julkänslorna kommer så sakteliga. För några år sedan var jag iväg på det årets julkonsert med samma kör. Den gången grät jag för fullt. Antagligen för att jag tänkte att det skulle bli min sista jul. Men denna gång var jag inte lika lättrörd. Jag börjar vänja mig vid att vara kroniskt sjuk och vid att inte veta hur långt livet ska bli.

Önskar dig en fin fjärde advent och stressa inte med julförberedelserna!

Jag njuter av att vara hemma igen. Det är så vackert ute med all snö och inomhus eldar vi för att hålla värmen. Peter är förkyld och hemma från jobbet så därför har vi sällskap av varandra här hemma. Vi har tittat på luciaprogrammet på SVT och tagit det lugnt.

(Klicka på bilderna från morgonpromenaden, så syns de bättre!)

              
Jag mår ganska bra idag. Just nu är det bara en förkylning som ligger och lurar. Ena stunden känner jag mig riktigt förkyld med huvudvärk, snuva, heshet och tryck i bröstet. Andra stunden är jag pigg och kan gå ut med Valle. Idag har jag behövt det, då Peter legat förkyld.

Det kom ett paket med en fin present från en av mina vänner idag. Det var ett hjärta - ett vackert halsband - som plötsligt låg där bland resten av posten, i ett brev, ute i brevlådan. Vilken överraskning! Min vän som sänt mig smycket, har också cancer och vi båda vet hur snabbt allt kan ändras, rätt vad det är tar cancern nya tag, och kanske därför blir en sådan present så mycket värd. Vi vet inte hur länge vi får vara kvar och njuta av allt det vackra.

Hemma igen. Vi reste från +26 och hamnade i -13 grader. Snövitt och vackert. Visst är det fascinerande hur man reser mellan väderlekarna. Som det känns för oss: mellan årstiderna. Jag är jätteglad för att det gick att ordna denna resa, trots att jag är sjuk. Jag tänker att jag har lagrat energi och friskhet i kroppen.

Tyvärr drog Peter på sig en förkylning den sista dagen och idag är han risig, så det blir jag som får gå ut med hunden Valle.

Valle blev förstås jätteglad när vi kom hem. Vi har aldrig varit borta från honom så länge förr. Men en av våra fina grannar har tagit hand om honom och huset och katten, när vi var borta. Vilket jobb! Det var också hon som sa att vi skulle resa och samtidigt lovade att ordna allt med hundpromenader och allt annat som ingår när man har djur. Det hade ju inte gått för oss att resa utan detta. Det är alldeles fantastiskt det hon gjort för oss. Och på bordet hade hon ställt en bukett liljor som välkomnade oss. Vad sägs om det? Har vi inte världens snällaste granne?

Att ligga på en solstol och låta sig smekas av vind och sol är verkligen en skön sysselsättning. Jag känner mig lyckligt lottad.

Många av mina vänner är i olika skeden av cancersjukdom och vi har olika mycket ont, svårigheter med biverkningar och problem av praktisk karaktär. Några av oss lider av sorg och rädsla. Men jag tänker att trots alla dessa sorger, bedrövelser och besvärligheter, kan vi ändå se det fina runt omkring oss.

Jag har väldigt nära till att njuta nu och till att försöka att inte fokusera på det onda och sorgliga. Här på min fantastiska semester kan jag verkligen njuta. Jag hoppas att du också har något fint att fokusera på! 

Och idag har jag precis fått mitt livs första manikyr. Kvinnan som masserade och smorde in mina händer, filade och målade mina naglar, såg på mina trasiga naglar att jag behövde mineraler och vitaminer. Jag berättade att jag är sjuk i cancer och går på cellgiftsbehandlingar och då tittade hon mig djupt i ögonen och sa att jag kan ha ett bra liv ändå: "Don't fight! Enjoy!"

Jag tycker att det kan vara ett mantra vi alla kan ha: "Kämpa inte! Njut!"
Varma kramar till alla!

Här är så vackert och lugnt. Vi bor i lägenhet på ett hotell med pool och vi badar i den behagliga temperaturen. Det är skönt att kunna bestämma själv när vi ska laga mat och fixa kaffe, så som man kan göra när man bor i lägenhet. Vi befinner oss mitt i en fantastiskt skön sommarvärme, trots att det är vinter och adventstid hemma. Det ger extra ork och kraft och glädje. Jag har ont i olika knölar som bildats i bröstet och skelettet i bröstkorgen, men jag tycker att jag klarar smärtan bättre här, när det är så skönt att vara.

Det har gått bra att promenera lite också och här finns mycket att se. Vi har vandrat vid stranden och promenerat genom fina blomsterplanteringar och shoppat i stadskvarter. Det är ännu bara onsdag och vi har ända fram till söndag på oss, innan vi ska åka hem. Vilken tur vi har! Hoppas att ni som läser bloggen också har det bra!

(Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

Nu sitter Peter och jag på planet på väg till Teneriffa. Det ser verkligen ut som om vi kommer i väg! Och vi hoppas få vila och ta det lugnt en vecka i sommarvärme. Handväskan är full av mediciner och det känns bra inombords.

Hemma flyttar vår snälla granne in i huset och tar hand om hus, hund och katt! Så skönt för oss! Tänk så bra det ser ut. (Även om vi ser lite spända ut på bilden.)

Ha det så gott alla.