Det här med sjukdomsbegreppet är ju spännande. Hur sjuk är jag egentligen just nu? Och hur frisk är jag? Det är ganska intressant att tänka på. Jag kommer förmodligen att dö av min sjukdom, men jag känner mig fortfarande relativt frisk. Mer frisk än sjuk. Utom när jag glömt ta värktabletterna i tid eller har svårt att sova för det obekväma trycket i bröstkorgen.

Om jag hade haft magsjuka eller influensa skulle jag känt mig mycket mer sjuk. Men allt har sin tid. Cancerdiagnosen är ingen entydig sjukdomsbeskrivning. Det finns många olika faser att gå igenom. Tids nog får man veta vilka faser som blir aktuella. Ingen ide att ta ut nåt i förskott.

Jag får många roliga, tröstande och kärleksfulla kommentarer av er som läser här. Tack snälla! Så mycket mer hoppfull jag känner mig, när jag får höra att det finns personer med obotlig cancer, som fått ända upp till 12 års livsförlängning med cellgifternas hjälp. Fantastiskt! Och så full i skratt jag blir när jag hör begreppet "dödspolare" om cancerkroniker som ska på rehabvecka. Härlig humor mitt i eländet!

Idag har jag också pratat med några av mina fina kollegor när jag var på jobbet. Jag känner mycket värme och kraft från dem. Det hjälper mig att känna mig mer "som vanligt".

Efter en iskall natt och morgon, svängde temperaturen till sommarvarmt på tidiga eftermiddagen. Valle och jag satt en stund på uteplatsen och lapade sol, efter dagens långpromenad. Och på kvällen hälsade jag på min granne en stund. Små värmande vardagsstunder.

Imorgon är det fredag igen och det vackra vädret ska visst fortsätta! Bra det!