Både och. Jag har det bra och jag har det inte bra ...
Vilken vecka! Två biofilmer (Suffragette och Mustang) och två konserter (Lula Pena - fadomusik - och Lisa Nilsson) har jag varit på. Fantastiskt! Roligt! Rörande!

Och däremellan har jag sovit och målat. Jag är inte frisk, jag är inte cancerfri men jag försöker leva. Det ger energi att göra roliga saker, men det kostar på också. Jag är nöjd ena stunden och gråter hejdlöst av trötthet den andra. Och jag tappar hår. Och jag lider.

Och jag lagar mat och bakar, fastän jag inte orkar. Varje dag går jag ut med hunden. Har bestämt mig att jag måste. Jag njuter av naturen och av solen. Men jag blir genomsvettig av att gå bara några steg.

Jag är så himla trött! Ååååå ...

Somnar och vaknar. Omvartannat. Jag har dålig ordning på mig själv nu. Orken har runnit ur mig och jag har fått värk i musklerna och i hälsenan igen. Alltid är det nånting. Men jag roar mig med målandet på dagarna och det gör att mitt humör är bättre än på länge.

I morgon åker jag med taxi till Onkologoska dagvårdsavdelningen igen. (Min sista behandling på ett tag,)

God natt!

Dagarna går. Jag sover bort många timmar men jag försöker också ta mig ut varje dag, en stund. Valle måste ju ha sin motion och komma ut och jag mår bättre av att röra på mig och inte bara vila och sova och sörja. Det är inget vidare väder tyvärr. Vinden är kall och det regnar trots att snö och is ligger kvar på marken. Det är bara att bita ihop och knyta huvan runt hakan.

Kortisonet och medicinerna får mig att känna mig ur balans. Vissa dagar äter jag kopiöst mycket (gärna sötsaker!) och vissa nätter kan jag inte sova trots att jag är så fruktansvärt trött.

Mycket hår sitter kvar på huvudet, men det har blivit tunnare. Det ramlar hårstrån hela tiden och det värker verkligen i huvudsvålen. Ja, nog är det deprimerande! Det krävs att jag försöker roa mig lite. Jag orkar inte ge mig iväg och vara social nu när jag känner mig så skruttig, men jag har plockat fram mina färger och akvarellblock som jag fått i present. Det är riktigt spännande att se hur det blir när jag målar och jag tillåter mig att vara den nybörjare jag är och att bli nöjd med resultatet. På bilden syns några av mina försök ihopsatta i ett collage ... (Beskurna bilder.)

Imorgon är det lördag igen och vi får besök av en av mina döttrar. Härligt!

Önskar alla en fin helg!

Idag är det en sådan dag då jag börjar gråta hela tiden. Det pirrar inuti mig - i ryggen, i lungorna, i munnen, på läpparna, i hårbottnen. Det svider i munnen, bakom örat och i näsborrarna. Jag orkar inte ta ut stegen när jag går. Handflatorna är torra. Det värker i ryggraden. Jag svettas. Jag tappar hår. Jag gråter.

Varför ska jag skriva? Hur ska jag hitta glädje? Det blåser kallt. Jag sörjer.

Hoppas på en bättre dag imorgon.

Söndag - tagit det lugnt. Vi har tvättat bilen och fikat med kaffe och semla i solen. Pysslat lite. Ätit middag. Eldat i kaminen och i kakelugnen. Och sovit framför teven. Bara så. Lugnt och skönt.
En sådan återhämtningsdag som jag behövde. Ha en skön söndagkväll!

Jag har så fina vänner. Och jag har skrivit till dem/er, pratat i telefonen med dem/er, varit på bio, på middag, på lunch och träffat några av dem/er. Och min familj har jag umgåtts med i omgångar. Och jag är så lycklig för att jag har allt detta fina. Men o vad det kostar på krafterna. Trots att det gör mig så lycklig blir jag så trött att jag gråter av utmattning när jag tagit mig hem till mitt hem där mannen, katten och hunden finns. Och alla grannar/ vänner på hemmaplan.

Livet! Det är det som pågår! Nu. Och nu.

Cancern och behandlingarna tar på mina krafter. De/ni som möter mig säger att jag ser så pigg ut. Och visst - jag är pigg, i stunder. Ibland på kemisk väg. Medicinerna, kortisonet tiltar upp mig. Jag blir speedad. Kinderna rodnar. Jag kan inte sova.

Mitt i natten - när jag ändå inte kan sova:

Röda kinder,

trötta ögon
Svårt att sova
Av kortison ...

Illamående
Klump i halsen
Konstig hunger
Trots kortison

Håret tunnas
Sår i munnen
Blod i näsan
Av cellgiftskur

Humör så ojämnt
Värk i bröstkorg
Ständig svaghet
Med kronisk cancer

Var är gnistan?
Vart gick lusten
Hur bli lycklig
Med sin cancer ...

Du som ser så pigg ut
Skönt att du är bättre
Tänk sån tur du har!
Som lever trots din cancer

Nu är du väl frisk?
Ska du inte jobba?
Härligt att du orkar
Jag såg att du var pigg!

Jo vissa stunder känns bra
Men jag är inte frisk ändå
Ini mig lurar deppan
Och metastaserna är kvar.
/HL

Då har det varit behandlingsdag igen. Jag sov mig igenom timmarna i "cytostolen" och vaknade bara till när sköterskan kom in och gav mig sprutor och bytte påse med medicin. Sedan klev jag upp smått vinglig och fick en sjukresetaxi hem. Så bra och bekvämt!

Väl hemma låg jag i soffan och såg många tv-avsnitt. Nu ligger jag i sängen och har istället svårt att somna ...

Visst blev helgen bra! Jag har roat mig kungligt och njutit för fullt! Och visst är jag tröttare än trött nu. Men det var det värt.

Tyvärr har värken kommit tillbaka i min hälsena och i muskler i armar och ben. Näsan rinner och det svider i näsborrar och hals. Gråten ligger nära. Förmodligen har det med cellgifterna att göra.

Idag har jag varit hos läkare och vi har pratat lite om mående och behandlingar. Röntgentid ska nu beställas så att vi får se hur de senaste behandlingarna verkat. Om några veckor är det dags och eftersom mina värden är bra, så kör vi nästa behandling som planerat på tisdag (imorgon),

Hoppas att ni andra haft en fin helg också! Nu ska jag försöka sova skönt så att jag orkar med morgondagens behandling på onkologen.