För en vecka sedan läste vi i Jannes blogg om det brev som de tre kirurgerna på Akademiska sjukhuset - Claes Juhlin, Wilhelm Graf och Urban Karlbom - skrivit till sjukhusdirektören Lennart Persson. Idag publiceras en debattartikel i UNT (- samma brev?) där de tre kirurgerna svarar på kritiken och farhågorna som bland andra professor Lars Påhlman och överäkare Anders Holtz uttryckt tidigare.

"Inga liv äventyras på Akademiska" heter debattartikeln från de tre idag. De hävdar i debattartikeln att de visst har kompetens, erfarenhet och kapacitet att ta hand om bukhinnecancerpatienter från såväl Uppsala län som sjukvårdsregionen ...

I dagens papperstidning finns också en artikel skriven av journalisten Lennart Lindström - "Kirurger tillbakavisar kritik" - som berättar om samma sak.

Vad ska man säga? Är det inte så att Akademiska sjukhusets erfarenhet av bukhinnecanceroperationer är från den långa tid när docent Haile Mahteme med sitt team utförde operationerna där? (Fram till sommaren 2012.) Det var väl ändå han som opererade över 650 patienter? Och det var väl han som var ansvarig och utbildad hos Sugarbaker i USA? Och det var väl han som haft doktorander vid Uppsala universitet och kontakter med andra universitet i Sverige och världen? Och det är väl han som sedan starten av Uppsala Cancer Clinic utfört över 70 operationer ytterligare. Så har jag förstått det. Ändå nämns inte det med ett ord. Istället skriver de tre kirurgerna att "Av de tre universitetssjukhusen i Sverige är vi det med störst erfarenhet."

Att de tre kirurgerna är erfarna på andra typer av operationer betvivlar jag inte, men hur många bukhinnecanceroperationer med varma cellgifter har de utfört själva, undrar jag. Hur stor kunskap och efrarenhet har de där?

Kloka och modiga läkare står upp för drabbade patienter. De låter inte prestigen gå före läkaretiken. De ger sina patienter den bästa vården. Docent och överläkare Anders Holtz skriver en mycket välformulerad debattartikel i UNT idag: Akademiska åsidosätter läkaretiken. Det finns mycket i artikeln att peka på och mycket att hålla med om! Läs den!

Jag tänker att om/när man får bukhinnecancer själv, då är det självklart att man vill bli opererad av den kirurg som kan sin sak och kan ge en chans till fortsatt liv. Vem skulle inte vilja det? 

Och när till och med en drabbad läkare på Akademiska sjukhuset väljer Haile Mahteme På Uppsala Cancer Clinic före Akkis egna kirurger, då säger det allt! Mahteme, med sina snart 800 utförda bukhinnecanceroperationer, är helt enkelt den ende som kan sin sak fullt ut. 

Att läkarna Anders Holz och Lars Påhlman på varsina håll dessutom båda går ut offentligt och debatterar för att Uppsala läns (och hela landets) bukhinnepatienter behöver och har rätt till att få den bästa vården, d v s operation hos Uppsala Cancer Clinic, borde väl politiker och sjukhusledning ta till sig! Och båda läkarna menar att det gått för långt, när man inte remitterar till Mahteme. Att gränsen är överträdd. 

"Vi har passerat gränsen för läkarnas hederskodex och det är ett brott mot Helsingforsdeklarationen", säger Lars Påhlman. (Länk till artikel om Lars Påhlman igen.)

Och Anders Holtz: "Sjukhusledningen vid UAS – och landstingets politiker – lever i dag inte upp till god läkaretik. Jag föreslår att sjukhusledningen genast avslutar sin maktdemonstration mot UCC och låter kliniken ta hand om ­såväl C-läns patienter som patienter från övriga landsting med omedelbar verkan, i avvaktan på att en långsiktig lösning kan nås." 

Jag kan inte låta bli att reflektera vidare: De som sitter och bestämmer, hur tänker de? Tänker de att de själva aldrig kan bli sjuka och därför inte bryr sig? Skulle de om de mot all förmodan ändå fick bukhinnecancer, känna sig trygga med att en kirurg som just börjat operera fick träna på dem? ...

... Eller skulle de också vilja opereras av Haile Mahteme om de hamnade i samma situation?

Jag önskar att empati och etik var ledord för sjukvården. Inte ekonomi och prestige.

Här är en notis i UNT, om strandade förhandlingar mellan UAS och UCC.

Jag är matt av besvikelse och vet snart inte vad mer som kan sägas.

