Oväder utanför fönstret igår och halva dagen idag.

Jag har varit ensam hemma några dagar och fått styra med alla hundpromenader, snöskottning, vedhämtning och eldande i spisarna själv. Det har egentligen varit alldeles för tungt för mig, men jag har inte haft något val, så det har bara  varit att hugga i.

Igår klev jag upp redan halv sex för att hinna med alla göromål och lyckades ta mig till jobbet så att jag var där klockan nio. Jag hade tur att sätta mig på ett pendeltåg som gick i tid som det skulle. På hemvägen var det däremot förseningar. Det var svårt att hålla rent på tågspåren längs hela sträckan och vi var många resenärer som stod och väntade på stationerna ....

Att köra bil från tåget och ut på landet där jag bor var spännande och rentav vanskligt. Snön driver ut på vägarna mellan åkrarna, så det gäller att hålla tungan rätt i mun och lägga sig mitt på vägen och hålla jämn fart genom snödreven ...

Väl hemma var det bara att ge sig ut i blåsten och snön igen. Hunden måste ut och jag måste skotta för att kunna hämta ved. Plogbilarna hann inte med och alla bussar ställdes in under eftermiddagen och kvällen och snön bara fortsatte att falla och vinden tilltog. Det såg mysigt ut när man tittade ut genom fönstren, men jag lovar att det inte var ett dugg mysigt i stormen.

Igår kväll skulle jag ha åkt till stationen och hämtat min man som var på väg från Stockholm, men det gick inte att ta sig ut med bilen. Här var helt oplogat och en halv meter snö på vägen. Han fick sova på annat håll och jag fick ett dygn till att kämpa med min snöskottning. Hela dagen har jag skottat, sovit, skottat och ramlat ihop i en liten hög ...

Ikväll är vi två hemma igen, det har slutat snöa och blåsa och plogbilen har varit här. Så nu har vi höga vallar utmed vägen och snön ligger bara så där vit och vacker igen. Det går knappt att ana hur stormigt och jobbigt allt var.

Imorgon ska jag försöka ta mig till jobbet igen. (Tänk ändå vad jag orkar!)

Vi eldar här hemma. Imorse var det minus 26 grader när vi skulle ge oss iväg. Bilen knorrade och knarrade, men tog oss i alla fall fram till tågsationen. Och där stod tåget kvar en lång stund efter avgångstid, för att en växel krånglade, men så småningom rullade vi in mot stan.

Jag har haft en trött helg då jag inte orkat med så mycket och jag kan erkänna att morgonkylan kändes lite motig att kliva upp till och ut i. När jag senare promenerade mot jobbet (och mot solen) tänkte jag på hur lätt det är att ge upp men hur ofta det ändå ordnar sig till slut om man bara försöker. (Det får jag intala mig ofta nuförtiden. Och då brukar det bli bra).

Jag har börjat min arbetsträning idag. Ska arbetsträna varannan dag på min arbetsplats under december och om allt går bra kanske jag kan börja jobba igen i januari. Det är skönt att få mjukstarta! Jag hoppas att allt ska fungera bra och att mina krafter återkommer.

Hemma doftar det av hyacinter, stearinljus och vedbrasor. Julstämningen smyger sig på så sakteliga i form av lugn och njutning. Jag är inte mycket för att byta gardiner i hela huset och hänga upp julpynt precis överallt, men blommor och ljus är alltid fint. (Och närmare jul blir det kanske en gran, en julbock, några änglar och tomtar ändå.)

Jag sover ofta på eftermiddagen för att orka stanna uppe en stund på kvällen. Ibland är det skönt att sitta och läsa eller skriva, men några tevekvällar blir det också. Ett perfekt sätt att tillbringa måndagkvällarna på, har för mig under en tid varit att först se på "Sommarpratarna" och sedan "Lykke" på teve. Båda programmen ger mig en hel del! Det första ger människors berättelser om händelser i deras liv som betytt mycket och som de reflekterat kring. Det blir ofta bra samtal. Det andra programmet är en härlig skrattspegel av livet och våra tillkortakommanden och det är en bra humörhöjare!

Ett fantastiskt vinterväder inleder december och här på landet ser det ut som ett julkort lagom till 1:a advent.

