Hör och läser idag på Upplandsnytt, SR Uppland om arbetet med en cancerplan och behovet av att inrätta kontaktsköterskor inom sjukvården. Cancerplan på gång. Att det behövs samordning och en person som "kan" sin patient, håller jag med om. Under min tid som cancersjuk har jag fått träffa ett oändligt antal (ca 30) läkare och förmodligen fler sköterskor. Att alla dessa personer sedan inte vetat vad de andra gjort och gör, har förlängt väntan på adekvat behandling. Detta har så klart skapat onödig oro, förvärrat förloppet och konsekvenserna av sjukdomen och dessutom har det gått åt onödigt mycket pengar. Jättebra om man kan ändra strukturerna i patientbemötande och i vårdarbetet!

I UNT pågår det en debatt kring strukturen på UAS (Akademiska sjukhuset). Även här handlar det om vårdkvalitet och pengar. Man kan ju se samband med organisationsbrister och varför det blir konflikter, varför en del läkare och sköterskor inte kan arbeta kvar på UAS utan hellre arbetar där de förhoppningsvis får möjlighet att göra ett bättre arbete. Man kan också förstå att det är frustrerande och pressande att arbeta i en organisation där man inte blir lyssnad på, eller där man inte vågar säga sin åsikt.

Idag skriver Jan Mellberg "från en sjukhussäng på Akademiska om sin syn på organisationsproblemet och konsekvenserna ov detta. Läs Var finns ledarskapet på Akademiska?  Se även tidigare debattartiklar som det hänvisas till vid artikeln! Det är mycket intressant läsning.

Att vi har en så på många håll fantastisk vård som vi har är underbart. Men nog kunde det bli bättre!

Och jag önskar att det skulle kännas tryggt och bra och roligt att vården utvecklades (och inte avvecklades) hela tiden! Att vi kunde vara stolta över en fungerande vård där patienter fick bra hjälp så att det inte slösades pengar i onödan. Och att personalen var nöjd och trivdes i sitt arbete. Varför är det så svårt att komma dit?