Nu har vi gått in i den mörkaste tiden på året. November fram till mars kan verkligen vara jobbiga månader, ofta ofta grått och mörker, även om det finns undantag, som den mysiga julen och en och annan solig skidtur mitt i vintern över snötäckt åker. Hela kroppen skriker att den vill sova och gå i ide, men jag försöker släpa mig fram i dimman, vända humöret och hitta orken.

Idag lyste i alla fall solen en stund när jag satt på tåget mot stan och då kändes det bättre. Jag jobbade eftermiddag och fick lite ork och energi till sist. Jag gillar ju mitt jobb och vill kunna vara positiv på jobbet.

Hoppas nu att den kurator jag ska få träffa på sjukhuset, kan ge mig lite tips på förhållningssätt så jag klarar av min oro och mitt liv som sjuk i (just nu vilande) cancer bättre.

Något som redan har gett mig kraft och glädje är att jag fått besked att jag i december ska få delta på en rehabvecka för cancerpatienter. Det är Cancerrehabfonden som ordnar detta och det känns så bra! Jag tror verkligen att jag behöver det nu.