tursomentokig

Inlägg publicerade under kategorin Smärta

Av Helena Lundbäck - 21 januari 2015 13:37

Jag har mått förhållandevis bra ganska länge efter senaste cellgiftsbehandlingarna, men värken har tilltagit under senaste tiden. Jag har haft så mycket smärta att jag knappt klarar av det.

Det är alldeles för fullt och varmt på tåget. Kan inte sitta kvar på sätet, kliver upp, men kan inte heller stå. Sätter mig på huk vid utgången. Bland alla ben, blickar och telefonsamtal. Det går runt i magen och svartnar för ögonen. Några strimmor frisk luft letar sig in. Koncentration. Andas lugnt.

Tänker på hur det var en gång när jag var gravid. Just så här fast utan värk. Då mådde jag illa och var så luktkänslig på spårvagnen i Göteborg. Jag fick kliva av och andas på en hållplats på vägen, under resorna till universitetet. En gång för länge sedan, i en annan tid.

Men nu är det bara vanlig medelåldersvardag. Vardag med sjukdom. Och jag har så ont och håller på att svimma. En kvinna intill tittar på mig där jag sitter på huk och lider. Hon kanske undrar om jag är bakis eller vad det kan vara ....

Jag andas och samlar mig för avstigning. Ska försöka ta mig till jobbet och mina 25 %. En långsam, långsam promenad utmed perrongen får mig att slippa svimningskänslan.

Det där var igår. Imorse klarade jag tågresan bättre. Ingen svimningskänsla, men värken är kvar. På jobbet ringde jag sjukhuset och efter en stund blev jag uppringd av min läkare. Lösningen blir mer medicin! Nu slutar jag med alvedonet och provar med högre dos Dolcontin (som är ett långtidsverkande morfin) morgon och kväll samt Morfin meda och Primperan så snart jag behöver. Det känns skönt. Jag vill verkligen slippa ha så mycket värk. Då kan jag slappna av och blir säkert snällare också.

Hoppas nu att det hjälper!

Av Helena Lundbäck - 19 januari 2015 21:12

Jag är så trött på att ha ont. Det är svårt att hålla humöret uppe med värk i kroppen. Och ändå försöker jag röra på mig och göra roliga saker för att distrahera mig.

Det dröjer flera veckor innan jag ska röntgas nästa gång och ytterligare en tid innan jag ska på nästa läkarbesök. Jag undrar om jag orkar vänta. Känner mig gnällig, men det är verkligen uttröttande med smärtan.

Jag tar 10 mg Dolcontin morgon och kväll och 2 tabletter Alvedon tre-fyra gånger per dygn. Det hjälper lite, men tar inte bort all smärta i arm, skulderblad, bröstben och bröstkorg. Det tar inte heller bort all ny smärta som  jag fick i korsbenet och svansbenet, när jag ramlade på isig mark för snart två veckor sedan.

Hoppas så att smärtan ska lätta snart. Annars måste jag väl öka dosen med Dolcontin. Vill så klart slippa smärta men drar mig samtidigt för att själv höja dosen. En läkare måste bestämma. Jag skulle också verkligen vilja bli ordentligt undersökt för att få veta orsaken till min smärta i bröstet.

Vid de senaste besöken på onkologen har jag bara fått veta att tumörerna i lungsäck och bukhinna inte vuxit ytterligare och att inga nya tumörer tillkommit. Men jag har aldrig själv sett bilder på var exakt de sitter och aldrig fått veta om det är tumörerna som klämmer på något och därmed orsakar smärtan eller om smärtan härrör från något annat. Artros? Muskelinflammation? Klämda nerver? Jag vet inte och kan för lite om anatomi för att gissa.

Men jag vet vad jag känner! Det gör ont och det gör mig så trött. Och jag vill mycket gärna slippa värken!

Imorgon ska jag försöka jobba igen. Mitt mål är att jobba fem timmar om dagen två dagar i veckan.

Av Helena Lundbäck - 8 januari 2015 01:42

Att halka på is och ramla och slå ryggen och svanskotan känns väldigt mycket! Det gör vansinnigt ont och det känns himla onödigt. Ändå var det det som hände mig i dag. Jag gick ut med hunden efter jobbet och såg inte isen under snön. Och nej, jag hade inga broddar.

Först trodde jag inte att jag skulle ta mig upp men sedan lyckades jag till och med pallra mig hem. Jag tog en Ipren, någta smörgåsar och en kopp kaffe. Och efter en stund, vid fyratiden kom svimningskänslan och stickningar och domningar i händerna. (Förmodligen hade jag inte andats som jag skulle, på grund av smärtan.)

