Jag hade sett fram emot fredagen då jag på eftermiddagen skulle möta två av mina barnbarn vid tåget och åka hem med dem till oss. Vi hade planerat en mysig kväll och så var det tänkt att de skulle sova över och vara kvar här en stund på lördagen. Men jag hann varken handla eller ens klä på mig igår, som var den fredagen. Redan på morgonen blev jag sjuk. Jag stapplade in på toaletten och kräktes under några timmar, fick frossa och hade ont i magen. Svetten rann och jag var helt slut. Det var en fruktansvärd ansträngning att krypa tillbaka in i sovrummet och hämta telefonen, så att jag kunde ringa min man. Han kom hem och hjälpte mig att tvätta av mig, dricka några droppar vatten och komma i säng. Jag var så sjuk att jag sedan sov precis hela dagen. På kvällen kunde jag ta en dusch och äta och dricka lite. Sedan sov jag igen, hela natten igenom.

Trist att vi inte kunde vara med barnen, men tur då att deras farmor och farfar ställde upp istället. Själv ligger jag nu under en filt med ömmande bröstkorg och vilar. Det är städdag ute i byn där jag bor, men jag kan förstås inte vara med. Det känns tråkigt att inte kunna, men det kan ju inte hjälpas. Är man sjuk så är man. Ibland orkar jag mer, ibland orkar jag mindre.

Imorgon kanske det blir en bättre dag!