(Tidigare fanns här i mitt inlägg ett citat som uttryckte stark besvikelse och sorg över det strandade läget. Citatet var hämtat från en kommentar till notisen i UNT:s digitala tidning, men jag tog bort det här eftersom det inte längre finns kvar på UNT:s sida. Hoppas ingen tar illa upp av att jag ändrade inlägget i efterhand.)

Ett inslag i SVT från den 8 februari om UCC, som jag hade missat, kommer här: Landstinget nobbar Uppsala Cancer Clinic. Se det!

Så tydligt det är vad som pågår! Så märkligt att landstinget och sjukhusledning fortsätter att arbeta MOT sina egna patienter. Och så konstigt att de inte får reprimander för detta agerande.

Jag får snart hjärtbristning utanpå cancerdiagnosen. Det är så stressande med detta beteende från människor som ska ansvara för och värna om vår hälsa.

"Jag scrollar inte ner", sa Petra Mede på Skavlan igår kväll. Hon syftade på att hon hoppar över kommentarerna till artiklar om henne på nätet. För att slippa läsa sånt som går under beteckningen "näthat". Kan vara klokt! Ingen mår bra över att läsa sånt som stressar och upprör.

I fallet med artiklarna om UCC (som jag länkat till här på bloggen), gör jag tvärtom, jag scrollar ner och följer (och deltar ibland i) debatten. Här handlar det förstås inte om näthat. Här är det oftast argument och åsikter som ibland är lika viktiga som det som står i artikeln. Då och då kommer mycket okunniga kommentarer och ibland rentav dumma kommentarer, men det är en hel del kloka kommentarer från initierade människor också. Att se klart och förstå hela bilden är inte alltid så lätt. Varken för journalister eller mediakonsumenter/ läsare/ tittare/ lyssnare.

Men visst kan man bli upprörd. Mest över den maktlöshet man känner inför att inte få tillgång till den vård som faktiskt finns. Och över den envishet som härskar ....

Åsa, min bloggvän och medpatient i Falun blir också hon upprörd av att läsa om hur det står till med remissförbudet till UCC.

Så här skrev Åsa på sin blogg igår:
"Grejen är att jag har starka skäl att misstänka att det stämmer för Landstinget Dalarna som Lars Påhlman skriver, att Uppsala Akademiska Sjukhus (UAS) har ringt runt och förbjudit/avrått andra landsting att remittera till Uppsala Cancer Clinic!

Det är helt horribelt.

Jag VÅGAR INTE ENS TÄNKA TANKEN på vilken situation jag skulle hamna i om jag får ett återfall och behöver en ny operation. Och hur sjutton mår de patienter som nu förvägras den enda chansen till överlevnad??? Sverige har en av världens bästa kirurger inom detta område, och så remitterar man inte. Man diskuterar istället att skicka patienter utomlands för operation, vilket kostar minst 3 ggr kostnaden att remittera till UCC. Om jag behöver vill jag opereras av den bäste, som tränat under snart 10 år, som har goda resultat, som är den mest fantastisk engagerade och empatiska läkare jag någonsin träffat. Inte av någon som ska läras upp på ett sjukhus där man gör ett fåtal operationer per år!

Tack Lars Påhlman för att du visar civilkurage."

I papperstidningen UNT idag, var det en artikel där landstingsstyrelsens ordf Erik Weiman uttalade sig om varför det inte finns ett färdigt avtal mellan UAS och UCC. Han menar att det ska till noggranna överväganden för att avtalet ska bli tryggt för Akademiska. Att liv står på spel under tiden bekymrar honom mindre. "Liv står alltid på spel inom sjukvården ..." säger han.

Jag undrar hur många liv de vill spela med innan de övervägt klart.

Det är inte salltid lätt att veta vilka beslutsfattande personer som sagt vad och gjort vad på Kirurgen, i sjukhusledningen och i landstinget. Jag läser och lyssnar och försöker förstå. Att det blivit en tråkig situation står i alla fall klart. Och inte verkar de ha bråttom med att häva remissförbudet, trots att politiker och andra går ut i media och säger att de önskar att avtalet redan var klart.

Det är helt osannolikt att det under så lång tid ska vara så att en patientgrupp drabbas av politikers och sjukhuslednings märkliga beslut, trots att vi patienter ifrågasätter och att läkare, sköterskor och andra protesterar mot det absurda i att inte ge den bästa vården till oss bukhinnecancerpatienter. Jag undrar hur länge Lennart Persson, Annika Brehmer och övriga tänkt vägra lyssna och förstå konsekvenserna av sina beslut om remissförbud till Uppsala Cancer Clinic. När ska ni förstå att patienter får lida i onödan och i värsta fall dö på grund av er vägran?

