Det har varit några ganska bra dagar hemma. Igår var vi på simhallen och jag simmade några längder och bastade sedan. Det var så skönt att värma upp sig då det har varit riktigt kallt ute. Idag har vi haft besök av kära vänner och det var så mysigt. Men jag sov en stund när de andra tog en promenad, jag orkade inte följa med. Imorgon ska jag ta det ännu lugnare och försöka samla krafter.

Ännu inget svar på röntgen. Det är alltid så jobbigt att vänta. På tisdag ska jag på ny provtagning och på torsdag får jag träffa läkaren och därefter finns tid bokad för ny cellgiftsbehandling. (Jag undrar om jag kommer att reagera med kräkningar och diarréer eller om det går bättre denna gång.)

God natt och ha en skön söndag imorgon!

Jag har varit på begravning. En bra sådan. Jag var där med min mamma. Och mina fina barn var med. De tog farväl av sin farmor. Även många andra av min första svärmors nära och kära deltog.

Det är känslosamt, sorgligt och en påminnelse om vårt ändliga liv, det att vara med på en begravning och minnesstunden efteråt. Och så trösterikt att minnas, höra andras minnen och att känna kärleken.

Så olika det är hur gamla vi får bli. Jag undrar hur många begravningar jag ska vara med på. Kanske många? Eller bara någon till?

Det kanske blir min tur nästa gång. Är jag beredd på det? Nej det kan man väl inte vara så länge som man fortfarande lever så intensivt. Men jag är beredd att leva lite till!

Idag känner jag mig alldeles däckad och frusen inifrån, har svidande värk i bröstet och om jag inte sover så ligger jag med uppvärmd vetekudde under lager med yllefiltar och tårarna rinner på mig. Det tar på kroppen att vara sjuk.

Men jag försöker röra mig lite också. Jag gick ut en kort vända och fick känna hur det blir kallare och kallare ute.

Läkare och sköterska har besökt mig. Jag ska få fortsätta med morfinplåster och se om jag ska ha den styrka vi börjat med, eller om jag ska höja. Idag har jag fått ta extra morfintabletter för att klara smärtan, men vi får se hur det blir kommande dagar. Plåstren kan jag byta själv var tredje dag och eftersom jag sätter plast på dem, kan jag duscha med dem. Det verkar ändå vars en smidig variant att ta medicin på. Jag behöver bara komplettera med Gabapentin-tabletterna som jag också tar. Jag har också fått lämna blodprov för att kolla att Krea-värdet är ok, inför röntgen.

Imorgon ska jag alltså röntgas igen, och som vanligt är jag rädd för att resultatet ska visa att metastaserna vuxit, trots att jag behandlats. Hittills har jag haft sådan tur. Jag har nu levt ovanligt länge med min spridda tarmcancer. Cellgifter + Avastin har hållt emot längre än väntat. Ändå vet jag att den dag kommer när det inte går att mota sjukdomen längre och så klart tänker jag på att kanske är det dags nu. Eftersom jag haft extra mycket värk den senaste tiden misstänker jag att vi är där. Men, jag har tänkt så förr och haft fel. Kanske har jag fel även denna gång. Kanske har jag fortfarande tur ...

Sedan blir det provtagning den 10/1 och resultat på röntgen och provtagningen får jag inte förrän jag träffar läkaren på ODA den 12/1.

Den första dagen på året och nu känns det bättre med måendet. Det är så skönt! Jag har sovit stora delar av dagen men magen har lugnat sig. Idag kan jag äta och dricka lite så jag behöver inget dropp mer.

Hoppas att ni andra mår bra och kan njuta av nyårsdagen 2017. Här har solen lyst och det har varit kallt till skillnad mot gårdagens plusgrader. Jag "tittade ut" en kort stund för att få heja på min man och hund men också för att få andas den friska frostiga luften och känna mig levande. Må gott alla!

Sista dagen på 2016. Jag har haft diarréer gång på gång hela natten. Och på morgonen kräktes jag igen. Ett par gånger.

Peter ringde efter teamet och en sköterska kom hit med underlägg, blöjbyxor, salva och dropp. Nu är droppet inkopplat och ska stå på till ikväll då en annan sköterska kommer och kopplar bort det.

Jag har också fått smärtlindring med spruta. Det känns lite bättre, men värken mol (eller heter det molar) svagt i bröstet.

Eventuellt är det nu dags att byta piller mot plåster. Sköterskan skulle kolla om jag kan få morfinplåster i stället. Det vore ju bra, särskilt när jag kräks.

All denna vård för mig! Det känns "lyxigt" och det känns samtidigt oroligt att jag behöver den.

Men jag vill säga något mer. Jag är glad att jag har fått ännu ett år. Att jag fick vara med hela året 2016. Tack för det! Nu önskar jag er alla som läser här ett fint år 2017.

Kram och GOTT NYTT ÅR !

Imorse kände jag så snart jag vaknat att det var något fel. Jag hann äta min skål med frukt, flingor och havremjölk. Men sedan var det stopp. Jag kunde inte äta eller dricka mer.

Det fortsatte med att jag kräktes i omgång på omgång. Till sist ringde vi till det team som vårdar sjuka i hemmet och de kom och gav mig en spruta mot illamåendet. Jag kunde sedan sova mig igenom dagen.

Nu är jag på benen igen och funderar över detta med att ha smärta och må illa. Vad innebär det? Är det tillfälligt eller ingår det i något nytt mönster?

Skönt hur som helst att slippa kräkas nu.

Jag har tagit i över min ork tror jag. Det är lätt att gå lite över gränsen. Då brukar jag också få ont. Men ibland uppträder ny värk som jag inte känner igen. Igår kväll kämpade jag med en ny sorts, stark smärta. Jag har aldrig känt så förut. Det satt i bröstkorgen, på framsidan, sidorna och i bröstryggen. Det kändes som om någon pumpat upp hela bröstkorgen och magen och att kroppen sedan krackelerat. Som om revbenen gått sönder.

Jag hade ont från eftermiddagen till mitt i natten vid tvåtiden då jag tyckte att det var så jobbigt så jag låg och grät och bestämde mig för att ringa till teamet för att fråga hur jag skulle göra. En sköterska och jag kom överens om att jag skulle åka in till vår närmaste akut, där de tog ett EKG för att kunna utesluta hjärtinfarkt. Peter körde in mig. Tur att vi har nära. Och hjärtat var ok, som tur var. Skönt!
Efter blodtrycksmätning och ett blodprov som också visade att hjärtat var ok, tog jag extra morfin mot smärtan och så åkte vi hem. Jag somnade efter en stund och vaknade inte förrän strax före lunch.

Idag känns det bättre. Jag har tagit det lugnt och har bara haft lite ont. Men en sådan smärtupplevelse som gårdagens, sätter onekligen igång en hel härva med tankar.

Hoppas att du som läser har det bra!

Jag har åter igen firat jul med stora delar av familjen. Det är en gåva. Allt har gått fint. Alla har varit nöjda. Och jag ibland tagit i mer än jag orkar. Jag har dessutom lyckats vända lite på dygnet.

Men samtidigt är ju detta livet. Jag lever ju! Det är underbart.

Hoppas att du också har en fin jul!

God fortsättning alla!

(Klicka på bilderna så syns de bättre!)