Idag är en orolig dag. Många oroar sig för hur det ska gå i världen med den nyvalde presidenten i USA. Några oroar sig för om tåg och bussar ska komma fram i tid i vintervädret. Andra kör skakigt på snöiga vägar med sin egen bil med bara sommardäck ....

Många oroar sig för att döden är nära. Och jag oroar mig för om min cancer börjar ta fart nu när vi har glesat ut och minskat styrkan på behandlingarna. Ännu inga tydliga tecken på att så är fallet, men ...

Idag var jag inne på sjukhuset och pratade med min läkare. Hon tycker att det fortfarande ser ganska bra ut, då metastaser och cancermarkörer bara ökat lite, lite. Och vi resonerade kring behandlingarna och kom fram till att vi inte ska ändra något, då risken för att jag ska få svåra biverkningar, om vi ökar intensiteten, är så uppenbar. Så vi fortsätter med behandling var tredje vecka. Imorgon blir det alltså behandling igen.

Jag träffade en fin vän på onkologen idag. Hon berättade att hennes metastaser tyvärr har ökat rejält i antal och storlek på kort tid. Hon skulle starta en ny behandling idag och hon var väldigt orolig. Jag är så ledsen för hennes skull men hoppas att behandlingarna ska hjälpa henne att få hänga med länge än.

Jag hade en present med mig till min vän (- min bok som jag lovat henne länge) och hon gav mig en så söt tomte. Vi får trösta och peppa varandra vi som är sjuka i obotlig cancer.

Så länge det finns liv finns det hopp!