Försöker hitta glädjeämnen varje dag, i väntan på operationen. (Men det börjar bli lite drygt nu i sanningens namn). Som tur är sprack himlen upp efter allt gråväder, lagom till att jag skulle ta med mig hunden och gå ut. Och så tittade solen fram och värmde den svala luften några grader, så det blev riktigt skönt. Vi gick en längre runda än vanligt, men i väldigt lugnt tempo.

Igår hade jag lyxtillvaro hemma. På lunchen kom en vän och granne hem till mig och lagade en härlig lunch till oss och till middagen blev jag uppassad med god middag lagad av en gästande bonusdotter. Jag har det verkligen så himla bra som har så många som tänker på mig och vill träffa mig.

Uppsala stod på programmet idag, men energin fanns inte i kroppen i morse så jag valde att stanna hemma. Och nu behöver jag vila ordentligt efter långpromenaden. Ganska skönt att ta det lugnt mellan alla sociala kontakter.

Hälso- och sjukvårdsdirektör Annika Brehmer och Uppsala läns landsting har i intervjuer och samtal fortsatt att hänvisa till "reglerna" och påstår att de inte får eller kan remittera patienter till UCC i Uppsala, trots att alla andra landsting remitterar dit, med individuella avtal, patient för patient.

Exakt vilka dessa regler är, skulle jag vilja ha svar på. Bryter alla andra landsting mot dessa regler? Eller har Uppsala skrivit egna regler och hur lyder de i så fall?

Debatten fortsätter i tidningen ... 

UNT publicerar idag en viktig artikel om debatten kring UCC, skriven av en klinikchef. Ingressen i nätvarianten lyder: "En internationellt erkänd kirurg tummar inte på patientsäkerheten. Självklart ska cancerpatienter remitteras till Haile Mahteme och UCC, skriver klinikchefen Inger Andréasson."

Hon slutar sin artikel med följande rader:

Det är inte försvarbart att skicka patienterna utomlands långt från anhöriga samtidigt som kostnaden blir två tre gånger högre. Var glad att vi har en världsledande kirurg i Uppsala och gräv ner prestige och avundsjuka och sätt patienten i centrum.

Läs artikeln: Självklart att remittera till UCC

... och i radion:

Idag berättar också Radio Uppland P4 om läkaren Ludmilla Rosengrens stora engagemang för min situation, med anledning av att jag inte blir remitterad till UCC.

Ur intervjun:

Vad upplevde du själv var viktigast när man går igenom en sådan tuff behandling?

– Tryggheten att få ha sina nära och kära i närheten. Det här handlar ju om att man inte vet om man ska överleva eller inte. Det är ju enorma påfrestningar för en sådan person. Man vill ha sina barn, man vill ha sin make och alla de som är viktiga runt omkring en.

– I det här fallet ska Helena skickas till ett annat land där hon inte talar språket och det är inte värdigt någon som har en sådan här allvarlig sjukdom, säger Ludmilla Rosengren.

Hon och hennes man har startat en insamling för att underlätta min behandling. Jag är som jag sagt tidigare otroligt rörd av denna handling. Läs och lyssna på morgonens inslag i de lokala nyheterna!