Igår när jag var på ODA - Onkologiska dagvårdsavdelningen - sa sjuksköterskan som behandlade mig att jag är i det närmaste unik, som klarat av så många behandlingar med cyto+ Avastin. Det är så ovanligt att cancern fortfarande motas och inte tar över och att kroppen inte kroknat helt. Ja det är viktigt att se och förstå det. Jag har haft och har verkligen tur!

Nu är jag på väg hem från något som jag inte hade klarat av i somras. Jag har åkt hemifrån en stund och träffat några riktigt gamla vänner - fem klasskamrater från låg- och mellanstadiet, varav de flesta som jag inte sett sedan dess. Detta har jag klarat av fastän jag är mitt i behandlingsperioden. Jag förberedde mig genom att sova hela dagen innan jag åkte in till träffen. Och cellgiftspumpen fick följa med. Den sitter fastkopplad i min venport. Inte förrän imorgon kommer teamet hem till mig och plockar bort pumpen.

I somras hade jag i motsvarande läge mått så illa att jag måst ligga stilla med kräkspåsen beredd, men under hösten har jag klarat mig bättre vid behandlingarna. Vi har ju minskat på styrkan och dessutom glesat ut mellan tillfällena då jag får Avastin och cyto. Så nu reagerar jag inte med lika svåra biverkningar.

Jag hade med mig värktabletter, kräkspåsen, en flaska vatten och så hoppades jag att det skulle gå bra. Det gjorde det. Jag är rysligt trött och det värker i bröstkorgen. Men jag klarar att parera illamåendet. Vi hade bestämt denna kväll för längesedan och när jag fick behandling varannan vecka så hade dagens datum passat bättre. Men nu gjorde jag i alla fall ett försök, jag satt med en timme och det ångrar jag inte. Så roligt det var att träffa alla fina tjejer! Tack för att ni bjöd med mig!

Det ska bli skönt att bädda ner sig hemma snart. Och jag önskar er alla som läser detta en trevlig kväll!

 

Siv

11 november 2016 21:21

Gamla vänner är inte att förakta. Ibland kan det kännas osäkert och trevande, men många gånger känns det som om man fortsätter, där man sist slutade. Underbart att du kunde vara med och få en glädjeinjektion! Fortsatt trevlig kväll! Skickar alla positiva tankar jag kan! Siv

Helena Lundbäck

11 november 2016 22:29

Tack kära Siv! Det finns vänner av så olika slag. Jag har fått många nya vänner också, inte minst er fina bloggvänner! Det är en lycka att upptäcka att det finns så många goda människor som vill så mycket gott! Jag är verkligen lyckligt lottad som har så många som jag kan kommunicera med. Många som stöttar mig också. Tack för det! Och allt gott till dig! Kram

 

lena

13 november 2016 18:24

Hej!

Du ÄR verkligen en unik patient och person!
Stark på alla sätt, Positiv, och alla, som läser din blogg är så hoppfulla!
Tack att du finns!
Med vänliga hälsningar.
Lena

Helena Lundbäck

13 november 2016 19:16

Så fint skrivet! Tack Lena!

 

Maggan

14 november 2016 11:11

Vad fint skrivet... och vilken seger
Jag håller verkligen med om att du är en stor inspiratör för många, genom ditt sätt att vara, din syn på livet o tacksamhet Det är dessa egenskaper som betyder något
Jag håller med, att träffa sina barndomsvänner är som att träffa sig själv Man dras genast tillbaka och känner att man trots det är många år sedan man sågs så finns det gemensamma kvar Att ha upplevt barndom o skoltid tillsammans
Vi träffades förra året på en klassträff, så många år sedan vi sågs men kände genast gemenskapen och
Hade så mycket att prata om . Igenkänning
Tack för allt fint du skriver
Kram Maggan

Helena Lundbäck

14 november 2016 12:00

Tack Maggan! Och stor kram tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...