Inger

1 mars 2016 15:00

❤️ Usch så svårt och jobbigt. Hoppas det är en svacka. Har du tillräcklig kontakt med något palliativt team? Det känns som om du behöver mer stöd.❤️

Helena Lundbäck

1 mars 2016 15:08

Tack Inger. Har sovit och det hjälper lite. (Vissa dagar rinner orken rakt igenom). Ska nu sova lite till ...

Cija

1 mars 2016 15:40

Skickar en stor strykekram <3
Hoppas det hjälpte med mer sömn! <3

Helena Lundbäck

1 mars 2016 20:09

Tack!

Maggan

1 mars 2016 16:03

Bara låt tårarna komma....de korta raderna till oss är viktiga rader, känn aldrig att du inte ska skriva. Det kan kännas lättare att få ur sig det som gör ont. Att gråta kan lätta bördan. Jag har också känt så senaste veckan, p.gr.a en konflikt som var sårande. Ibland är man så känslig så allt ligger på ytan och med en sjukdom i botten känns det ännu svårare. Tårarna ligger bakom ögonlocken hela tiden. Då tror jag man behöver gråta...och skriva. Hoppas på en bättre dag i morgon. Kram Maggan

Helena Lundbäck

1 mars 2016 20:10

Tack Maggan! Ja vissa dagar är man bara så känslig. Just nu tål jag ingenting. Hoppas du får ordning på din konflikt! Kram!!!

Anneli

1 mars 2016 19:00

Jag hoppas att din morgondag blir lite annan! Må solen värma din kind!

Helena Lundbäck

1 mars 2016 20:12

Tack!

Bengt

1 mars 2016 19:37

Håller med Inger, verkar som du behöver mer stöd, och någon du kan prata ut med som förstår vad som händer med dig.
Förstår att du är rädd.
Tänker på dig.

Helena Lundbäck

1 mars 2016 20:12

Tack!

Dominique

1 mars 2016 21:45

Hej Helena,
Vet du att pirrningar kan bero på kalcium-, magnesum-, natrium- och kaliumbrist, speciellt kalcium och magnesium? Ett observandum i alla fall. Får sådana pirrningar själv då jag får låga nivåer av dessa i blodet. Men jag antar och hoppas på att dom har koll på det i alla fall. Förstår att det är urjobbigt med alla dessa otrevliga biverkningar. Du håller inte på att bli förkyld också? Jag är förkyld nu men det började med, som du beskriver, med sveda i näsan och öronen. Nu är jag förkyld och nu har sedan gått över till att klia i näsa och öron istället, jättekonstigt har det varit. Jag hoppas i alla fall, vad det än beror på, att det går över snart i alla fall så att du får må bättre. Jag håller tummarna för det och du, tillåt dig att vara ledsen och gråt ut, det tyder inte på svaghet utan tvärtom, en enorm styrka att du kan göra det, för det du känner måste få komma ut annars samlar det bara på sig och blir värre och värre.varit
Kramar

Helena Lundbäck

1 mars 2016 23:57

Tack! Det är biverkningar. Min näsa rinner och jag får snyta mig hela tiden. Att det svider beror på sår. Huden är så tunn att den går sönder. (Cellgifterna sliter sönder mig). Kramar!!!

Helena

2 mars 2016 07:31

Styrkekramar till dig från mig.

//Helena

Helena Lundbäck

2 mars 2016 14:34

Tack!

Britt-Marie

2 mars 2016 21:33

Hej Helena ! Lider så med dig när du har så besvärligt och hoppas så innerligt attdet snart skall lugna ner sig. Du går igenom så otroligt mycke så jag förstår inte hur du orkar. Du är verkligen en stor kämpe och hoppas du får en bra tid och kan njuta av våren. Många stora kramar :-)

Helena Lundbäck

2 mars 2016 21:39

Tack snälla du! Det lättar nog snart.

Cicki

3 mars 2016 23:25

Stackars stackars dig, det är de där förbannade cellgifterna. Hur mycket har du fått nu igentligen? Nu måste du sluta ta dem du klarar inte mer. Jag är själv i det läget nu att jag måste ta ställning om jag ska våga säga nej till cellgifterna och prova något annat istället, bara frågan om vad? Fy tusan livet är tufft. Tänker på dig!

Helena Lundbäck

4 mars 2016 23:12

Hej Cicki!
Den här omgången har pågått i snart 4 månader, med cellgiftsbehandling varannan vecka. Totalt har jag fått Avastin +Irinotecan +5FU sammanlagt 20 gånger. Och jag ska få min 21:a kur på tisdag. Jag har bestämt mig för att ta en paus sedan! Kroppen måste få återhämta sig.

Jag kommer därefter att röntgas varannan månad, för att se hur det går med alla metastaserna. Förhoppningsvis står cancertillväxten stilla ett långt tag, men det får vi se. Jag önskar i alla fall att jag får tillbaka
orken och att jag slipper känna mig så svag och trött. Kanske kan sommaren bli bra?

Önskar dig lycka till med dina behandlingar och hoppas att ni hittar något som fungerar! Tack för dina hälsningar!

Annika

4 mars 2016 22:40

Förmodar att du har många läsare som inte kan få fram orden, när de läst dina rader och jag vet att det kan bero på rädsla. Dina rader är avskalade och orden känns. Fortsätt skriv, det hjälper både dig själv och andra.
Vad säger man för att ge dig styrka och tröst, mer än att jag önskar och hoppas att det här skovet ska gå över illa snabbt. Smärta är hemskt nedbrytande, om det ändå bara var ett brutet ben ändå. Ångest är en tjuv som själ så ini bengen mycket ork. Så kokar de två ihop sig och då måste gråten få komma och du får vara liten och ynklig, det är helt okej. Det är då styrkan och modet får näring att växa.
Vi har fått tårarna för att trösta själen. Din "ryggsäck" är tung, tror mig veta att det inte är så många som vill byta med dig, men vi vill gärna lätta, åtminstone några gram, på bördan.
Många varma kramar med ljus och hopp!

Helena Lundbäck

4 mars 2016 23:15

Tack snälla fina du! Ryggsäcken blir absolut lättare att bära när jag läst de tröstande orden!