Jag var så outsägligt trött imorse och det satt i länge. Inte förrän jag sovit middag ett par timmar släppte tröttheten. Och det blev en fin dag med julklappsinslagning. Paket till alla mina barn och barnbarn.

Tänk att jag får vara med en jul till!

Och inne i mig, så många tankar. Om vad som ger kraft och vad som tar. Om innebörden av att kämpa. Om förmågan att gå vidare trots att man inte når det resultat man önskar. Och om att försöka på nytt.

Det blir inte alltid som man tänkt. Det kan bli mycket bättre.

Ja, så har det sagts många gånger och det är väl en bra inställning att ha till det mesta här i livet. Mycket blir fantastiskt bra, men allt blir inte så mycket bättre. Vi har en del strider i livet och lyckas få ordning på många situationer, men det är inte alltid som det räcker hela vägen fram. Man gör allt man kan tycks det, men når ändå inte det resultat som man hoppats på. Jag tänker nu på historien med Akademiska sjukhuset i Uppsala som ännu inte börjat samarbeta med Uppsala Cancer Clinic. Och nog har jag trott att min debattartikel och alla andra artiklar i media skulle leda fram till det enda rätta - ett avtal och ett samarbete, så att bukhinnecancersjuka i Uppsala län också får chans till samma vård som övriga landets patienter har, med operation hos Uppsala Cancer Clinic. Men ännu ingen lösning på frågorna!

Ni som har följt den här bloggen i somras och i höstas, vet att jag har försökt, via media och bloggen, att lyfta frågan om hur landstinget tänkt ta hand om oss bukhinnecancersjuka patienter i Uppsala län.

Många gånger har jag tillsammans med andra, ställt frågor till de styrande och många gånger har de svarat undvikande och skyllt på att det inte finns något avtal mellan UCC och landstinget och att det därför inte går att samarbeta. Sist jag såg något i media om saken, verkade det ändå som ett samarbete var på gång, men ingenting har hänt och nu är det bara tyst om saken.

Vad håller sjukhusledningen på Akademiska på med?

Själv fick jag hjälp, sedan jag gått ut i media med att jag var svårt cancersjuk och måste opereras av en specialist för att ha chans att överleva. Ja, jag blev opererad till slut. Fick hjälp av otroligt många fina människor som samlade pengar för att hjälpa mig att själv betala operationen på Uppsala Cancer Clinic, för att Akademiska inte kunde remittera mig dit, därför att det inte fanns något avtal.

Men hur går det för mig om jag behöver opereras igen? Och hur går det för alla andra bukhinnecancersjuka i Uppsala län? Varför tar inte sjukhusledningen på Akademiska sjukhuset sitt ansvar och låter dem få opereras hos Uppsala Cancer Clinic där kompetensen, den stora erfarenheten, det stora patientengagemanget och den effektiva vården finns?

Varför får sjuka i Uppsala inte samma chans att leva vidare som patienter från andra landsting i Sverige?

Jag vet hur mycket det är värt att få chansen att bli botad. Att få leva vidare. Att få vara med och fira jul. Och jag vill kämpa för att ALLA ska ha rätt till den bästa vården. Men det är svårt att tro på att det ska lösa sig, när sjukhusledningen vägrar.

Vad ska ni göra med de patienter i länet som insjuknar med cancer i bukhinnan? Hur många har nekats operation hos Uppsala Cancer Clinic på grund av er vägran? Hur många tänker ni offra?