Röntgensvar är som sagt krångliga att tyda. Eftersom läkaren ännu inte vidimerat svaret och vi inte har talat om det, så kan jag inte riktigt bestämma mig för om det var ett mestadels bra eller dåligt svar. Jag sammanfattar i alla fall kort från journalen att det inte tillkommit något nytt, att levermetastaserna krympt lite, att pleuravätskan gått i regress men att de sklerotiska förändringarna i sternum har ytterligare ökat i storlek. De är även mera sklerotiska jämfört med tidigare. Detta syns också nästan utanpå, som en större knöl i bröstbenet och kanske också att jag känt av en anings ökad smärta i det området.

Konklusion: God regress av levermetastaser. Ökad skleros i sternum förändringarna vilket delvis kan vara tecken på läkningsprocess, men dessa har även ökat något i storlek.

Mest plus eller mest minus? Det är bra att aktiviteten i lever och lunga minskat, men jag avvaktar med reaktionen tills att jag pratat med läkaren. Jag vet ju inte heller hur allvarligt det är att sklerosen ökat.

Hur mår jag då? Mest väldigt trött och så lite illamående.

Trevlig helg!

Idag har jag varit och röntgat mig på Akademiska sjukhuset igen. Lungor, bröstkorg, mage, buk ... Nu gäller det, har cancern vuxit vidare sedan det förra stora röntgentillfället den 9 november, eller har de fyra behandlingarna som gjorts sedan dess, lyckats stoppa tillväxten och kanske till och med fått den att minska?

Jag är så klart nervös. Jag får en blandning av Avastin+ Irinotecan + 5FU (Fluorouracil). Vi har dragit ner styrkan lite på cellgifterna för att jag ska slippa de värsta biverkningarna. (Det har visat sig att jag är känslig och får lätt kräkningar och diarréer som biverkningar.) Men hur det gått med spridningen av cancern vet vi inte ännu. Jag har röntgats en gång ytterligare under denna tid, den 24 november, då jag hade värk i högra delen av bröstkorgen. Då misstänkte man eventuell blodpropp, men det var som tur var inte fråga om det. Då hade jag bara lite vätska i lungan, men inget alarmerande. "Högersidig pleuravätska i måttlig mängd, knappt 4 cm, med intilliggande atelektas. Liten apikal atelektas i vänster lunga. (Detta med vänster lunga verkar vara något nytt ...  min anteckning) För övrigt inga förtätningar. Venport till höger på bröstet, med spetsen vid höger förmak. Skelettmetastasering, känd sedan tidigare. Inga kotkompressioner i undersökt område"

Det var meningen att jag skulle starta behandlingar med cellgifter och Avastin den 26 november, men då mådde jag så illa och kräktes, att jag fick vänta till den 30 november istället. Nu har jag alltså behandlats fyra gånger med den gången inräknad (30/11, 14/12, 28/12 och 11/1).

Förutom metastaser i lungsäcken har jag metastaser i skelettet: "i distala sternum motsvarande en sklerotisk föreändring med lite bendestruktion, i anslutning till costovertebralleden av costa 11 till höger och i brosket av costa 4 till höger i anslutning till sternum vilket motsvarar en förkalkad lesion. Samtliga är förenliga med skelettmetastaser". Jag äter dagligen ganska stora mängder morfin, främst i form av Dolcontin och jag har strålats i skelettet i höstas i september, vilket hjälpte till att ta bort den besvärligaste smärtan i skelettet. Jag har också kvar den metastas som sitter i bukhinnan mellan lever och diafragman. Den har stoppats upp av alla behandlingar, så den tycks inte ha vuxit sig större. Tyvärr har det senast uppkommit cancer i levern.

"DATORTOMOGRAFI BUK: Förkalkad metastas subdiafragmalt är oförändrad men däremot har tillkommit en 12 mm stor metastassuspekt hypodensitet i leversegment 4b. Oförändrat status i övrigt. SAMMANFATTNING: Progress av skleros och nytillkomna sklerotiska metastaser i sternum. Nytillkommen metastas i leversegment 4b". (Anteckning från november).

