Det är lördag. Solen tittar fram bakom molnen och jag har släpat mig ut och sitter nu i en vilstol på altanen. Jag har filtar, tidning och bok med mig. Vid mina fötter ligger Valle och spanar på fåglarna i trädgården.

Att cancer och trötthet hänger ihop är ju ett påstående jag känt till och känt av länge. Som tidigare drabbad av "utmattningsdepression" vet jag också hur trött en kan bli av den sortens trötthet. Men den trötthet jag känt de sista två veckorna är kanske värst hittills. (Hur trött kan en människa bli?) Jag undrar om cancern är på väg in i ett nytt stadium eller om det är något annat allvarligt som tillstött. Det kan ju finnas massor av förklaringar. Kanhända är det inget allvarligt, det kanske bara är en jättereaktion på all medicinering kroppen utsatts för under vintern.

I början på maj ska jag till provtagning och i mitten av maj är det ny röntgen. Då får jag kanske förklaringen till mitt mående. Men det vore skönt att få krafterna tillbaka. Jag hoppas kunna känna mig bättre snart.

I eftermiddag ska vi träffa några vänner och se teater. Jag vet inte hur jag ska orka, men jag följer med. Tack och lov så blir jag skjutsad dit och behöver inte anstränga mig så hårt.

Jag önskar alla en skön helg!

 

Maggan

18 april 2016 17:23

Hej Helena....Det är klart att sjukdomen och alla behandlingar tröttar Och att man funderar på återfall, det gör jag också. Men jag tänker att det även kan vara vårtröttheten också som slår ut oss. Igår var jag så fruktansvärt trött att jag knappt orkade gå uppför trappan till övervåningen. Somnade gång på gång framför TV:n och sov 10 timmar i ett svep under natten. Vädret gör oss inte piggare, det är så kallt här med snålblåst. Väntar på solens värmande kraft så vi återfår energi. Men trots kylan så brer vitsippeängarna ut sig och små tussilago tittar upp här och där.
Varma Kramar från Maggan

Helena Lundbäck

19 april 2016 10:57

Ja vårtrötthet är ju vanligt så här på våren. Det vänder väl snart får vi hoppas. Kram

 

Åsa

19 april 2016 02:24

Kikar in och håller ett öga på dej när jag har täckning med luren, tänker på dej och det du skriver.
Du inspirerar och ger mej perspektiv på livet.
Jag mår så gott av dina ord och har så gjort sen du började blogga, det är nåt mkt speciellt i din ton när du skriver.
Hade det gått hade vi kunnat dela på min ork så du kunde göra mer du ville, blir svårt... men en stor kram och lika stort tack för dina ord här sänder jag och hoppas det ger lite kraft!
❤️Åsa

Helena Lundbäck

19 april 2016 10:58

Tack! Det känns genast bättre. Kram tillbaka

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...