Oväder utanför fönstret igår och halva dagen idag.

Jag har varit ensam hemma några dagar och fått styra med alla hundpromenader, snöskottning, vedhämtning och eldande i spisarna själv. Det har egentligen varit alldeles för tungt för mig, men jag har inte haft något val, så det har bara  varit att hugga i.

Igår klev jag upp redan halv sex för att hinna med alla göromål och lyckades ta mig till jobbet så att jag var där klockan nio. Jag hade tur att sätta mig på ett pendeltåg som gick i tid som det skulle. På hemvägen var det däremot förseningar. Det var svårt att hålla rent på tågspåren längs hela sträckan och vi var många resenärer som stod och väntade på stationerna ....

Att köra bil från tåget och ut på landet där jag bor var spännande och rentav vanskligt. Snön driver ut på vägarna mellan åkrarna, så det gäller att hålla tungan rätt i mun och lägga sig mitt på vägen och hålla jämn fart genom snödreven ...

Väl hemma var det bara att ge sig ut i blåsten och snön igen. Hunden måste ut och jag måste skotta för att kunna hämta ved. Plogbilarna hann inte med och alla bussar ställdes in under eftermiddagen och kvällen och snön bara fortsatte att falla och vinden tilltog. Det såg mysigt ut när man tittade ut genom fönstren, men jag lovar att det inte var ett dugg mysigt i stormen.

Igår kväll skulle jag ha åkt till stationen och hämtat min man som var på väg från Stockholm, men det gick inte att ta sig ut med bilen. Här var helt oplogat och en halv meter snö på vägen. Han fick sova på annat håll och jag fick ett dygn till att kämpa med min snöskottning. Hela dagen har jag skottat, sovit, skottat och ramlat ihop i en liten hög ...

Ikväll är vi två hemma igen, det har slutat snöa och blåsa och plogbilen har varit här. Så nu har vi höga vallar utmed vägen och snön ligger bara så där vit och vacker igen. Det går knappt att ana hur stormigt och jobbigt allt var.

Imorgon ska jag försöka ta mig till jobbet igen. (Tänk ändå vad jag orkar!)

 

Martina

6 december 2012 22:01

Du är en sån kämpe! Vad jag beundrar dig!

Helena Lundbäck

7 december 2012 05:55

Tack för de orden!

 

Renee

7 december 2012 07:32

Hej Helena!
Visst är det märkligt hur mycket man orkar när man inte har något val!?
Hoppas att du får en lugn och skön helg i alla fall!
Kram/Renee

Helena Lundbäck

8 december 2012 16:46

Tack Renée. När jag skriver detta svar har jag nyss sovit middag och då är det lättare att orka med de dagliga bestyren. Nu ska jag se om det finns ork till att ordna en trevlig lördagkväll i all enkelhet. Livet är till för att njutas också. Inte bara för att skotta snö. ;-)
Kram!

 

Maggan

7 december 2012 12:03

Man känner sig väldigt stolt när man klarar av en massa saker som man inte trodde. Vad fint att du fixade allt detta på egen hand. Idag hade vi 20 grader. Nu lyser solen över trädtopparna, himlen är alldeles blå och det gnistrar som av kristaller i snön. Det är så sagolikt vackert. Nu njuter av denna syn inifrån. Ha en fin Helg
Kram Maggan

Helena Lundbäck

8 december 2012 16:42

Ja nog är vintern vacker! Tur att det finns många stunder att njuta av den också, så att det väger upp de dagar då snön blir närapå övermäktig för oss. Trevlig vinterhelg!

 

Berit

8 december 2012 14:55

Vad duktig du är och stark! Du kan vara stolt att du fixar allt.
Kram Berit

Helena Lundbäck

8 december 2012 16:39

Tack Berit! Ibland är jag stark ... Och ibland är det tvärtom. Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...