Det är lite svårt att jämföra olika anteckningar, då de gjorts av olika röntgenläkare och ibland vid kontraströntgen ibland vid PETundersökning med kontrast. Ännu inga svar från dagens undersökning och jag måste också diskutera svaren när de kommer, med min onkologläkare, innan jag förstår om det är progress eller regress och vad det innebär för fortsatt behandling.

De metastaser jag har nu verkar ganska små till skillnad mot den stora tarmcancertumören jag hade 2011 och framförallt till skillnad mot de basketbollstora metastaser jag hade i bukhinnan 2012. Det svåra nu är att cancern är spridd på så många ställen, i olika "rum" i kroppen. Cancern räknas som spridd och går inte att bota längre. Jag får därför "palliativ vård" med åtgärder som ska få mig att må så bra som möjligt den tid jag har kvar. Hur snabbt det sprider sig påverkar förstås tiden jag har kvar och det verkar vara omöjligt att sia om. Somliga patienter kan leva flera år med spridd cancer, men det verkar ändå vara vanligare att det handlar om betydligt kortare tid.

På sjukhuset får jag var fjärde vecka en injektion med skelettstärkande medicin och tills vidare äter jag kalktabletter; värktabletter (Dolcontin) och tar mina dagliga Fragminsprutor hemma. I samband med behandlingarna får jag också hemma ta stora mängder cortisontabletter av olika preparat (Betapred, Emend). Dessutom går det åt en hel del Primperan mot illamående samt Loperamid mot diarréer. Med detta apotek och dagliga promenader med hunden klarar jag mig hyfsat. Just nu är jag ofattbart trött, men jag lever trots att jag har cancer inne på femte året.

Nu ska jag läsa i mina nya presentböcker och vila medan jag väntar på vidare rapporter att läsa i min journal på nätet. Trevlig kväll önskar jag er alla i den bistra vinterkylan!

Gott nytt år!!!!!!!

Jo! Så blev det ett nytt år! Och jag får fortfarande vara med. Vilken ynnest! Jag lever vidare med min kroniska sjukdom. Nyårsfirandet gick lugnt och trevligt till. Vi hade besök av en god vän och hennes hund. Det är inte många smällare här ute på landet, så därför passar det bra med hund här på nyår.

Klicka på bilderna så syns de bättre och tydligare! 

Och det händer fler roliga saker. Vi har fått en katt som just nu bor här på prov. Så härligt att ha en mjuk liten gullig buse att kela med. Hon heter Amber och är väldigt tillgiven och kelig. Vi ska bara se hur hon trivs med hunden Valle och hur Valle trivs med henne. Hon är ett år och är kastrerad. Anledningen att hon kom hit är att hon inte längre kunde släppas ut i stan där hon bodde. Familjen som hade henne har blivit av med flera katter p g a den stora biltrafiken. Här hos oss på landet är chanserna att klara sig mycket större. Amber har nu vant sig vid att vara utomhus mellan kl 9 och 15 ca, och det verkar hon så nöjd med. Vi får hålla tummarna för att det ska gå fortsatt bra.

God fortsättning på det nya året, alla mina fina vänner!

Sitter på cytoatatikabehandling igen. Jag har tagit extra Primperan-tabletter och äter en liten smörgås i hopp om att slippa illamående. Jag är trött och somnar nästan. Hela tiden. Jag lyssnar på en bok och har en filt på mig. Här är ganska lugnt på ODA idag. Jag har bara haft tre "rumskamrater" hittills. De andra patienterna sitter i andra behandlingsrum.

Ute skiner solen och på marken ligger lite lite snö. Det är så vackert! När jag blir klar ska jag ringa efter min fina kompis. Hon skjutsade hit mig till sjukhuset imorse och kommer med bil och hämtar mig när jag är klar, så jag slipper vingla ut på egna ben. Det är underbart att ha så snälla vänner!

