Våren är här. Jag njuter så av solen, värmen, barrdoften i skogen, vitsipporna, fågelkvittret, fjärilarna, tusenskönorna, pyttesmå gullvivor och i eftermiddag när jag promenerade i skogen med min hund, såg jag de första kabbelekorna ...

Men det är också som om både vemod och lycka blandas. Tankarna snurrar kring allt fint som är just nu och har varit, alla fina år, allt jag varit med om. Och så dyker aningar fram om att jag kommer att bli sjukare och känslor av sorg över livets förgänglighet kommer över mig.

(Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

Imorse lämnade jag blodprover på sjukhuset. Jag hade tänkt att det skulle gå ganska fort så att jag bara blev lite sen till jobbet, men jag fick sitta i väntrummet på Akademiska och köa länge, länge, eftersom vi var närmare 40 personer som tänkt oss att komma in på provtagningen vid åttatiden. När jag till sist var klar köpte jag mig en kopp kaffe och en smörgås och gick sedan en promenad genom ett soligt och morgonkyligt Uppsala till jobbet.

Och imorgon bitti blir jag sen till jobbet igen, då jag ska träffa en läkare på Onkologen. Det kommer nog att vara så en tid framöver, att jag får dela tiden mellan sjukhuset och jobbet. Jag har berättat det för alla mina arbetskamrater och chefer, så de är införstådda. 

Nu undrar jag så om det finns någon behandling som hjälper mig. Att cancern inte går att bota är jag införstådd med, men om det finns cytostatika som krymper eller stoppar tillväxten på just min cancer är den stora frågan.

Oron tär på mig en del, men jag tänker att det blir bra att få prata med en läkare om det. Jag har skrivit upp många punkter som jag vill prata med henne om.

På eftermiddagen när jag kom hem kom ett blomsterbud med en vacker bukett till mig.

Tack kära vännen Carina för den härliga solskensbuketten!

Det är dags att gå och lägga sig nu och försöka sova gott, så jag är utvilad och klartänkt imorgon när jag ska träffa läkaren. (Min man följer med mig och lyssnar också han, så att vi inte missar någon viktig information.)

 

Ingela

22 april 2014 22:08

Är säker på att du finner hopp, tro och värme på din onkolog , precis som jag gjort på Sahlgrenska
Läkare , sköterskor som tar hand om oss , andra patienter som man pratar och faktiskt skojar med under tiden vi får våra behandlingar, tröstar och ger varandra hopp och stöd
Håller tummarna för dig och tänker på dig !
Kram Ingela
PS jag mår bra ikväll efter min behandling idag 😊

Helena Lundbäck

22 april 2014 23:50

Härligt att höra Ingela. Kram!

 

Sara

22 april 2014 22:08

Lycka till i morgon<3. Skickar massor med goda tankar och kramar till dig.

Helena Lundbäck

22 april 2014 23:50

Tack Sara! Kram

 

Maggan

23 april 2014 10:16

Önskar dig också ett stort Lycka till...skönt att få bli omhändertagen och få påbörja behandlingen. Och jag känner igen tankarna som pendlar mellan hopp och förtvivlan. I tanken skickar jag över en vårbukett till dig. Många Kramar från Maggan

Helena Lundbäck

23 april 2014 15:10

Tack Maggan!
Ja det ska bli skönt att behandlingen snart ska börja, så har man något att "hålla sig till". Många kramar till
Dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...