Idag finns det mycket att läsa i tidningen om hur det går till inom sjukvården i Uppsala. Först när det gäller bukhinnecancervården: Läs UNT-artikeln Inget samarbete med cancerklinik och kommentarerna till artikeln som kommit in på nätet.

I artikeln framkommer sjukhusledningens envisa sätt att resonera, som förefaller märkligt och i mina ögon är helt galet. Sjukhusdirektör Lennart Persson vid Akademiska påstår till exempel att de varken har möjlighet eller behov av att remittera till UCC. Susanne Svahn på Uppsala Cancer Clinic är med rätta besviken:

" - Att det inte skulle gå att remittera patienter till oss är bara ett sätt att föra politikerna bakom ljuset. Akademiska har bestämt sig för att behålla vården i egen regi. Nu agerar enskilda tjänstemän för egen vinning. Det är så mycket prestige i den här frågan. Vi har opererat 56 patienter sedan starten i augusti med lyckat resultat. Varför ska man inte utnyttja den bästa cancervården i landet när den finns i stan, säger Susanne Svahn."

Det undrar jag också. Hur ska det gå för oss bukhinnecancersjuka när vi insjuknar?

På insändarsidan har onkologen Inger Andreasson åter skrivit en viktig insändare som i papperstidningen heter "UCC motarbetas fortfarande" och på nätet Landstingets hållning mot UCC är ohållbar. Hon avslutar sin insändare med följande:

"Nu är det dags att politikerna tar tag i taktpinnen och inte skämmer ut landstinget i Uppsala. De har makten att få slut på denna snart farsartade karusell. Jag vet också att det finns krafter inom politiken och landstingsledningen som motarbetar UCC och onkologer ute i landet uppmanas att skicka remisser till UAS. Dock är vi onkologchefer i landet mycket måna om våra patienter och kommer aldrig att gå med på denna kohandel."

Och så besparingar som drabbar UAS ....

Idag har Lennart Persson och Björn Ragnarsson också en egen debattartikel i tidningen - Vi måste utveckla vården. - där de bemöter debattartikeln Vilka patienter ska vi strunta i? som 22 läkare skrivit (i UNT 11/12). Var och en som läser artiklarna får själva bilda sig en uppfattning om vad som pågår.

Jag blev verkligen förvånad och överraskad, när jag fick höra att jag blivit nominerad till "Läsarnas upplänning 2012" i UNT. Men glad så klart!

Ännu gladare hade jag förstås varit om avtalet nu vore tecknat mellan landstinget och Uppsala Cancer Clinic, så att UCC äntligen också kunde få operera och behandla patienter som insjuknar i Uppland. 

Här kan du läsa en artikel om nomineringen av mig i UNT  

och här ett inslag med en kort filmad intervju i 24UNT.

Tänk att lite bekräftelse kan göra så mycket! Jag gillar verkligen människorna som jobbar på min arbetsplats. Det är människorna som skapar trivseln på jobbet och idag har jag varit på jobbet och blivit på gott humör! Så gott att bli mött av öppna famnar och jag känner att glädjen återvänder till min lite uttråkade tillvaro.

Nu hoppas jag på att energin ska räcka till att sakta vänja sig vid att jobba igen. Under november börjar jag med att hälsa på några gånger i veckan och i december ska jag arbetsträna om det fungerar. Med målet att komma igen och jobba lite efter nyår. Det blir perfekt det!

Glad är jag också för att det verkar som om det ska lösa sig med samarbete mellan Akkis och UCC. Äntligen! På TV4 sändes följande hoppfulla inslag igår, där politikern Anna-Karin Klomp förordar en lösning med samarbete mellan de olika vårdinrättningarna. Det skulle göra mig trygg om det blev verklighet!

På vägen hem från stan idag var jag på så gott humör att jag orkade handla lite gott till middag. Känns så bra att livet börjar bli mer och mer som vanligt igen. Och väl hemma möttes jag av en glad man och en tillgiven hund.

Nu ska jag njuta av helgen.

Trevlig fredagkväll!

"Landstinget öppnar för samarbete" läser  jag i Uppsala Nya Tidning, UNT idag.

"Akademiska sjukhuset har sagt ja till att samarbeta med Uppsala Cancer Clinic, UCC, kring två utländska patienter, Men ett formellt samarbetsavtal med vårdföretaget dröjer."

Ikväll (torsdag den 15/11) ska hälso- och sjukvårdsstyrelsen ta upp frågan om samarbete med UCC, men redan innan utredningen var klar och innan detta möte har man alltså valt att inleda ett första samarbete med UCC, enligt UNT. I artikeln går det också att läsa följande:

" - Jag vill inte att UCC ensidigt bygger verksamheten utan att det sker i samarbete med Akademiska sjukhuset. Akademiska behöver UCC:S kompetens. Jag vill inte säga hur ett samarbete ska se ut, men det pågår ett samtal med UCC, säger Hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande Anna-Karin Klomp (KD)."

Enligt artikeln, skriven av Lennart Lindström, har också Anna-Karin Klomp sagt att hon hoppas på att ett avtal med UCC ska kunna nås innan jul.

Precis nu, när jag skriver detta inlägg läggs artikeln ut i sin nätversion , så att den går att läsa för alla som inte har tillgång till papperstidningen. Läs hela UNT-artikeln här: Landstinget öppnar för samarbete.

Radions lokalkanal har också ett kort inslag på sin sida: P4 Upplands Upplandsnytt .

Det vore ju helt fantastiskt om det kan bli så att ett avtal snart nås! Jag väntar med spänning och allt större förhoppningar på fortsättningen!