Att överläkare och professor Lars Påhlman nu också valt att protestera mot landstingsbeslutet om remisstopp till Uppsala Cancer Clinic, genom att skriva ett öppet brev till sjukhusdirektör Lennart Persson, visar på att det verkligen är ett tydligt problem. Han skriver:

”Du och våra landstingstjänstemän och politiker spelar ett våldsamt högt spel, där insatsen är människoliv , och detta kan jag bara inte tyst åse utan att reagera.”

Påhlman menar det uppstått en ovärdig situation för bukhinnecancerpatienterna, då de inte kan få den bästa vården, i och med remissförbudet.

”Det får inte vara politiska eller personliga orsaker som gör att vi undanhåller patienterna god botbar vård.”

Och i brevet, som är offentligt, står det vidare:  

”Har hört rycktesvägen att vårt landsting ringt runt till alla landsting och mer eller mindre ”förbjudit” landstingen att skicka patienter till UCC. Stämmer detta är det ju mycket uppseendeväckande!”

I tisdags rapporterade TV4 Uppsala om brevet och intervjuade Påhlman - läs mer om det här!

Idag har Uppsala Nya Tidning, UNT, tagit upp nyheten. Läs Lennart Lindströms artikel i dagens UNT: Ackis remissvägran kritiseras.

Äntligen har en representant från Kirurgen på Akademiska sjukhuset offentligt protesterat mot sjukhusledningens förbud att remittera patienter till Uppsala Cancer Clinic.

Överläkare och professor Lars Påhlman har skrivit ett öppet brev till sjukhusdirektör Lennart Persson på Akademiska sjukhuset. Brevet behandlar situationen som uppstått mellan UAS och UCC, vilken lett till att patienter med peritonealcarcinos (=bukhinnecancer) försätts i en både besvärande och ovärdig situation.

Så här avslutar han sitt brev:

"Det bästa vore förstås att återbörda Haile Mahtemes verksamhet till Akademiska sjukhusets lokaler. Om detta är möjligt vet jag ej och det får framtiden visa. Men ett är säkert och det är att Du och våra landstingstjänstemän och politiker spelar ett våldsamt högt spel, där insatsen är människoliv, och detta kan jag bara inte tyst åse utan att reagera. Som situationen är nu anser jag att vi på Akademiska sjukhuset har, med vårt agerande, passerat gränsen för läkares hederskodex, vilket är ett flagrant brott mot Helsingforsdeklarationen."

Se TV4 Uppsalas intervju med Lars Påhlman. (Det första nyhetsinslaget i 19.14-sändningen.)

En dag med januarisol, blåst och smältande snö. Barmark här och var men mest isiga och blöta vägar. Det gäller att ha broddarna på när man är ute med hunden ... Men skönt att känna vårljuset i antågande. Jag behöver energi! Är fortfarande trött och hoppas att det bara är vanlig vintertrötthet. Ska kolla upp lite med några prover i alla fall för säkerhets skull. 

På förmiddagen gjorde jag min sista arbetsdag för veckan. Skönt att arbetsveckan är slut. Imorgon ska jag bara skicka iväg några mail som jag inte hann med, sedan är det vila som gäller. Min man och jag ska också åka bort och lyxa till det på en herrgård i helgen, det ser vi fram emot. Men nu är det snart dags att sova.

Här är en länk till dagens TV4-inslag TV4Nyheterna Uppsala 08:34. En uppföljning av gårdagens intervju med cancersjuke läkaren Anders Holtz. Idag uttalar sig politikern Anna-Karin Klomp om att hon hoppas att samarbetet mellan UAS och UCC - Uppsala Cancer Clinic - ska vara klart i vår ....

Det känns som en never-ending story ... I september förra året sa Klomp: "Jag hade önskat att den här frågan varit löst mycket tidigare ..." och i november hoppades hon på avtal före jul. Jag undrar jag hur många patienter som ska drabbas medan politikerna sitter och hoppas på att sjukhusledningen på Akademiska ska samarbeta med UCC.

I värsta fall dör patienter bara för att ni politiker och ni i sjukhusledningen inte vill låta läkarna remittera till specialisten som kan ge den bästa och livsavgörande vården. Är det rimligt att vara så envis och samtidigt offra patienter? Vill ni ha det på ert samvete?