Jag blev rädd, så jag ringde först sjukvårdsupplysningen och sedan ambulansen.

16.30 - resa med ambulans till ortopedakuten i Uppsala. Undersökning, två citodon och därpå lång väntan på att få komma till röntgen. Timmarna går och inget händer. Så onödigt och dumt det här blev. Och så trött jag blir.

Klockan 22.00 är jag klar på röntgen. Men mer väntan återstår. Väntan på svar, väntan på läkare ...

Vid midnatt ännu ingen doktor.
Men klockan 01.30 blir jag utskriven av läkaren som tycker att det är en bra idé att jag använder morfin ett tag mot smärtan. Det är en spricka/ fraktur i korsbenet och den gör de inget åt.

Jag sitter och väntar igen. Klockan 01.50 ska sjuktransporten komma för att köra mig de fem milen hem i vinternatten. Hoppas att resan går bra.

Undrar om jag kan jobba imorgon.

Jag vet i alla fall att nu blir det broddar på skorna på mina hundpromenader resten av vintern.

Av Helena Lundbäck - 31 december 2014 16:02

 

Så här den sista dagen på året hör det ju till att samla tankarna lite, så jag försöker titta på mitt liv och tänka igenom vad som hänt, hur jag agerat och reagerat, hur jag använt min tid och vad jag gjort för att leva på bästa sätt. Och så vågar jag tänka lite framåt för att försöka möta livet på andra sidan årsskiftet.


För det första är jag så innerligt glad för att jag fått vara med hela 2014!

Det såg ju sannerligen inte så ljust ut i våras när de nya metastaserna upptäcktes och cancermarkören visade på full aktivitet. Tack vare cellgifter och Avastin under vår och sommar, har aktiviteteten avtagit och jag mår ju bra nu trots att tumörerna finns kvar i kroppen.


Och jag är glad för att jag har så goda vänner, en underbar familj och ett bra jobb med fina arbetskamrater. Sedan tänker jag att jag har varit lite "duktig" ändå som orkat jobba mina 50 % hela hösten. Det har gjort mig så gott att få känna mig delaktig i "det vanliga" livet. Men jag har blivit tröttare. Det har därför varit skönt med rehabveckan i början på december och så denna långa julledighet då jag blivit ompysslad av familj och vänner och blivit bjuden på goda middagar och roliga stunder. Tack för det!


Min plan för den närmsta tiden är att jobba 25 % istället för 50 %. För att ha tid och ork för att sköta om mig själv lite mer. Jag promenerar ju alltid varje dag och det ska jag fortsätta med, men jag behöver också hitta något som gör att min värk i bröstryggen och bröstet lindras. Jag hoppas att bastu kan fungera. Och kanske lite simning. Det ska jag prova i lugn och ro i badhuset här i närheten på lediga dagar har jag tänkt. Jag ska också ta sovmornar när jag kan, meditera och vila.


Och så viktigast av allt: hitta små guldkanter på varje dag! Ha roligt och njuta!


Det finns mycket ljus i mörkret. Här är några bilder från mina sköna jullediga dagar inne och framförallt ute. Klicka på dem, så syns de bättre!

               


 

Nu sänker sig mörkret utanför fönstren. Det är nyårsafton och vi byter ut adventsstaken mot kandelabern. Här hemma lyssnar vi på musik, sätter på tv och radio och försöker hålla ljudnivån hög och konstant så att inte Valle (hunden) ska bli livrädd om det börjar skjutas nyårsraketer ute.


Må ni alla ha det bra och njuta av livet så gott det går. Kramar från mig. Och önskningar om ett ...


************ Gott Nytt År!!! ************

   



Av Helena Lundbäck - 16 juni 2014 20:47

Har testat att vara utan värktabletter ett dygn. Jag har tänkt att eftersom tumörmarkörerna låg på så bra resultat så kanske att tumörerna krympt och kanske att de inte skulle värka mer ...

Först blev jag förvånad, för att jag inte kände värken komma. Men sedan kände jag mig sjuk. Jag fryser. Ögonen och näsan svider och rinner. Jag gäspar, det gör ont i halsen när jag dricker kallt, fingrarna svider, munnen är sårig och magen är orolig. Jag blöder näsblod. Det är säkert biverkningar på cytostatikan alltsammans.

Men värken dök också upp till sist. Både i bröstet och i ryggen. Så kanske att tumörerna finns kvar ändå. Bäst att ta värktabletter igen.

Imorgon ska jag röntgas.

