tursomentokig

Direktlänk till inlägg 25 oktober 2014

Om att leva allt man orkar

Av Helena Lundbäck - 25 oktober 2014 16:29

Att leva och njuta så länge det bara går, det är väl det man önskar alla att kunna. Att slippa känna så mycket bitterhet och sorg och klara av att leva i kärlek istället, hela vägen fram till slutet. Att ge och att få. Jag tror att skådespelerskan Kim Anderzon fick leva så ända in i det sista. Att hon också var en urkraft som kunde arbeta på scenen ända till den sista veckan, är alldeles fantastiskt. Och vilken underbar avskedsfest hon gav alla sina vänner i måndags, kvällen innan hon slutade kommunicera. Hon somnade in för gott igår kväll. Tack Kim för allt du gett oss! Läs mer här.


Vi människor är olika och så klart kan vi inte alla som drabbas av dödliga sjukdomar ge föreställningar eller skriva böcker om våra sjukdomar och vår väg fram till döden. Och ingen kan vara stark, glad och kärleksfull i alla stunder, men förvånansvärt många bär sitt öde. Det är som om man måste lära sig att förhålla sig till sin sjukdom och den kommande döden. Många är rädda och jag tror att detta att människor kliver fram och berättar är till hjälp för andra. Jag har själv läst och läser bloggar och artiklar där cancersjuka berättar om sin vardag, sina tankar och känslor. Några har jag följt ända fram till deras sista inlägg på bloggen och andra har jag läst då och då. Det hjälper mig. Jag får kraft av andra och tänker att om de kan så kan jag.


Det regnar och är riktigt höstlikt här hemma. Men jag har tankat energi i några dagar tidigare i denna vecka. Peter och jag åkte till Rom och njöt av känslan att beträda historisk mark och känna att vi alla hör ihop och har var sin stund här på jorden. Vi traskade runt under några dagar i denna fantastiska stad och såg konst och praktfulla byggnader, vackra parker och trivsamma miljöer. I centrala Rom, i Villa Borghese, i Trastevere och i Vatikanen. Som tur var fick vi en hel del guidning (bland annat i Vatikanmuséet och inför Sixtinska kapellet och Peterskyrkan) vilket gjorde upplevelserna ännu starkare.


Mycket var storslaget i denna stad, men vi möttes överallt av vänlighet och trivsel. God mat och sol gjorde inte saken sämre. Här är ett axplock av bilder från resan. (Klicka på bilderna så syns de bättre!)

                


 
 
Oldmolly

Oldmolly

25 oktober 2014 21:12

I Vallentuna bodde jag inte så långt från Kim Anderzon, jag sprang förbi hennes hus då och då. Såg hon mig, vinkade hon alltid med ett leende. Man kände sig som en speciell vän, fast vi inte egentligen inte var bekanta. Nu kommer hon aldrig mera att stå utanför och vinka.

http://oldmolly.bloggplatsen.se

Helena Lundbäck

25 oktober 2014 21:58

Ååå...

 
Ingen bild

Helen

25 oktober 2014 22:23

Vilka fina bilder! Alltid så fint attt läsa dina inlägg. Du har en så fin ton och man upplever att du besitter en lugn visdom. Vet inte om du ser dig själv så men det är upplyftande och lärorikt att läsa det du skriver. Dessutom så är dina bilder så oerhört vackra. Härligt att du hade fina dagar i Rom. Tack för att du delar med dig.

Helena Lundbäck

25 oktober 2014 23:56

Tack Helen!

 
Ingen bild

Maggan

26 oktober 2014 10:42

Det är så sant det du skriver.Jag tror att även Kim hade sina stunder då hon fick ge uttryck för sin sorg. Det är lika viktigt som något annat. Gråta, få vara rädd ja hela känsloregistret men att sedan också få känna glädje och energi från omgivningen. Underbar resa och vackra bilder från Rom, dit vill jag också resa. Tack Helena....Kram

 
Veronica

Veronica

27 oktober 2014 08:59

Tack för att du delar med dig av fina bilder tillika tänkvärda ord. Vi människor kan aldrig sätta oss in fullt ut vad det innebär att tampas med olika sjukdomar speciellt inte svåra sjukdomar, inte fullt ut. Vi glömmer bort att vara tacksamma för möjligheten att kunna vakna varje dag, kliva upp ur sängen, gå till toaletten och det banala som att kunna uträtta sina behov, det är inte alla som kan göra det på egen hand. Att tala, att kunna se och höra, egenskaper som inte uppskattas så ofta men när man får problem med ögonen, kanske bryter benet eller tillfälligt måste sitta i rullstol då inser man värdet av vad man haft.

En god vän till min mor överlevde sin cancer två gånger men när den återvände en tredje gång orkade inte hon med en ny kamp men trots detta så var hon alltid så glad, omtänksam mot sin omgivning, positiv..egenskaper som jag personligen kunde tänka - men hur orkar du?
Vi är alla individer med olik potentiell kraft och ork, vi handskas olika med tragiska händelser eller vardagliga situationer. Vi får inte mer bördor än vi orkar med, men ibland kan man ställs sig frågan, hur mycket orkar en del människor som drabbas av hårda törnar en efter en.

Du besitter en styrka, en förmåga som stöttar och hjälper, att skriva om det man går igenom är till stor tröst; personligt och för andra.
Jag gillar din profil bild, det lyser om dig, glädje, tacksamhet och stolthet.

Sköt om dig Helena
Varm kram

http://lokabloggar.bloggplatsen.se

Helena Lundbäck

27 oktober 2014 09:13

Tack Veronica!
Jag tror att alla är svaga och starka i omgångar. Friska som sjuka. Men visst är det ofta så att man inte värdesätter alla sina förmågor, sin hälsa och sitt liv så länge man har det bra. Kanske tar man mycket för givet? Kriser och sjukdomar kan ibland ge insikter.
Kram tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04


Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46


    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04


På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards