Direktlänk till inlägg 21 oktober 2014

Ann-Katrin inspirerar

Av Helena Lundbäck - 21 oktober 2014 11:06

Jag har en medsyster - Ann-Katrin - som också opererats för bukhinnecancer. Det finns en artikel om henne i dagens Expressen. Hon vill inspirera andra som är sjuka att söka vård. Genom att berätta sin historia ingjuter hon mod och hopp hos andra sjuka. Tack!

Alla ni som nyss fått veta att ni eller någon som står er nära fått diagnosen bukhinnecancer, ska inte ge upp. Be er läkare att remittera till något av de sjukhus som opererar denna typ av cancer. Det finns kanske en chans att bli botad! Om inte annat kan man få en lång frisk extratid att leva. Så var det för mig! Efter min operation följde en lång tid då jag var frisk. Det betydde jättemycket för mig!

Och ibland kan cellgifter också hålla sjukdomen i schack och ge den sjuke extra tid. Så är det för mig nu när sjukdomen kom tillbaka. Jag får ännu lite extra tid att njuta av livet.

Jag önskar er alla sjuka all lycka och att ni får god vård! Glöm inte att fråga och be om olika alternativ.

Tack Ann-Katrin för att du vill berätta!

Att hämta kraft ifrån

Dela

Ann-Katrin

21 oktober 2014 20:44

Tack härliga Helena. Du har ju varit min livlina och inspiratör sedan dagen jag fick min diagnos. Sökte ju på nätet och fick upp din blogg. Vågade inte läsa så mycket av texten men såg den fina bilden på dig och tänkte att " jo, hon ser ju jättefin ut. Det här ska nog tusan gå!"om jag så bara kan ingjuta hopp hos en enda person så är det värt allt för mig. Jag har redan blivit kontaktad av en kvinna som är på ruta ett.

Helena Lundbäck

22 oktober 2014 21:42

Härligt!

Oldmolly

22 oktober 2014 21:33

Ja, du har så rätt. Att hitta någon i ungefär samma situation kan kännas som en lättnad. Man känner sig inte längre så ensam om sitt eget lilla helvete. Om det sen slutar lyckligt för den andra, så är det så klart ännu bättre.

http://oldmolly.bloggplatsen.se

Helena Lundbäck

22 oktober 2014 21:46

Ja visst är det skönt att se att det går bra för många som får hjälp! Önskar så klart att alla skulle få den bästa hjälpen och att alla kunde bli bättre eller t o m botade.

Erik Kindström

23 oktober 2014 14:24

Hej Helena, Tack för din blogg! Min mamma har nyligen fått en diagnos som i delar verkar likna din. Det du berättar och beskriver är den bästa informationen man kan få för att förstå, men också få perspektiv de svar man får från läkare och sjukvård. Det är ovärderligt! Du utstrålar värme, hopp och klarsyn. Då min mamma från sjukhuset i Hudiksvall fått beskedet att man inte kan göra något åt hennes cancer, som bland annat spridit sig till bukhinnan söker jag nu efter sjukhus där hon kan få en second opinion, det blir förmodligen Karolinska. Tror du att det är bättre på något annat sjukhus? Tack för att du delar med dig. Önskar dig allt gott i ditt kämpande.
Erik

Helena Lundbäck

23 oktober 2014 20:39

Hej Erik!
Tack för din fina kommentar. Jag kan inte svara på vilket av de fyra sjukhusen som har bäst kompetens (Karolinska, Akademiska, Umeå och Lund/MAS). Önskar dig och din mamma stort lycka till!
Helena

Berit

24 oktober 2014 15:56

Hej! Ja, det betyder jättemycket att hitta någon som är eller har varit i samma situation!Kram

Maggan

24 oktober 2014 16:44

Vad fint att din blogg ger tröst åt andra i liknande situationer. Då har din blogg ett syfte,den betyder mycket för andra och för mig. Ju fler förebilder man söker och skaffar sig som i ditt fall nu med Ann-Katrin som inspirerar och ger hopp desto bättre för oss. Jag söker ständigt nya. På biblioteket hittade jag en bok med människor som klarat sig från svår cancer och som inspirerade mig mycket. Minns inte vad den hette men det går nog att få reda på. Sven Wollter bl.a medverkade i den. När han skulle undersökas med koloskopi (tarmen) för sin tarmcancer så tyckte han det var intressant och spännande att följa på skärmen och han var aldrig rädd. Det är dessa förebilder som inspirerar och ger ett hopp. Ha en fortsatt skön semester och avkoppling. Här regnar det idag, riktigt höstrusk men ändå blev det en uppfriskande höstpromenad bland blöta löv i skogen. Kram Maggan

Nu har Helena somnat in.

Kommentarer (72)

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen. Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Två påsar blod! Det är vad min kropp behöver.

Kommentarer (5)

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46

Jag får blod idag, två påsar. Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Sakta bättre

Kommentarer (11)

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Jag blir allt svagare

Kommentarer (13)

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Ta det lugnt!

Kommentarer (6)

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...