Idag är det grått och blåsigt här och regnet hänger i luften. Blåsten tar sig in i huset så jag har tänt en brasa i spisen och stoppat fötterna i ulltofflorna. Tänker en del på hur hösten ska bli, hur jag ska må efter operationen, hur mitt liv ska bli framöver, om jag kommer att bli frisk eller om jag ska fortsätta att vara sjuk ...

Sjukhuset har bokat flygbiljetter till Lyon och vi åker på torsdag morgon, för att kunna träffa läkaren på fredag. Det är ett "vanligt" läkarbesök och vi åker tillbaka hem på fredagkväll. Efter "konsultationen" ska operationsdatum sättas. Någon gång efter den 15 september är det dags för den stora operationen.

Igår bokade jag hotell  på nätet och nu ska jag bara boka sjukresetaxi, packa och växla pengar så att vi har euro till taxiresor och annat i Frankrike. (Vi får lägga ut pengar och lämna in kvitton sedan när vi kommit hem till Sverige igen.) Passet är uthämtat och klart. Det är lite pyssel.

Jag skulle ha fått en röntgentid innan resan också, men det har inte kommit någon kallelse. Jag ringde röntgen och frågade nu på morgonen och då hade de satt upp en tid i oktober (!)  - Alldeles för sent enligt min mening, eftersom jag hoppas få operation så nära efter 15 september som möjligt och röntgen skulle ju göras inför operationen. Hoppas på att få en ny tid i denna vecka eller nästa istället.

I övrigt börjar krafterna sina, till att protestera och be om operation på UCC istället för i Frankrike. Det är som att prata med en vägg. Jag brukar kunna argumentera och få människor att lyssna och ta in vad jag säger, men att påverka politiker och beslutsfattare i landstinget och på Akademiska sjukhuset, verkar stört omöjligt. (Jag tänker att det känns som att prata med en tonåring som bara vägrar ändra sig ... )

Är det någon som har ett tips på vem jag ska prata med och hur man kan göra för att få beslutsfattarna att förstå att det är bättre att remittera alla bukhinnecancerpatienter till erkänd och erfaren specialist i Uppsala, än att bekosta dyra och tröttande resor utomlands?