Av Helena Lundbäck - 25 april 2014 15:08

Igen. Trött, trött, trött. Mer värk. Fastän jag tagit medicinen har jag ont. Och är så trött efter dålig sömn förra natten. Kanske blir det så nu igen att vissa dagar blir värre.

Jag har i alla fall haft en bra förmiddag på jobbet. Och handlat födelsedagspresenter till mina kära på stan. Solen skiner och människor går omkring med solglasögon och glasstrutar. Men jag känner mig yr. Det är nog en förkylning som tar ner mig. Jag är lite hes. Det blir skönt att åka hem nu.

Den snälla läkaren ringde igen och berättade lite mer ingående om var alla mina tumörer och cancerhärdar sitter. De är inte jättestora, men spridda på många ställen. Hon tyckte att det var bra att behandlingen ska börja på måndag.

Jag ska också börja med en spruta om dagen igen. Måste ta mig till ett apotek och hämta, om jag nu orkar så trött som jag är. Det är förebyggande mot blodpropp. Eftersom jag har ökad risk för blodpropp kan det vara riskfyllt när man får många tumörer och dessutom ska behandlas med Avastin. Bra att jag får så mycket hjälp som möjligt! Solen värmer skönt. Hoppas att jag mår bättre imorgon!

Trevlig fredag kväll önskar jag alla!

Av Helena Lundbäck - 1 april 2014 16:50

Det var riktigt jobbigt den här gången. Men nu är det gjort. Jag har varit på PET CT-undersökning på eftermiddagen efter jobbet. Hela dagen har jag fått dricka bara vatten men inget annat och huvudvärken kom smygande då kaffeabstinensen satte in.

Väl inne på "nuklearmedicin" var det skönt att vila först, medan den insprutade lösningen med radioaktivt läkemedel gick ut i kroppen, men när jag senare skulle in i PET-kameran måste jag hålla armarna över huvudet väldigt länge och då började värken bakom revbenen på höger sida på bröstet. Det är där nånstans mellan lever och diafragma som tumören sitter och kanske kommer den i kläm i vissa lägen? Jag började nästan gråta av smärtan och huvudet dunkade samtidigt. Då fick jag stesolid och smärtan avtog lite.

Två och en halv timme drygt tog det. Och nu sitter jag trött i cafeterian på Akademiska sjukhuset och dricker kaffe och äter smörgås. Jag orkar inte gå ner på stan och ta tåget hem utan har ringt till min man, så får han komma och hämta mig. Så får det bli idag.

Och så väntar jag igen på vad läkarna (röntgenläkare, kirurg och onkolog) ska säga om resultatet av undersökningen. Är det en eller flera tumörer? Går det att operera? Ska jag få cellgiftsbehandling? Vad blir nästa steg? Besked lär jag inte få på ett bra tag, eftersom nästa "konferens" är om en vecka och sedan ska jag kallas till läkarbesök för att bli meddelad vad de kommit fram till.

Under tiden jobbar jag som vanligt och försöker att hålla orostankarna på avstånd. Det går bra ibland. Jag vill gärna leva på och försöka njuta av det jag gillar under tiden. Hoppas på mer värmande sol och skratt och glädje. Idag har det varit en kall och snöig 1 april, så allt kan bara bli bättre.

Av Helena Lundbäck - 20 mars 2014 07:35

Jag har det bra och lever gott. Men varje morgon vaknar jag med spänd och stel kropp och andas återhållet. Jag har ofta värk, särskilt i bröstet och kring revbenen och det gör mig så trött. Förmodligen är det min gamla "stressjukdom" som permanentat sig i mig, men jag oroar mig ibland och undrar också om cancern är på gång någonstans igen och att det är det som kroppen reagerar på.

Jag försöker ständigt stretcha och röra mig och det brukar hjälpa, men den sista tiden har jag haft svårt att lätta på spänningarna och bli av med värken. Igår kväll bad jag min man att massera min rygg och när han rörde vissa punkter intill ryggraden och i skuldran, började jag gråta häftigt och det stramade i alla mina ärr på magen, innanför högra axeln (där venporten suttit) och inuti mig i bäckenet, där äggstockarna en gång fanns. Som om kroppen plötsligt mindes sjukdomen och operationerna. Och jag kände hur skör jag egentligen är bakom all min vardagstillvaro där jag "kämpar på" med jobbet och träffar alla mina kära i den stora familjen.

Förra veckan röntgades jag. Denna vecka var jag på provtagning och nästa vecka får jag veta vad undersökningarna visat, när jag ska på läkarbesök på kirurgavdelningen på Akademiska sjukhuset.

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards