När man har en kronisk sjukdom som med största sannolikhet leder till döden, kan det vara svårt att hitta mening med livet och framtidstro. Det är olika. Jag vet unga mammor som tänker precis tvärtom, de har sitt livs mening framför ögonen - barnen - och de kämpar och gör allt för att finnas där för sina barn så länge de bara kan.

Jag går mest ensam hela dagarna och när jag mår illa eller har ont är det svårt att peppa sig själv till glädje. Jag har också haft svårt att kunna planera vad som ska hända framöver - jag vet ju inte hur jag ska må då och om jag ska orka ...

Idag beskar jag mina pelargoner och stoppade några små skott i krukor. Jag försöker skärpa mig lite - ta vara på nuet och samtidigt tro lite på framtiden.

"Väsentligen oförändrat". "Inget nytillkommet". Jag läser i röntgensvaret och blir glad att sjukdomen är stabil och att det fortfarande går att mota cancern med de behandlingar jag får. Dags igen för ny behandling på torsdag.

Ikväll är det Cancergala på TV4 igen. Viktigt att forskningen får nya gåvor. Jag hoppas att vi tillsammans skänker mycket och att man snart hittar de mediciner som låter alla som drabbas av cancer överleva och leva gott.

Det har varit några ganska bra dagar hemma. Igår var vi på simhallen och jag simmade några längder och bastade sedan. Det var så skönt att värma upp sig då det har varit riktigt kallt ute. Idag har vi haft besök av kära vänner och det var så mysigt. Men jag sov en stund när de andra tog en promenad, jag orkade inte följa med. Imorgon ska jag ta det ännu lugnare och försöka samla krafter.

Ännu inget svar på röntgen. Det är alltid så jobbigt att vänta. På tisdag ska jag på ny provtagning och på torsdag får jag träffa läkaren och därefter finns tid bokad för ny cellgiftsbehandling. (Jag undrar om jag kommer att reagera med kräkningar och diarréer eller om det går bättre denna gång.)

God natt och ha en skön söndag imorgon!

Den första dagen på året och nu känns det bättre med måendet. Det är så skönt! Jag har sovit stora delar av dagen men magen har lugnat sig. Idag kan jag äta och dricka lite så jag behöver inget dropp mer.

Hoppas att ni andra mår bra och kan njuta av nyårsdagen 2017. Här har solen lyst och det har varit kallt till skillnad mot gårdagens plusgrader. Jag "tittade ut" en kort stund för att få heja på min man och hund men också för att få andas den friska frostiga luften och känna mig levande. Må gott alla!

Sista dagen på 2016. Jag har haft diarréer gång på gång hela natten. Och på morgonen kräktes jag igen. Ett par gånger.

Peter ringde efter teamet och en sköterska kom hit med underlägg, blöjbyxor, salva och dropp. Nu är droppet inkopplat och ska stå på till ikväll då en annan sköterska kommer och kopplar bort det.

Jag har också fått smärtlindring med spruta. Det känns lite bättre, men värken mol (eller heter det molar) svagt i bröstet.

Eventuellt är det nu dags att byta piller mot plåster. Sköterskan skulle kolla om jag kan få morfinplåster i stället. Det vore ju bra, särskilt när jag kräks.

All denna vård för mig! Det känns "lyxigt" och det känns samtidigt oroligt att jag behöver den.

Men jag vill säga något mer. Jag är glad att jag har fått ännu ett år. Att jag fick vara med hela året 2016. Tack för det! Nu önskar jag er alla som läser här ett fint år 2017.

Kram och GOTT NYTT ÅR !

Jag har tagit i över min ork tror jag. Det är lätt att gå lite över gränsen. Då brukar jag också få ont. Men ibland uppträder ny värk som jag inte känner igen. Igår kväll kämpade jag med en ny sorts, stark smärta. Jag har aldrig känt så förut. Det satt i bröstkorgen, på framsidan, sidorna och i bröstryggen. Det kändes som om någon pumpat upp hela bröstkorgen och magen och att kroppen sedan krackelerat. Som om revbenen gått sönder.

Jag hade ont från eftermiddagen till mitt i natten vid tvåtiden då jag tyckte att det var så jobbigt så jag låg och grät och bestämde mig för att ringa till teamet för att fråga hur jag skulle göra. En sköterska och jag kom överens om att jag skulle åka in till vår närmaste akut, där de tog ett EKG för att kunna utesluta hjärtinfarkt. Peter körde in mig. Tur att vi har nära. Och hjärtat var ok, som tur var. Skönt!
Efter blodtrycksmätning och ett blodprov som också visade att hjärtat var ok, tog jag extra morfin mot smärtan och så åkte vi hem. Jag somnade efter en stund och vaknade inte förrän strax före lunch.

Idag känns det bättre. Jag har tagit det lugnt och har bara haft lite ont. Men en sådan smärtupplevelse som gårdagens, sätter onekligen igång en hel härva med tankar.

Hoppas att du som läser har det bra!

Jag har åter igen firat jul med stora delar av familjen. Det är en gåva. Allt har gått fint. Alla har varit nöjda. Och jag ibland tagit i mer än jag orkar. Jag har dessutom lyckats vända lite på dygnet.

Men samtidigt är ju detta livet. Jag lever ju! Det är underbart.

Hoppas att du också har en fin jul!

God fortsättning alla!

(Klicka på bilderna så syns de bättre!)

Jag tog fram våra två sparkstöttingar idag. Sedan stack vi iväg med den ena sparken, jag och min hund Valle. Han sprang så fint bredvid mig medan jag stod på sparken och sparkade mig fram. Tillsammans fick vi upp farten bra på de isiga vägarna. Jag blev så trött, men på Valle märktes inget. Han är stark och har bra med ork. Det känns bra att Valle är så samarbetsvillig. Vi brukar ofta göra övningar och små "konster", det har vi hållit på med sedan han var liten. Han gillar det.

Resten av dagen har jag mest vilat och en liten stund ägnade jag åt att städa. Nu hoppas jag kunna ta det lugnt och vila mycket resten av helgen. Imorgon kommer min bror och svägerska. Det blir kul.