Livet pågår. Tiden kommer till mig. Jag lever vidare och det är fantastiskt, om man ger det en tanke. Det går att leva med cancer, det går att varva sorg med glädje, mörker med ljus. Och nu har det blivit november, än en gång. Dagarna blir kortare. Mörkret kommer tidigt, men dagarna är behagligt ljumma och solen värmer när den tittar fram. Det är fullt av blöta bruna löv på marken, men jag hittade ändå smörblommor vid vägrenen igår. Som ett hopp i mörkret.

Förra veckan hade jag fina och intensiva dagar på Öland, tillsammans med familj och släkt. Jag orkade långt mer än vad jag någonsin trott - mycket prat, promenader, lek, matlagning och brödbak. Vi umgicks många generationer tillsammans och det är lika fantastiskt varje gång, att känna allas glädje över att få vara tillsammans. Men sedan jag kommit hem igen har jag i stället behövt sova och vila desto mer. Och tyvärr känner jag värken komma tillbaka igen. Strålningen tillsammans med Dolcontinet gjorde mig smärtfri i fem veckor, men nu verkar strålningen ha tappat sin effekt. Det var skönt så länge det varade. Nu får jag ta extra morfin igen.

På måndag i nästa vecka är det dags för provtagning och ny röntgen. Då får jag se om cancern fortfarande slumrar eller om det kommit nya metastaser. Ha det så bra i (den än så länge) ljumma november!

 

Maggan

6 november 2015 09:56

Vackert foto...med din hund bakom den blommande smörblomman. Effektfullt. Jag såg också smörblommor och klöverblommor på höstpromenaden igår. Det är fantastiskt tycker jag med denna ljumma höst.Det är som om årstiderna har förskjutits. Sedan vet man inte om det beror på klimatförändring eller ej. Björklöven sitter kvar på träden här i Småland ännu vilket är rekord. Skönt att du fått insupa Ölandsluften och även besök här i Småland ihop med nära och kära. Det fyller på med energi. Hoppas att det är tillfälligt med din smärta eller också att läkarna får titta på det och kanske byta medicin. Har du testat TENS, där man kan eliminera smärta genom elektriska impulser ? Bara en tanke som föll mig in. Önskar dig Lycka till inför din kommande röntgen. Och håller tummarna.
Höstkram från Maggan

Helena Lundbäck

6 november 2015 16:53

Tack för hälsning. Ja klimatförändringar är det ju tyvärr. (Jag orkar inte förfasa mig just nu ...) Jag ska prata med läkare på nästa besök och höra om vad som går att göra mot smärtan. Vet inte om det går att stråla mer eller vad som är bäst. Kram

 

Fadde

6 november 2015 11:49

Kram!
Fadde!

Helena Lundbäck

6 november 2015 16:53

Kram Fadde! Hoppas att du mår bra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...