tursomentokig

Direktlänk till inlägg 9 februari 2014

Om livet och att gå på isiga vägar

Av Helena Lundbäck - 9 februari 2014 21:59

 

Hur förhåller du dig till din hälsa och din cancersjukdom nu, frågade en kollega häromdagen. Jag svarade som sanningen är att jag tänker på min diagnos och oroar mig för återfall varje dag. Och samtidigt försöker jag trycka undan de tankarna och koncentrera mig på det friska istället. Jag känner mig ju frisk och glad, men är samtidigt trött och orolig. Det är lite skam också, inblandat: jag "borde" inte oroa mig när jag fått den fantastiska hjälp som räddat mitt liv.

Men jag väntar så på 1 1/2-årskontrollen efter operation nr 2. Nu har jag i alla fall äntligen fått en röntgentid (ct-röntgen/datortomografisk undersökning), men inte förrän i slutet av mars. Jag ska efter detta beställa tid för provtagning (5 olika tumörmarkörer) och därefter läkarbesöket på kirurgen då jag ska få veta om proverna visar att jag är fortsatt frisk, eller att cancern börjat växa ... 

Sanningen är att jag vill inte vänta så länge! Jag vill göra undersökningarna nu. Jag skulle också vilja bli undersökt var tredje månad och inte bara var sjätte.

Tålamod, tålamod, tålamod! För mig är detta att leva med vetskapen om att cancern kan komma tillbaka, att försöka lägga band på min oro och samtidigt att glädjas åt varje dag. Och visst gläds jag åt alla dagar jag får! Det gör jag varje dag! Jag älskar att kunna gå i skogen, även om vägarna är isiga ...

Att leva med lite oro är långt bättre än att inte leva alls!

 
ANNONS
 
Ingen bild

Ann-Katrin Krokström

16 februari 2014 19:51

Alltid lika roligt att läsa dina uppdateringar. Känner det som att vi lever likartade liv. Försöker dock vila i känslan av att vara " frisk " just nu och vila i det. Ingen har ju några garantier för sin framtid. Det är så bra att du hela tiden uppdaterar om vad som händer med UCC. Hämtar all info från din sida. Känner mig så glad och oerhört priviligierade över att jag fick vård där men känner också att jag/ vi har ett ansvar för dem som kommer efter oss. Jag gör allt jag kan för att sprida info om UCC och för att få folk att förstå att det inte är självklart att man får den bästa vården. Säg till om jag kan göra mer.

Helena Lundbäck

16 februari 2014 21:20

Tack Ann-Katrin! Ja vi har haft "tur" som fått den vård som hjälpt oss så bra. Just det där med ansvar tänker jag också på. Jag vill också att så många som möjligt ska få veta att hjälp finns även för patienter med bukhinnecancer. Det är jättebra ju fler som sprider det till media, politiker, sina sjukhus och till andra patienter - att det finns specialister på UCC med lång erfarenhet som med goda resultat opererar med Hipec, så att vi som patienter ska få remitteras dit när vi behöver vård. Hoppas på så vis att fler får chansen att förlänga sina liv!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04


Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46


    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04


På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2014 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Följ bloggen

Följ tursomentokig med Blogkeen
Följ tursomentokig med Bloglovin'

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se