Progress låter väl bra? Men progress är inget bra ord för en cancersjuk. För mig innebär det just nu att cancern bildat nya metastaser och förtjockning av tidigare metastaser i bröstbenet. Vidare har den för första gången trängt sig in i levern. Dessutom har jag fått förtätning och vätska i lungan som tyder på ökad aktivitet där med. Tumörmarkören är också på väg att stiga, så det visar också att det verkligen handlar om tydlig progress.

Jag träffade idag en läkare på Onkologen, som pratade med mig om resultatet av röntgenundersökningarna för en vecka sedan. Han tycker att det nu åter är dags för en behandlingsperiod med cytostatika. Det har ju fungerat med att stoppa upp tillväxten tidigare och ska förhoppningsvis fungera igen. Tyvärr fanns det inga lediga behandlingstider idag, så jag måste vänta på att bli kallad ... (Here we go again!)
   
Något som var bra var i alla fall att det inte syntes cancer i handen och i foten. "Grovbarkig skeletturkalkning" står det i kommentarerna från röntgen och "cystisk skelettförändring". Jag ska ringa sjukgymnasten och fråga henne vad som går att göra vidare mot smärtorna i vänster hand och i hälsenan på vänster fot.

Röntgenläkaren har i sitt utlåtande  i journalen  rekommenderat vidare undersökning av hälsenan med ultraljud och doppler för att bedöma eventuell "kärlinväxt". Jag vet inte vad det betyder och detta är inget som onkologen gör något åt, så jag hoppas att sjukgymnasten har idéer om hur vi går vidare.

Jag frågade idag om jag kunde få en kontaktsköterska som kan hjälpa mig med all samordning kring sjukdom och besvär, men de tjänsterna är visst inte tillsatta ännu här i Uppsala, så det lär dröja lite. (Det vore skönt att ha någon att bolla allt med.)

Jag ville också veta mer om hur det fungerar med "palliativt team" där jag bor och om jag kunde få kontakt med de personer som jobbar med detta. Tydligen är det vanligt att få ett s k "brytpunktssamtal" då man planerar för fortsatt vård först efter att Onkologen inte längre kan ge fler cytostatikabehandlingar. Det är först då som teamet träder in och där är jag inte ännu. Så vi beslutade att jag avvaktar med att träffa teamet.

Jag tar alltså mina smärtstillande och väntar i stället på fler cellgiftsbehandlingar och eventuellt fler strålningar om smärtan i bröstbenet blir för svår.

Men nu är det sent i kväll och jag ska vila, sova och ta det lugnt. Ha det fint!