Nu är det besvärligt! Jag har så himla ont och det tar så på mina krafter. Det är fantastiskt vackert utomhus och det gläder mig så, men jag orkar knappt göra något alls. Stundtals kan jag sitta i vilstolen i skuggan utan att känna smärta, men ganska snart är den tillbaka. Som ett sår i bröstet, som ett tryck över andningen, som genomborrande värk från bröstben till skulderblad - en värk som gränsar till illamående. Och så de förbaskade fötterna som värker och gör det svårt att gå. Det är inte konstigt att jag ständigt är så nära gråten.
Vi var i Sundsvall på lördagen och firade mamma som har fyllt år. Det var roligt att kunna bjuda henne på en fin middag. Peter och min bror och svägerska gjorde jobbet i köket medan jag vilade och tog det lugnt med mamma och pappa. Och det blev så lyckat.
Igår söndag åkte vi hem och idag är det vila som gäller igen för mig. Jag tar mer och mer morfin för att kunna klara av tillvaron. Tur att det finns medicin. Jag oroar mig för att det bara ska bli värre men det finns en liten chans att mota sjukdomen lite till med cellgifter och Avastin. (Jag väntar ju på behandlingstider.) Försöker fokusera på tanken på lindring. Hoppas att sommaren ska bli mestadels fin och inte så tung.
Men det är helg idag och nationaldag. Flaggan i topp, om vi haft någon! Idag ska vi glädjas åt att vi har det så bra i vårt land. Jag inser att vi har tur ändå att vi bor här där vi kan få såpass med hjälp som vi får. Det kunde ha varit betydligt värre. Det får vi inte glömma!
Catharina
6 juni 2016 19:21
Hej! Har aldrig kommenterat förut men dina ord gör min alltid så ödmjuk och tacksam för livet. Tack!!! Hoppas så att du hittar en bra nivå för smärtlindring och att behandlingen kommer igång snart igen.
Sirpa
6 juni 2016 20:37
Stor kram ! Läser ofta din blogg och önskar så att du åter får värkfria och fina dagar i sommar !! 💐
Dominique
6 juni 2016 22:47
Hej Helena,
Usch så ledsen jag blir över att du inte kunde få ha det bra över sommaren i alla fall. Så tråkigt att du måste genomgå behandling igen. Tänk att dom aldrig kan hitta på en medicin som stoppar dom vilande cancercellerna. Man dödar de aktiva cellerna men de vilande ligger i dvala tills det är fritt fram för dom och sätta in sin stöt.
Vad jag hoppas att de får bukt med din smärta. Det är jobbigt att ha ont och det tar också på humöret, det förstår jag.
Jag förstår att allt känns motigt för dig nu och ändå hittar du något positivt att fokusera på i alla fall. Det tycker jag är fantastiskt, du är verkligen beundransvärd.
Jag håller mina tummar att sommaren blir bra för dig ändå. Det är inte alltid så viktigt att göra något. Kanske ska du inte tänka så mycket på vad du inte orkar med utan bara fokusera på det du orkar med även om det bara är att sitta i en vilstol en hel dag. Jag vet själv att man blir stressad av att inte orka med men jag tycker att du ska tillåta dig själv att det är som det är och acceptera att "idag orkar jag ingenting men det kanske jag gör i morgon".
Kramar
Helena Lundbäck
6 juni 2016 23:08
Ja du har så rätt. Nu får jag vara glad för fina stunder och inte stressa upp mig för det jag inte kan. Och tur är det ju ändå att det varierar. Jag har ju inte lika ont hela tiden. Önskar dig en fin och skön sommar!
Maria
6 juni 2016 22:54
Hej! Jag följer din blogg, tittar in varje dag :) jag ville bara skicka en stor kram till dig och önskar av hela mitt hjärta att du får en fin sommar! Kram Maria
Karina
7 juni 2016 14:18
De gör ont att höra att du har de jobbigt! Har följt din blogg länge.. tusen kramar❤ karre
Helena Lundbäck
7 juni 2016 14:21
Tack Karina! Det varierar lite med smärtan som tur är. Annars skulle jag inte stå ut. Kram tillbaka!
Maggan
7 juni 2016 15:30
Hej Helena...det gör mig ont att du har ont emellanåt och svårt att kunna njuta av försommaren. Hoppas att du och din läkare kommer fram gemensamt till ny smärtlindring som hjälper. Och precis som Dominique skriver så känns det bra att anpassa sig efter vad man orkar. Man kan ha fina stunder i vilstolen med en bok eller någon att samtala med. Pyssla lite med blommor och något annat. Önskar dig bra stunder emellanåt. Ett av barnbarnen tar studenten på fredag Tänk vad åren går fort, det känns som om det inte var så längesedan han var en liten parvel. Varm Kram från Maggan
Helena Lundbäck
7 juni 2016 20:28
Tack för hälsning Maggan. Så roligt att ni får fira en student i familjen! Hoppas att ni får en härlig dag!
Agneta Stedman
7 juni 2016 15:54
Hej ! Jag följer din blogg sedan ca ett år, du inger mod när du skriver om allt det fina i tillvaron trots din svåra sjukdom. Har inte kommenterat förut, men vill skicka en styrkekram nu . Har själv kronisk äggstockscancer sedan 2014, den vilar just nu, men kommer så klart att växa igen. Hoppas att den kan stoppas upp igen ett tag. Tack för att du skriver så fint !
Agneta
Helena Lundbäck
7 juni 2016 20:30
Hej Agneta! Hoppas att din sjukdom kommer att vila länge, länge!!!! Tack för hälsningen.
Cicki
10 juni 2016 06:50
Hej! Har följt dig sedan jag själv fick min äggstockscancer 2014. Tycker att du är en fantastisk människa som har styrkan att njuta av livet mitt i den tragiska utvecklingen. Önskar dig en fin sommar och hoppas du får bukt med smärtan och att det får en vändning med Avastinet. Skickar många positiva tankar och styrkekramar Cicki
Helena Lundbäck
10 juni 2016 09:51
Tack Cicki! Jag har just varit hos onkologen och fått starkare dos utskrivet. Jag väntar också fortfarande på behandlingstider. De har väldigt fullt i sommar och tydligen är det svårt att få tid ... Skickar kramar till dig med och hoppas att du får en fin sommar!