Nyanserna blir färre, naturen sänds i svartvitt.

Eller kanske i grått.

Lite så är det med mig också. Vissa dagar och vissa stunder är jag helt utan färg och ork, som om jag alldeles kört slut på mig och måste stå på laddning. Blodfattig och urlakad. Även om jag är glad och nöjd med allt runt omkring mig. Det är svårt att hitta balansen mellan aktivitet och vila och jag måste omvärdera mina prioriteringar. Det går inte att göra allt och vilopauser måste in, eftersom det är svårt att få batteriet att räcka.

Jag är så glad att jag träffar folk och är på jobbet igen och där har orken räckt bra, men när jag kommer hem kan det vara svårare. Då kommer behovet av att ta det lugnt och vara ensam, över mig. Passar inte alldeles bra i dessa tider av julklappsbestyr och långa telefonsamtal med nära, kära, vänner och bekanta. Städning och matlagning och promenader. Och allt annat roligt jag vill göra! Teater och bra teve och böcker och foton och blogga ....

Nej jag får sänka ambitionsnivån och låta allt ta tid. Och skapa utrymmen av tystnad och lugn och vila. Dra ner på färgen och leva lite i svartvitt kanske.