Direktlänk till inlägg 23 april 2014

Nu finns det en planering

Av Helena Lundbäck - 23 april 2014 21:00

I morse när jag satt och väntade på Onkologavdelningen, tänkte jag på alla tidigare gånger jag varit där. Då hade jag i tankarna att bli frisk från min cancer. Då fanns det bakom allt obehag och vag rädsla ett hopp. Nu vet jag att jag aldrig kommer att bli frisk. Nu måste jag hitta andra strategier för att orka med det jag går igenom.

Jag och min man fick möta en mycket fin, lugn och trygg läkare som tog sig tid att lyssna på alla frågor jag hade även om det inte går att svara på alla. Hur kommer sjukdomen att utvecklas? Hur ska tumörerna få plats när de växer i bröstkorgen? Hur ska jag klara smärtorna? När ska jag ta de olika smärtstillande preparaten? Hur länge kan jag fortsätta med Primperan och Laxoberal?

Hon berättade också att teamet på Onkologen har som förslag att behandla mig med en blandning av två cytostatika och Avastin. Att jag kan välja om jag vill ta allt intravenöst, med två veckors mellanrum, eller äta cytostatikan i tablettform i treveckorskurer. Vi pratade om de olika förmodade biverkningarna och kom fram till att det första alternativet verkar bäst för mig. Ingen kan säga om det kommer att fungera men om det skulle gå att fördröja cancerns tillväxt bara en aning, kan det ju vara värt att prova. Jag frågade om det är lämpligt att ge Avastin nä'r jag har förhöjd risk för blodpropp, s k APC-resistens och hur länge man kan fortsätta med Avastin. Jag frågade också om man kan få testa andra metoder - sånt som det forskas om just nu.

Läkaren kunde inte svara på allt, men vi bestämde att jag ska börja min första kur nu på måndag den 28/4. Samma dag ska jag innan behandlingen börjar, operera in en ny venport och ta EKG. Om jag tål behandlingen bra, planerar man att göra fyra behandlingar med två veckors mellanrum, och sedan röntga mig för att få veta om tumörerna blivit fler eller större, om de stannat upp eller krympt. Vad som sedan ska hända får vi ta ställning till då. Det bör bli ungefär vid midsommartid.

Nu har jag en planering att hålla mig till. Det känns bra. Ett pyttelitet hopp om att behandlingen ska hjälpa lite har tänts, men jag har inga stora förhoppningar.

Om biverkningar, cellgifter och behandling

Dela

Ingela

23 april 2014 21:59

Fint att läsa att du kände dig trygg med den för dig nya läkaren. Nu håller vi alla tummar för att tumörerna krymper och ger dig lite andrum.
Det är svårt att hitta ett sätt att hantera vetskapen om att man ska ska cancern som en objuden gäst i familjen! Försöka hålla den i garderoben inte ta plats vid bordet.
Din livsglädje och stora familj är viktig i detta! Nu ska cancern få sig en ordentlig smocka !!! Du och cytostatikan fixar detta!
All kraft och mod till dig Helena!
Jag tycker du som jag ska lägga dit arbete på hyllan och bara focusera på dig själv och familjen, lägg all energi här just nu
Kram Ingela

Helena Lundbäck

24 april 2014 12:51

Tack Ingela.
Än så länge kan jag jobba och vill det också. Vi får se hur det känns nästa vecka. Förra gången jag blev sjuk (2012) gick jag hem från jobbet och fokuserade på att försöka må bra hemma medan jag fick cytostatika och väntade på besked om jag skulle kunna opereras eller inte. Jag kämpade då för att bli remitterad till UCC, som då var de enda i Sverige som kunde göra en så stor och omfattande operation som krävdes den gången. Då fick jag ingen remiss till UCC av mitt landsting men vänner och många människor hjälpte mig att samla pengar så att jag kunde få min operation. Det var stärkande och värmande med allt engagemang och jag fick också vara frisk efter den stora operationen en lång tid efter! Härligt! Och jag kunde börja jobba igen på mitt jobb som jag trivs så bra på!
Den här gången försöker jag hänga mig kvar på jobbet så länge jag orkar, för att det ger mig positiva impulser och energi. Den dag jag behöver sjukskriva mig kommer jag förstås att göra det! (Alla har vi olika sätt och behov att hantera våra olika sjukdomar. Det är svårt att jämföra. Jag försöker på mitt sätt.) Kramar till dig, Helena

maria

23 april 2014 23:20

Jag är en av dina läsare men vi känner ej varandra. Jag hittade din blogg när min mamma blev sjuk och det var skönt kunna läsa din blogg. I mitt arbete kommer jag även i kontakt med cancerpatienter och en patient har levt med sin cancer i 12 år. Varje människa är unik och jag hoppas och tror att behandlingar hjälper dig att stanna i minst 12 år till och sedan ytterligare fler år!! Jag tycker vi håller på det!!
Varm kram till dig!!

Helena Lundbäck

24 april 2014 12:54

Härliga rader att läsa Maria!
Tack för allt hopp!!!

teresa

24 april 2014 11:46

Kära Helena, önskar dig det bästa! Stor kram

Helena Lundbäck

24 april 2014 12:55

Tack Teresa! Kram

Lotta

24 april 2014 21:00

Hej!
Håller tummarna!
Jag undrar också, finns det ingen chans att en läkare på Uppsala Cancer Clinic skulle tycka att det ändå går att operera? Precis som att du förra gången fick kämpa för behandling? Eller är det en stor skillad denna gången, jämfört med 2012?

Helena Lundbäck

24 april 2014 22:13

Hej Lotta!
Jag har pratat med Haile Mahteme och han kan inte operera i bröstkorgen. Cancern har spritt sig på flera ställen i bröstkorgen och lungsäcken denna gång, förutom tumörer i bukhinnan mellan lever och diafragma. Om det bara varit i bukhinnan hade man kunnat operera, men det är flera härder med cancer i körtlar intill bröstbenet och vid en ryggkota intill kroppspulsådern. Jag har själv inte fått se bilder och undrar själv hur det spritt sig exakt. Men jag har läst utlåtanden från röntgenläkare som beskriver spridningen. Onkologen och kirurger kallar det för en palliativ situation. Med det menas att det är ickeoperabelt.
Jag vet också att man i en odling som gjordes 2012, inte hittat några cellgifter som biter på tumörerna. Så det är ju inte alldeles muntert. Men kanske kanske att det kan fungera med kombinationen med Avastin som jag ska få. Vad vet jag? En dag i sänder nu och än så länge lever jag. Nu får jag försöka tro på att det kan stoppas upp lite i alla fall. Kanske inte att jag får 12 år till, men förhoppningsvis en bra stund till på jorden.

Nu har Helena somnat in.

Kommentarer (72)

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen. Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Två påsar blod! Det är vad min kropp behöver.

Kommentarer (5)

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46

Jag får blod idag, två påsar. Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Sakta bättre

Kommentarer (11)

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Jag blir allt svagare

Kommentarer (13)

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Ta det lugnt!

Kommentarer (6)

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...