Kan inte finna ro. Jag lyckas inte riktigt vila i att leva i den märkliga vardag som nu blivit min - med läkarbesök, behandlingar, provtagningar, kuratorprat, svampmedel, illamåendetabletter, värktabletter flera gånger per dygn, sovstunder mitt på dagen, varmt vatten som enda bordsdryck och uppvärmd katrinplommonjuice till kvällsdryck, för att inte magen ska bli för hård.

Det gnager en oro i mig och sorgen hälls över mig med jämna mellanrum, trots att jag mesta delen av min tid är glad, engagerad och lite kamplysten. Allt har blivit så konstigt. Jag kämpar mot cancern, men ger också allt för att få ta del av en värdig vård. Mitt engagemang både tar och ger kraft, men min sjukdom tröttar mest.

I denna sjukdomsresa växer insikterna om livets storhet, skörhet och ändlighet. Livets och dödens villkor kan vi inte välja, de tilldelas oss. Detta är att vara människa - att möta sjukdom och prövningar. Vi kan i bästa fall välja hur vi möter prövningarna, men jag är inte ens säker på att vi kan styra det. Vi är trots allt bara människor ...

Jag önskar mig ro att läsa, njuta och slappna av, men jag är fortfarande alltför upptagen av att kämpa, (för att få vård på UCC istället för utomlands), för att kunna släppa oron helt och njuta av det goda.

Jag skulle nog behöva en liten paus från kampen och från sjukdomen!

Var är pausknappen?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...