Idag är en orolig dag. Många oroar sig för hur det ska gå i världen med den nyvalde presidenten i USA. Några oroar sig för om tåg och bussar ska komma fram i tid i vintervädret. Andra kör skakigt på snöiga vägar med sin egen bil med bara sommardäck ....

Många oroar sig för att döden är nära. Och jag oroar mig för om min cancer börjar ta fart nu när vi har glesat ut och minskat styrkan på behandlingarna. Ännu inga tydliga tecken på att så är fallet, men ...

Idag var jag inne på sjukhuset och pratade med min läkare. Hon tycker att det fortfarande ser ganska bra ut, då metastaser och cancermarkörer bara ökat lite, lite. Och vi resonerade kring behandlingarna och kom fram till att vi inte ska ändra något, då risken för att jag ska få svåra biverkningar, om vi ökar intensiteten, är så uppenbar. Så vi fortsätter med behandling var tredje vecka. Imorgon blir det alltså behandling igen.

Jag träffade en fin vän på onkologen idag. Hon berättade att hennes metastaser tyvärr har ökat rejält i antal och storlek på kort tid. Hon skulle starta en ny behandling idag och hon var väldigt orolig. Jag är så ledsen för hennes skull men hoppas att behandlingarna ska hjälpa henne att få hänga med länge än.

Jag hade en present med mig till min vän (- min bok som jag lovat henne länge) och hon gav mig en så söt tomte. Vi får trösta och peppa varandra vi som är sjuka i obotlig cancer.

Så länge det finns liv finns det hopp!

 

maggan

10 november 2016 11:52

Hej Helena... oron är vår följeslagare Tänk att leva sitt liv utan att oroa sig, så mycket energi vi skulle spara Jag hade en släkting som hade en bra filosofi - -"det tjänar inget till att oroa sig Det ordnar sig alltid på något sätt..."Vad jag önskar jag kunnat leva efter hennes filosofi Jag är/har varit en person som ständigt oroat mig och alltid trott det värsta Men jag har blivit mycket bättre på att inte oroa mig Har läst en bok " Sluta oroa dig, börja leva" med många bra små tips Men när man har en oviss sjukdom så är det klart att man oroar sig, för röntgenresultat, om
man känner något som är annorlunda i kroppen

Jag tycker det är skönt att de håller din sjukdom i schack med Avastinet bl.a Har läst mycket om det, och många som lever ett bra liv tack vare det
Så forskning och utveckling är vad vi hoppas på

Hoppas du slipper de värsta biverkningarna
Snön har lagt sig och det är sagolikt vackert ute nu Men broddar på våra skor är det som gäller nu
Var rädd om dig o en stor värmande kram från Maggan ( en av dina trogna följeslagare)

Helena Lundbäck

10 november 2016 12:26

Hej Maggan!
Du har så rätt angående oron, att livet skulle bli så mycket bättre om vi slapp den.(Jag har förresten hört en ironisk variant på det uttrycket du nämnde: "Ingen idé att oroa sig, det ordnar sig ändå aldrig.")
Ja, det finns många knep att ta till. Jag har tidigare gått i stresskurs och tränat mig att tänka och handla så positivt som möjligt. Jag försöker att ta vara på allt gott, för att kunna njuta av livet. Oron får finnas också men den får inte ta för stor plats och styra allt.
Nu sitter jag på Onkologiska Dagvårdsavdelningen igen och får behandling. Jag blir då alltid så trött och somnar gång på medan jag läser och skriver. Här är det också vitt och vackert ute nu, men jag blev sen hit på förmiddagen, eftersom taxibilarna hade svårt att ta sig fram på dåligt plogade vägar och gator.

Tack för din kommentar och ha det fint i den vackra vintern! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...