Det var riktigt jobbigt den här gången. Men nu är det gjort. Jag har varit på PET CT-undersökning på eftermiddagen efter jobbet. Hela dagen har jag fått dricka bara vatten men inget annat och huvudvärken kom smygande då kaffeabstinensen satte in.

Väl inne på "nuklearmedicin" var det skönt att vila först, medan den insprutade lösningen med radioaktivt läkemedel gick ut i kroppen, men när jag senare skulle in i PET-kameran måste jag hålla armarna över huvudet väldigt länge och då började värken bakom revbenen på höger sida på bröstet. Det är där nånstans mellan lever och diafragma som tumören sitter och kanske kommer den i kläm i vissa lägen? Jag började nästan gråta av smärtan och huvudet dunkade samtidigt. Då fick jag stesolid och smärtan avtog lite.

Två och en halv timme drygt tog det. Och nu sitter jag trött i cafeterian på Akademiska sjukhuset och dricker kaffe och äter smörgås. Jag orkar inte gå ner på stan och ta tåget hem utan har ringt till min man, så får han komma och hämta mig. Så får det bli idag.

Och så väntar jag igen på vad läkarna (röntgenläkare, kirurg och onkolog) ska säga om resultatet av undersökningen. Är det en eller flera tumörer? Går det att operera? Ska jag få cellgiftsbehandling? Vad blir nästa steg? Besked lär jag inte få på ett bra tag, eftersom nästa "konferens" är om en vecka och sedan ska jag kallas till läkarbesök för att bli meddelad vad de kommit fram till.

Under tiden jobbar jag som vanligt och försöker att hålla orostankarna på avstånd. Det går bra ibland. Jag vill gärna leva på och försöka njuta av det jag gillar under tiden. Hoppas på mer värmande sol och skratt och glädje. Idag har det varit en kall och snöig 1 april, så allt kan bara bli bättre.

 

Eva

1 april 2014 18:45

Jag känner med dig vännen...stor stärkande kraaam... med hopp om värmande sol och positiva svar :-) :-)

Helena Lundbäck

1 april 2014 19:38

Tack Eva!

 

Ingela

1 april 2014 23:21

En stor kram till dig !!!
Denna väntan som man ska hitta sätt att förhålla sig till , så svårt när oron maler på bakom
Skönt att röntgen är fixad , ett steg i sänder ...
Jag har äntligen efter lite olika turer fått rötgentid , till datortomografi , oroad över vad de ev hittar , mitt Ca 125 stiger oroväckande 😖
Jag gör som du jobbar på , vardag och rutiner gör att man är sitt friska jag , men vilar mkt 😉
Låt familjen ta hand om dig , ut o kika på våren som sakta men säkert kommer
Vi är bäst o klarar någon runda till 👍
Vi håller alla tummar , ngt hoppfullt ska de erbjuda

Helena Lundbäck

2 april 2014 05:18

Tack Ingela. Ja nog oroar man sig när värdena ändras. Det behöver ju inte alltid betyda att det finns en ny tumör men jättebra att de kollar dig! Hoppas att du får snabba och bra besked. Vårens framfart och vardagens göromål hjälper till att distrahera tankarna från sjukdomsoron. Stor kram till dig och jag håller tummarna för oss båda.

 

Ann-Katrin

2 april 2014 20:39

Usch vad det låter jobbigt. Tur att du kunde få lite lugnande. Du är verkligen en fighter. Så klokt av dig att jobba på och försöka bevara det friska i vardagen. Jag har själv inte upplevt sjukskrivning som nödvändigt mer än efter op. Har dock inte kännt mig så trött som du beskriver ibland. Jag tycker att miljön bland mina arbetskamrater får mig att må bra och att jag kännt mig mer ledsen när jag är hemma själv. Hoppas hoppas att de ger dig ett snabbt och bra besked och skriv igen när du orkar. Mina tankar är hos dig.

Helena Lundbäck

2 april 2014 22:22

Min trötthet har också att göra med att jag har en utmattningssyndromsdiagnos sedan mycket länge. När cancern tillkom för några år sedan, blev jag inte piggare. Men det har ändå fungerat bra på den nivå som varit nu ett långt tag.och jag trivs fint med jobbet och mina arbetskamrater. Det betyder mycket! Jag är så nöjd med att orka jobba halvtid. Hoppas att jag kan fortsätta med det och att värken inte blir för jobbig.

 

Sara

2 april 2014 22:07

De långa väntetiderna är verkligen fruktansvärt jobbiga. Hoppas du hittar stunder där du kan njuta av våren och att du kan koppla bort orostankarna så mycket som möjligt. Och förstås att du får ett bra besked snart! Stor kram

Helena Lundbäck

2 april 2014 22:25

Tack snälla Sara. Ja idag sent på eftermiddagen blev det lite varmare ute. Skönt då att promenera på skogsvägar. Har dock ganska ont i bröstet och ryggen. Men snart ska jag väl få besked om vad man kan göra åt det. Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...