Vi hade en mycket trevlig och rolig julafton. Efter maten lekte vi alla tillsammans - barn och vuxna. Sedan blev det Kalle Anka, därefter efterrätt och julfika och sist lite fiskdamm. Sedan åkte alla hem utom den familj som bor hos oss. Vi hade julklappsutdelning och en trevlig kväll.

Men kanske åt jag för mycket på julaftonen. Godis är tufft att smälta. Och jag kan tänka att det lätt kan fastna i en opererad tarm. Idag på juldagen hann jag få i mig en kopp kaffe och en skål med fruktsallad, flingor och havremjölk, sedan blev jag dålig. Jag kräktes sex gånger och sov bort hela dagen. Tur då att de andra hade planerat in andra aktiviteter för juldagen.

Hoppas nu att morgondagen blir bättre för min del.

God fortsättning!

Det är mitt i natten. Jag är mycket nöjd med livet just nu. Häromdagen skickade jag iväg manus på min bok för bedömning. Det känns skönt att "vara klar" med något som jag jobbat med så länge. Och här hemma är det julfint. Jag har plockat undan och dammsugit, lyssnat på lugn julmusik, gjort kola och annat godis, bakat bröd och kakor, fyllt på med nya ljus i alla stakar, arrangerat blomstergrupper, klätt granen, handlat maten, njutit av en tv-serie, fixat små påsar till fiskdamm, promenerat i blåsten och vilat. Nu får julen komma!

Imorgon dyker en av mina döttrar med familj från Småland upp och sedan blir det glatt i stugan. Det är härligt att få träffa barnbarnen!

På julaftonen kommer fler barn och barnbarn. Vi blir 16 personer och jag hoppas att alla ska känna sig nöjda med årets jul hos oss. Vi ska äta och leka tillsammans men vi har bestämt att vi inte ska öppna julklapparna här. (Jag tycker att det blir för stökigt när vi är så många). Så barn och barnbarn kommer att ha julklappsutdelning utan oss på juldagslunch hos en annan dotter. Det blir bra det!

Jag har lite huvudvärk och en del biverkningar av cellgifterna, det är ändå hanterbart. Jag är glad att kunna vara med. Men nu ska jag försöka sova. God natt och God jul!

Jag sover. Hela förmiddagen sov jag bort och det är väl precis vad jag behöver. Min sömnrytm är ständigt ur lag med påverkan av alla kortisonkurer. På eftermiddagen tog jag en tur på halkiga vägar med Valle. Underkylt regn. Och jag är så snuvig.

Jag tar det lugnt nu. Skriver julkorten klara och lyssnar på musik. Mer orkar jag inte just nu. Mår lite illa av cellgifterna jag just har fått, men annars är det hyfsat ok.

Hoppas att ni har det bra!

Nu är jag inne på min 15:e behandling med Avastin + cytostatika. Imorgon är det dags att ta bort pumpen. Sedan följer tio dagar då jag eventuellt har mycket biverkningar. Min förhoppning är att jag ska må bra igen till julhelgen.

Igår började jag också med en ny behandling: kalktabletter - Calcichew-D3 Citron - som ska tas morgon och kväll samt en injektion med medicinen XGEVA. Den sistnämnda ska jag få på sjukhuset var fjärde vecka. Detta för att stärka skelettet och försöka förhindra benbrott som kan bli smärtsamma. Det är med anledning av mina sklerotiska metastaser i skelettet.

Igår mådde jag illa och fick magvärk, men jag lyckades parera allt med Primperan. Idag fortsätter jag att äta mina höga mängder Betapred och Emend. Allt för att försöka förhindra kräkningar och diarréer. Jag blir uppstissad av kortisonet men annars är det ganska bra ändå just nu. Jag känner mig nöjd och förväntansfull inför julen. Det kommer beställda julklappar på posten och jag sitter och skriver julkort. Allt är ganska gott mitt i alltihopa. Och min hälsena har blivit mycket bättre sedan jag har hårdtränat med övningar jag fått av sjukgymnasten.

Nu ska jag se om jag kan läsa lite innan jag ska sova. Kram på er!