"Skriv ett avtal och ta till vara den kompetens som finns i Uppsala!"

Det blir en särskild tyngd, när initierade skriver insändare. Och att Inger Andréasson vet vad hon skriver om, får jag förmoda. Hon är onkolog i Västerås och skickar sina patienter med bukhinnecancerdiagnos till specialisten och kirurgen Haile Mahteme på Uppsala Cancer Clinic.

"Det är frågan om liv och död för dessa patienter som ofta är unga. Haile Matheme hör till världens ledande kirurger och innan någon annan i Sverige har motsvarande kompetens tar det flera år.
Vi kommer att fortsätta ha patienten i centrum och göra det bästa. Som läkare har man lovat att försöka ge bot och då kan inte en undermålig utredning tillsammans med politiker och sjukhusledning få oss att ändra ståndpunkt."

Läs hela hennes insändare i dagens UNT här: Utredning utan patienten i centrum. 

Och i samma tidning finns även Bernt Rönngrens insändare: Hopp om räddning för Uppsalaborna.

Ni som följt denna blogg och särskilt inläggen under kategorierna "Media", "Debatt" och "Uppsala Cancer Clinic", vet att jag har kämpat för att få en operation hos Haile Mahteme och till sist fått den (även om det var utan remiss, då Akademiska sjukhuset inte fick remittera till kliniken, p g a att inget avtal fanns tecknat mellan Uppsala läns landsting och Uppsala Cancer Clinic). Men jag kämpar också för att alla landets cancerpatienter med denna diagnos, som kan opereras, ska bli remitterade till Uppsala Cancer Clinic, eftersom de som arbetar där har den längsta erfarenheten i landet, av den speciella typ av operation med HIPEC enligt Sugerbaker-metoden. (Haile Mahteme arbetade tidigare på Akademiska sjukhuset, men har i somras tillsammans med sitt team startat Uppsala Cancer Clinic.)

Självklart är det bra att fler kirurger lär sig att operera enligt denna metod, men eftersom det är en så svår operation och varje patient och cancerspridningen ser olika ut, när man öppnar buken, är det av vikt att den som opererar kan så mycket som möjligt. Och som patient önskar jag att varje kirurg som börjar praktisera denna metod har skaffat sig en gedigen utbildning och erfarenhet av metoden och allt som kan hända. Haile Mahteme har många års erfarenhet och flera hundra operationer som han utfört.

Utredningen som Inger Andréasson och Bernt Rönngren hänvisar till kan du läsa mer om i mitt tidigare blogginlägg Vad menas med expertutredningen?

Jag vet verkligen inte vad jag ska tro om utvecklingen kring den utdragna frågan om ett samarbete mellan Uppsala Cancer Clinic och Uppsala läns landsting. Nu har en "oberoende expert", Anders Thulin, i sin utredning avrått från avtal, men manat till ett samarbete för att ta vara på den samlade kompetens som finns och därmed göra det möjligt att "såväl sjukvårdsmässigt som akademiskt bibehålla en tätposition i landet inom denna del av cancervården".

Jag hoppas att man i detta också ser till det bästa för varje bukhinnecancerpatient som behöver vård och inte bara värnar om att behålla tätpositionen i landet.

Ännu har jag inte sett någon presentation av hur detta samarbete konkret skulle se ut. Kanske har parterna ännu inte pratat ihop sig om hur det skulle gå till. I mina ögon skulle det vara naturligt att Akademiska sjukhuset skickade sina bukhinnecancerpatienter (liksom man redan nu gör från övriga landets sjukhus) för operation hos specialisten Haile Mahteme på UCC, där det finns erfarenhet och kunskap samt en väl anpassad och inarbetad organisation och verksamhet för dessa typer av operationer. Och att man sedan eftervårdade patienterna (de som är hemmahörande i detta landsting) på Akademiska sjukhuset. Om det sedan i något fall behövdes specialister som inte fanns tillgängliga på UCC kunde Akademiska gå in och samarbeta med UCC. Men så enkelt verkar det inte vara.

Här är en länk till hur landstinget presenterar utredningens resultat.

Och här är en insändare om frågan i dagens UNT: Synen på UCC är ett misslyckande.

Hälso- och sjukvårdsstyrelsen kommer att behandla frågan vid sitt sammanträde den 15 november.

Fortfarande står jag frågande till vad som ligger bakom att två sjukhus inom samma län och stad inte ska kunna få samarbeta, så att man på bästa sätt kan hjälpa de patienter som behöver vård. När kommer denna gåta att lösas?

Här är en länk till lokalradions senaste inslag. (Vad man rapporterat tidigare i frågan i olika media hittar du under kategorin Media, i högerspalten här på bloggen.)

Idag finns en artikel, i Upsala Nya Tidning (nätupplagan), om utredningen kring eventuellt avtal mellan Uppsala Cancer Clinic och Uppsala läns landsting. Jag förmodar att den kommer i papperstidningen imorgon. Kan det äntligen bli något samarbete? Jag hoppas det - för patienternas och alla inblandades skull.

Här är en intressant kommentar på en blogg värd att läsa.

Jag var i Uppsala idag och fredagsfikade på Uppsala Cancer Clinic. Det var som alltid roligt att träffa alla varma, fina och duktiga människor som arbetar där. Dem som jag har att tacka för så mycket! Nu är det drygt sex veckor sedan jag opererades där och det känns fortfarande som en stor gåva att ha fått möjligheten att leva vidare.

Ikväll njuter jag av god mat hemma i stearinljusskenet och brasvärmen, tillsammans med min bonusdotter, hennes pojkvän och en god vän.

Livet är gott!