Idag har jag haft besök av en fotograf som filmat mig och Valle och tagit stillbilder på oss. Vi höll till ute i trakterna där jag bor och inomhus hos mig. Förutom fotograferandet pratade vi en hel del om hur det är att vara kroniskt sjuk och hur det är befinna sig i det tillstånd där jag är - i väntan på döden men med ambitionen att leva på för fullt så länge det går. Hon spelade in samtalet och det är meningen att det hela ska resultera i en utställning. Bilderna kan också komma att användas i en bok om svårt sjuka.

Jag tycker att det är viktigt att stanna upp och titta på sitt liv emellanåt och jag är ju också van att reflektera över det ena och det andra som rör liv och död och min sjukdom. Det blev därför spännande att samtala kring ämnet. Men hjälp så trött jag blev av allt samtalande och av att vara "fotomodell". Ändå är jag mycket nöjd med eftermiddagen.

Ibland kan det vara svårt att svara på frågor om hur jag mår, men idag fick jag en liten kick av att bli intervjuad och fotograferad. Jag mådde bra av att "stå i centrum" och på så vis bli lite bekräftad. Det berodde säkert på att fotografen var så inkännande och säker och dessutom var det vackert väder.

Det ska bli väldigt spännande att se hur resultatet så småningom blir.