I eftermiddag fick jag veta att en av mina medsystrar lämnat oss för gott i morse. Hon var en av de som varit ett stöd för mig och gav mig hopp när jag fått besked om att jag fått cancer i bukhinnan. Hon ringde upp mig första gången sommaren 2012 och berättade att det fanns hopp. Att man kunde leva vidare efter operation.

En tapper medsyster som opererats flera gånger och passat på att leva och resa däremellan. Tack för att du gav mig hopp! Och vila i frid!

Mina varmaste tankar till din familj och dina vänner.     

 

Ann-Katrin

9 november 2014 19:30

Så tråkigt och sorgligt. De personer som ger inspiration och hopp är ovärderliga när man blir sjuk. Idag ges ju helt andra möjligheter till information via nätet om man önskar, men medpatienters egna berättelser är oftast det man mest kan identifiera sig med. De blir livbojar med sina berättelser och ofta positiva livsåskådning.

 

Cija

10 november 2014 11:24

Beklagar!
Och jag kan nog hålla med Ann-Katrin....medpatienters egna berättelser är oftast dem man mer kan känna igen sig i.

http://cija.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...