Jag pustar ut med en kopp kaffe i cafeterian på Akademiska sjukhusets onkologiavdelning och har nyss varit inne på läkarbesök och fått besked från röntgen och provtagningar. Allt ser bra ut! Bra blodvärden. Inga blodproppar. Och ingen förändring på tumörernas storlek eller antal sedan i förra röntgen. Det verkar som om cytostatika och Avastin har haft verkan. Tack vare den vård jag fått har sjukdomsförloppet stannat upp. Jag slipper sätta igång med cellgifter den här gången, men ska tillbaka på röntgen och provtagning om två månader så får vi se då vad som hänt.

Det är det allra bästa besked jag kan få i mitt läge. Jag kan ju inte räkna med att bli botad, så detta att få extra tid är i sig fantastiskt. (Konstigt nog har jag ändå mer och mer ont i bröstet på höger sida. Särskilt när jag andas djupa andetag. Men jag ska börja om med alvedon för det.) Jag ska också försöka hitta en samtalskontakt så att jag lyckas med att bli mer positiv igen. Jag tänker att jag behöver ändra mitt förhållningssätt så att livskvalitén höjs. Det duger inte att gå omkring och känna sig sliten och deppa ...

I alla fall har jag två veckors höstsemester från och med nästa vecka och det kommer säkert att göra mig gott. Jag ska verkligen försöka fylla min lediga tid med så mycket glädje som möjligt. Tanka ner lite energi och lust för att orka vidare.

Jo. Jag har haft tur igen! Och tårarna rinner när jag inser det.