Det har kommit ett par decimeter snö det sista dygnet, så nu går det åt mycket fågelmat. Jag överlät skottningen åt min man, men snart kan jag ta i själv också. Märker att jag blir lite starkare för var dag och det känns skönt att kunna använda sin kropp igen och inte känna sig fullt så ömtålig längre.

Mitt på dagen när jag tog en promenad i solen var det riktigt skönt, men sedan la sig dimman och nu framåt kvällen kryper temperaturen ner, den riktiga vinterkylan kommer.

Skönt då att gå inomhus och tända i spisarna och ha en lugn lördagkväll.

Trevlig helg!

Tidig morgon. Har inte sovit mycket i natt. Vissa dygn är det svårt att hitta balansen mellan aktivitet och vila.

Idag ska jag besöka jobbet igen. Det är roligt att jag är på väg att komma igång. Undrar lite över hur jag kommer att orka börja jobba så småningom.

Det är svart ute. Gryningen kommer snart som en befriare. Det blir säkert en bra dag.

Så var det en dag till som blir kväll. Jag har inte gjort så mycket denna dag, ändå är jag så trött. Kanske är det regnet och gråvädret som färgat av sig. En trevlig syssla var att titta på "Mitt liv som hund" som gick som eftermiddagsfilm på teven.

Ska lägga mig nu så jag orkar med morgondagen. Imorgon blir det ett besök på jobbet igen på förmiddagen, om jag kommer upp ur sköna sängen. God natt!

Det går inte att hålla högt tempo eller att "köra på" för mycket. Återhämtning, vila och sömn behövs verkligen också!

Idag stod bara en punkt på dagsprogrammet - yogalektionen. Men jag hade huvudvärk och var väldigt trött efter yogan, så jag måste lägga mig och sova ett par timmar när jag kommit hem. Hoppas att jag känner mig bättre igen imorgon.

Idag överraskade jag mig själv med att baka! Uppmuntrande för mig och min förkylde man. Känslan av att övervinna sin egen trötthet är överväldigande skön.

Inte är jag någon bullmamma direkt, men eftersom jag numera är så frisk i min mage och kan äta allt möjligt, är det ju härligt att få njuta även av kaffebröd. Goda saffransbullar med mandelmassa blev det. Och om man byter ut mjölken mot havremjölk och smöret mot margarin, slipper man undan laktosen.

Jag tror minsann att jag på riktigt är på bättringsvägen!

Imorgon ska jag försöka ta mig till jobbet redan på morgonen. I vanliga fall, när jag jobbar, betyder det att väckarklockan ringer halv sex, för att jag ska hinna med sjutåget och vara på jobbet klockan åtta, men imorgon satsar jag på ett senare tåg. Jag behöver inte pressa mig i onödan när jag nu bara ska hälsa på och inte jobba på riktigt.

En promenad med hunden, middag, dusch och så lite teve-tittande får det bli innan jag kryper till sängs.

Det ska bli så kul att få vara på jobbet en stund igen!

Idag skulle jag ha åkt in till stan och varit med i yogagruppen, men eftersom jag blivit förkyld blev det inget av med det. Trött i kroppen, tjock i huvudet, snuva och nysningar, men ingen feber tack och lov. Jag vill ändå vara försiktig och varken anstränga mig i onödan eller smitta de andra cancerpatienterna som är infektionskänsliga. Med tjocka vantar, mössa och täckjackan på, tog jag istället en tur i skogen med min granne och våra hundar. Det var kallt men vackert och soligt väder. Efter långpromenaden var det mycket skönt sedan att tända ljus och krypa in under filtarna och läsa bok.

Valle vilade intill mig på golvet. Han trivs i kakelugnsvärmen och sover gott där, när han fått vara ute och springa och leka med sina hundkompisar. 

Jag tar inte lika ofta foton nu märker jag. Det är svårare i novembermörkret än sommartid. Man får komma ihåg att passa på innan skymningen, om bilderna ska bli något att ha. Valle tittar ín i kameran, men skärpan blev ändå inte perfekt. (De små bilderna är klickbara, för bättre tydlighet.)

Hoppas på att förkylningen inte blir så mycket värre. Bäst ändå att försöka sova nu, så är chanserna större att den går över snabbt.