Nu är det bara en vecka till "dan före dan", då våra julgäster börjar komma. Innan dess har vi en helg med 4:e advent då min bror och svägerska hälsar på oss. Det har gått så fort!

Här hemma har vi två rum som vi använder på dagarna och ett av de rummen har sett ut som en verkstad ett bra tag nu. Julklappar och papper, garn och stickor, apelsiner med nejlikor som ska tryckas in, ljus och ljusstakar överallt, böcker, datorn och material till ett nytt skrivprojekt. Och allt detta har trängts bland alla de blommor som jag ställt invid de små fönstren och så det vanliga - frukosttidningen, post som ska sparas och all reklam. I köket står kolan, och pepparkaksburkarna på den lilla bänken där vi också har diverse prylar. I det andra rummet ligger flera filtar och kuddar i soffan där jag brukar vila stora delar av dagen. Därinne har jag också suttit och skrivit julkort och ofta är det också platsen för Valle när han vilar. Han trivs bra där, medan katten Amber håller till en trappa upp, utanför sovrummen. Vårt lilla hus är överbelamrat. Men det är mysigt också.

Ute är det fortfarande vitt och kallt. Och halt! Häromdagen skulle jag ta mig till närmaste samhälle, för att besöka affären där vi hämtar paket, och apoteket. Eftersom vi har (bara) en bil och den befann sig vid Peters jobb, fick jag ta bussen. Busshållplatsen ligger en och en halv kilometer från oss, så jag måste gå dit, trots ishalka och ömma fötter. Nåja, fötterna är bara ganska ömma just nu. Som tur är varierar värken och jag har varit inne i en hyfsat bra period sedan jag var på Teneriffa. Hur som helst, jag satte på mig broddarna och tog med mig Valle. Jag orkar nämligen inte gå ut med honom först och därefter gå till bussen, så han fick följa med. Två flugor i en smäll.

Ärligt talat är Valle en dragig hund. Det passar inte så bra med ishalka, så jag talade om för honom att det inte var lämpligt att dra. Han fick helt enkelt lyssna till mig när jag sa "BAKOM!". Och efter en stunds dividerande gick han verkligen bakom mig hela vägen till bussen medan jag traskade fram långsamt i vägkanten på den lilla snösträng som låg över isen. Det gick bra! Och Valle var sedan överlycklig att få hoppa in i bussen.

Orken varierar med dagarna och dagen med bussresan var en dag med ork. Annars är jag mestadels hemma och vilar mycket. Igår vilade jag mycket och kunde sedan följa med min vän och granne till en kyrka där vi lyssnade på en julkonsert med en manskör. Julkänslorna kommer så sakteliga. För några år sedan var jag iväg på det årets julkonsert med samma kör. Den gången grät jag för fullt. Antagligen för att jag tänkte att det skulle bli min sista jul. Men denna gång var jag inte lika lättrörd. Jag börjar vänja mig vid att vara kroniskt sjuk och vid att inte veta hur långt livet ska bli.

Önskar dig en fin fjärde advent och stressa inte med julförberedelserna!

 

Lena svannäs

16 december 2016 10:00

Helena
Självklart kan du knacka på hos oss om du behöver skjuts både till köpingen eller bussen. Men jag förstår att du vill när du kan. Kram Lena

Helena Lundbäck

16 december 2016 23:12

Tack Lena! Det är gott att veta att vi har så snälla grannar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...